Hej!
Jag väntar vårt andra barn i början av Februari, vår dotter är 4 år. Var gravid i höstas också men fick ett sent missfall så det känns mycket nervöst men hoppfullt denna gång. Jag känner mest i brösten och mycket trött, lite problem med illamående men än så länge bättre än de tidigare graviditeterna.
Vi har berättat för några kompisar men inte föräldrarna. Det är så många som vet om missfallet att det knappast kommer som en överraskning att vi planerar barn. Därför tycker jag mest att det känns löjligt att ljuga om varför jag inte kan dricka alkohol, det brukar ju oftast vara det som avslöjar. Vi ska till mina föräldrar på midsommar och på en kryssning med min mans familj efter midsommar så det kanske blir att berätta då.
Mitt BF är 7 Februari men jag tror min ägglossning kom för tidigt så det kanske blir bakåtflyttat, vi får se.
Vi bor på tomtebo
Vad jobbigt att må så illa. Vid mina tidigare 2 graviditeter har jag mått rätt illa vid det här laget, men aldrig kräkts. Den här gången mår jag hur bra som helst, lustigt hur det kan vara så annorlunda.
Jag tänkte att vi kanske skulle berätta för min familj nu under midsommar men eftersom jag inte riktigt avslöjar mig genom att må dåligt så väntar vi kanske ett tag till. Mina föräldrar dricker inte alkohol heller så det är lätt att undvika den frågan också. Jag tror dock att min mamma misstänker ändå men då får hon väl fundera. Vi får se om vi "måste" berätta för min mans familj nu när vi ska iväg på finlandskryssning.
Vi ska på ett tidigt ultraljud i v.14-15 för att leta efter ryggmärgsskador, vårt missfall berodde på ryggmärgsbrock, så det skulle kännas bäst att vänta tills man vet att allt är ok.
Jag väntar också gärna med en FB grupp tills lite senare.
Jag fick en inskrivningstid i vecka 12 (tror jag) på ålidhem. Hade nog kunna få tidigare men barnmorskan som jag ville ha är inte tillbaka från semestern förrän då.
Jag är ute på resande fot och det är alltid lite nervöst. Med båda mina graviditeter har jag lyckats boka in resor under de första 12 veckorna. Sedan efter missfallet i november sa till mina chefer att jag ville undvika att resa under den första tiden vid nästa graviditet för det är så påfrestande att må illa, vara trött och dessutom vara i ett annat land. Men så bokade jag in en massa resande i juni och vi tänkte vänta med att försöka igen tills efter att jag varit iväg. Men så blev jag "oplanerat" gravid en månad tidigare och då var det bara att bita i det sura äpplet och åka ändå.
Skönt att du börjar må bättre pyre88!
Jag är tillbaka i Umeå nu för en vecka innan jag ska ut och resa en vecka igen, sedan är det dags för lång härlig semester. Vi har också haft ett mycket tungt år så semestern är väldigt efterlängtad, hoppas vädret blir bättre bara.
Nja...så nyttig är jag knappast 
Jag är så hungrig hela tiden, det hjälper inte hur mycket jag än äter så är jag hungrig efter en timme igen så jag äter det som finns i närheten, och det är oftast inget nyttigt. Om jag äter massa innan jag går och lägger mig så behöver jag iaf inte gå upp på natten och äta, det har varit ett tema för mina tidigare graviditeter. Som tur är så har jag inte gått upp så mycket i vikt än iaf och jag hoppas det håller sig så.
Hur kan det vara så att det bara behövs en frukt extra om dagen för barnet under första trimestern? Varför är man då så extra hungrig?