• Anonym (Hur göra?)

    När får det vara helt ok för barn att bestämma umgänge??

    Jag har två döttrar på 9 och 12 år. Nu till min undran. Tidigare så fanns det en lag om att vid 12 år så var man tillräckligt stor för att själv kunna bestämma över umgänget med den ena föräldern men den finns ju inte nu längre. När är det ok att jag låta barnen själva få bestämma hur dom vill göra? Den yngsta vill bara åka om den äldre också gör det men nu så har det sen ett tag tillbaka inte varit samma entusiasm att åka och nu har den stora börjat att prata om att hon vill göra en annan sak nästa helg dom ska iväg. Hur ska man ställa sig till det här egentligen?

  • Svar på tråden När får det vara helt ok för barn att bestämma umgänge??
  • Brumma

    Vill de åka på umgänge alls? Isåfall är ju en ide att barnen får vara med o bestämma säg en månad framåt eller ngt. Sedan får barnen och pappan hålla det som de gemensamt kommit överens om.

  • Anonym (Mamma)

    Här är det tvärtom.
    Har en son på snart 9 år som hellre är hos sin pappa än hos mig. 
    Det beror helt enkelt på att där pappan bor, bor också sonens kompisar o han har eget rum där, vilket jag inte har råd att ge honom. Hans farmor bor också i närheten medan jag inte har någon släkt här.
    Trots att det tagit emot o sårat mig något fruktansvärt, så har vi låtit sonen själv bestämma de sista 2-3 åren.
    Så oftast bor han hos sin pappa o hemma hos mig när han vill o känner för det. 
    Dock träffas vi nästan varje dag iaf, då jag är med på fotbollsträningar, dans, bad o vi fikar alla ihop någon gång i veckan för att stämma av lite. Dock vet jag inte hur det skulle funka om vi hade haft nya partners.

    Jag tycker barnen ska få bestämma själva. Viisar det inte på otrygghet om 9-åringen inte vill åka själv?

  • Anonym (Hur göra?)
    Kjell2 skrev 2014-06-09 10:32:49 följande:
    Du kan alltid dra det till domstol om du vill ha ett fastställt umgänge Vad skulle hända om du du höll barnen hemma? Skulle pappan agera?

    Jag har inget intresse av att dra det till domstol utan tycker ju att barnens vilja ska få styra lite här speciellt eftersom pappan beter sig som han gör också. Jag är ytterst tveksam till att pappan faktiskt skulle göra något eftersom han hotat i omkring 7 år angående allt möjligt men det kommer aldrig längre än till just hot. Han är en sådan som inte frivilligt ställer sig i rampljuset så att han skulle dra igång någon typ av rättsprocess emot mig när han själv har så mycket negativt i bagaget och högst troligt fortfarande i sitt liv så tror jag knappast att han skulle våga faktiskt.
  • Anonym (Hur göra?)
    Brumma skrev 2014-06-09 10:38:53 följande:
    Vill de åka på umgänge alls? Isåfall är ju en ide att barnen får vara med o bestämma säg en månad framåt eller ngt. Sedan får barnen och pappan hålla det som de gemensamt kommit överens om.

    Man kan väl säga som så att det senaste halvåret har dom varit positiva ungefär varannan gång och då har det nästan alltid varit i samband med att pappan lovat något skoj, typ att dom ska ha kalas eller att dom ska på någon festlighet. Resterande gånger har de antingen bara velat bli hemma eller gå på någon annan aktivitet här hemma. Det känns precis som att dom inte har någon direkt längtan efter honom och efter att det kom fram att han slagit exet och vi träffade henne med handen spjälad så har deras tankebanor börjat gå annorlunda.
  • Kjell2
    Anonym (Hur göra?) skrev 2014-06-09 10:46:40 följande:

    Jag har inget intresse av att dra det till domstol utan tycker ju att barnens vilja ska få styra lite här speciellt eftersom pappan beter sig som han gör också. Jag är ytterst tveksam till att pappan faktiskt skulle göra något eftersom han hotat i omkring 7 år angående allt möjligt men det kommer aldrig längre än till just hot. Han är en sådan som inte frivilligt ställer sig i rampljuset så att han skulle dra igång någon typ av rättsprocess emot mig när han själv har så mycket negativt i bagaget och högst troligt fortfarande i sitt liv så tror jag knappast att han skulle våga faktiskt.
    Om pappan inte tänker göra något kan du mer eller mindre göra vad du vill. Det är mer hur du ser på barnens framtida relation till pappan som avgöra. De legala är rätt ointressant.
  • Anonym (Hur göra?)
    Kjell2 skrev 2014-06-09 11:03:08 följande:
    Om pappan inte tänker göra något kan du mer eller mindre göra vad du vill. Det är mer hur du ser på barnens framtida relation till pappan som avgöra. De legala är rätt ointressant.

    Det är ju inte så att jag kommer att vägra dom att åka dit men känner att det är bättre att dom själva får säga när dom vill träffa honom istället för att behöva ställa in pga att dom inte vill åka.
  • Kjell2
    Anonym (Hur göra?) skrev 2014-06-09 11:20:51 följande:

    Det är ju inte så att jag kommer att vägra dom att åka dit men känner att det är bättre att dom själva får säga när dom vill träffa honom istället för att behöva ställa in pga att dom inte vill åka.

    Du gör som du vill, det är ditt beslut. Försök inte gömma dig bakom någon paragraf bara.
  • Anonym (Fia)

    Anonym (Mamma) Otroligt strongt av dig att låta pojken bo hos sin pappa, och sen jobba för att han ska ha tät och bra kontakt med dig! Förstår att det måste vara oerhört tufft, men det kan man verkligen kalla att sätta barnens (och inte föräldrarnas) bästa först! Kram till dig

  • Anonym (Fia)

    Det jag skrev till ts försvann... Tycker i alla fall att det är fullt förståeligt att flickorna inte vill åka till sin pappa om han beter sig som du beskrivit! Jag förstår också att du inte uppmuntrar dem att åka, och tycker inte att du bör göra det. Att dom tar avstånd från en miljö med missbruk och våld är sunt, och om du då skulle pusha dem att åka dit ger ju signaler om att det som försiggår där är ok, och att flickorna gör fel i att "protestera" mot deras pappas beteende. Hoppas det löser sig för er!

  • Brumma
    Anonym (Hur göra?) skrev 2014-06-09 10:58:31 följande:
    Man kan väl säga som så att det senaste halvåret har dom varit positiva ungefär varannan gång och då har det nästan alltid varit i samband med att pappan lovat något skoj, typ att dom ska ha kalas eller att dom ska på någon festlighet. Resterande gånger har de antingen bara velat bli hemma eller gå på någon annan aktivitet här hemma. Det känns precis som att dom inte har någon direkt längtan efter honom och efter att det kom fram att han slagit exet och vi träffade henne med handen spjälad så har deras tankebanor börjat gå annorlunda.

    Ok. Ja som sagt är det ju en helt annorlunda situation än vad vi har eftersom vi varken har missbruk eller våldsamheter inblandade... Dock har vi de senare åren upplevt att min tonåriga bonus oxå helst kommer om vi "mutar". Vilket vi vägrar göra... Vi ställer mer krav på henne än vad hon har hos mamma (helt normala krav) och vi vägrar aktivera henne 24/7... Ngt hennes mamma gjort under hela hennes liv. Det blir ju såklart konflikter o att vara hos oss är "jobbigt" o "tråkigt" ibland. Men att muta henne vägrar vi som sagt. Vi vill att hon skall komma för att hon vill träffa oss och sina syskon. Det har tillomed blivit så att även om vi har ngt kul planerat så berättar vi inte det innan hon kommer. Så blur det så att hon kommer så följer hon med, kommer hon inte gör vi aktiviteten ändå med hennes syskon.
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Fia) skrev 2014-06-09 15:03:20 följande:
    Anonym (Mamma) Otroligt strongt av dig att låta pojken bo hos sin pappa, och sen jobba för att han ska ha tät och bra kontakt med dig! Förstår att det måste vara oerhört tufft, men det kan man verkligen kalla att sätta barnens (och inte föräldrarnas) bästa först! Kram till dig

    Tack o kram tillbaka.


     

Svar på tråden När får det vara helt ok för barn att bestämma umgänge??