Anonym (Vårdnadshavaren)

Äldre 28 May 20:12

38 svar

Om jag inte kan uppmuntra till umgänge

Det heter ju att den som är boendeförälder och i detta fallet ensam vårdnadshavare ska uppmuntra umgänge med den andra föräldern men om jag inte för mitt liv kan göra det då!?? Jag vill inte att barnen ska träffa honom överhuvudtaget eftersom det blir så negativa följder utav det och människan har inte en enda vettig värdering i kroppen och tar aldrig hänsyn till när man ber honom om enkla saker som ju är för barnens bästa. Vad kan i värsta fall hända om jag inte uppmuntrar barnen och dom inte själva säger att dom vill åka till honom?? Dom är 7 och 9 år gamla.

Anonym (abc)

Äldre 30 May 09:37

#11

Anonym (Vårdnadshavaren) skrev 2014-05-30 07:11:11 följande:

Nej tyvärr så finns det ingenting positivt att säga om honom så det blir svårt att komma på något utan att ljuga. Så hemskt som han har betett sig... Jag tycker ändå att jag varit samarbetsvillig under många år då vi varit separerade i. 6,5 år men nu när barnen t.o.m tvekar inför umgänget och har fått reda på att han misshandlat tjejen han haft efter mig så är det inte min uppgift att uppmuntra anser jag. Jag litar inte på honom och hans humörsvängningar och det här att han inte vill ta ansvar och göra det som anses bäst för sina barns utan bara ska ha den lätta biten är för mig helt oförståeligt!!? Vi pratar i princip aldrig om honom då han bara får mig att må dåligt. Jag har samarbetat men han gör ju i princip hela tiden tvärtemot vad man ber honom om och med inställningen att jag ska ge fan i vad dom gör när dom är där. I vanliga fall så hade jag inte brytt mig men när han går emot läkarens råd så blir jag asförbannad. Nej, jag kan inte i mitt liv förstå komma på något positivt att säga om honom då jag själv oftast tyckt att han har varit dum i huvudet. Jag träffade honom som ung (innan studenten) då jag hade en megakonflikt och hängde ihop med honom enbart för att slippa mina föräldrar. Sen när han gjorde att jag hamnat i trubbel så kunde jag inte gå till mina föräldrar och be om hjälp utan kände mig tvingad att stanna kvar hos honom.

Jag förstår att pappan är ett praktarsel. Men det är inte din uppgift att informera era barn om det. Det är deras sak att upptäcka det på egen hand.

Problemet som du drabbas av om du inte lyckas ha en neutral inställning inför barnen är att du aldrig kommer att kunna veta om barnens negativa inställning gentemot pappan beror på dig eller på pappan eller på en kombination.

Anonym (Vårdnadshavaren) Trådstartaren

Äldre 30 May 10:57

#12

[quogjorts 39341][quote-nick]Anonym (abc) skrev 2014-05-30 09:37:23 följande:[/quote-nick]

Anonym (Vårdnadshavaren) skrev 2014-05-30 07:11:11 följande:

Nej tyvärr så finns det ingenting positivt att säga om honom så det blir svårt att komma på något utan att ljuga. Så hemskt som han har betett sig... Jag tycker ändå att jag varit samarbetsvillig under många år då vi varit separerade i. 6,5 år men nu när barnen t.o.m tvekar inför umgänget och har fått reda på att han misshandlat tjejen han haft efter mig så är det inte min uppgift att uppmuntra anser jag. Jag litar inte på honom och hans humörsvängningar och det här att han inte vill ta ansvar och göra det som anses bäst för sina barns utan bara ska ha den lätta biten är för mig helt oförståeligt!!? Vi pratar i princip aldrig om honom då han bara får mig att må dåligt. Jag har samarbetat men han gör ju i princip hela tiden tvärtemot vad man ber honom om och med inställningen att jag ska ge fan i vad dom gör när dom är där. I vanliga fall så hade jag inte brytt mig men när han går emot läkarens råd så blir jag asförbannad. Nej, jag kan inte i mitt liv förstå komma på något positivt att säga om honom då jag själv oftast tyckt att han har varit dum i huvudet. Jag träffade honom som ung (innan studenten) då jag hade en megakonflikt och hängde ihop med honom enbart för att slippa mina föräldrar. Sen när han gjorde att jag hamnat i trubbel så kunde jag inte gå till mina föräldrar och be om hjälp utan kände mig tvingad att stanna kvar hos honom.

Jag förstår att pappan är ett praktarsel. Men det är inte din uppgift att informera era barn om det. Det är deras sak att upptäcka det på egen hand. Problemet som du drabbas av om du inte lyckas ha en neutral inställning inför barnen är att du aldrig kommer att kunna veta om barnens negativa inställning gentemot pappan beror på dig eller på pappan eller på en kombination.[/quote] Som jag skrev så pratar vi nästintill aldrig om honom, vill inte att allt det negativa om honom ska påverka våran familj för mycket men det gör det ju ändå. Jag får ofta säga till barnen att jag inte vill höra om allting som gjorts när dom varit iväg, att dom gärna får tycka att det och det har varit bra men att jag inte vill höra om det. Dom vet ju som sagt att jag inte gillar honom och varför. Det som jag irriterar mig mest på är hans nonchalanta inställning till allting, att han aldrig någonsin frågar hur det går för barnen i skolan etc utan bara gnäller på mig så fort han får chansen och ignorerar mina uppmaningar. Det här att han tror att han har så mycket att säga till om när han gett upp vårdnaden.

Anonym (Vårdnadshavaren) Trådstartaren

Äldre 30 May 11:09

#13

Men det jag skulle vilja veta är om han kan komma och kräva någonting till exempel att dom ska komma på julen eller om han snällt får finna sig i att dom kommer när dom vill eller det passar oss bättre? Jag har tidigare erbjudit honom att ha barnen på vissa högtider men då har han tackat nej. Likadant så undrar jag hur man ska ställa sig till om man bestämt att barnen ska komma till honom en viss helg och så kommer det annat ivägen till exempel kalas, skoldisco eller annat som dom hellre vill gå på. Ska man då gå enligt deras önskan och låta honom bli butter eller ska man tvinga iväg dom eftersom det är bestämt?? Jag tycker att det är jättesvårt att ta ställning till när det är ok för dom att själva välja eller om jag alltid ska försöka pusha iväg dom till honom oavsett vad!??

Anonym (acc)

Äldre 30 May 11:51

#14

Anonym (Vårdnadshavaren) skrev 2014-05-28 22:04:30 följande:

Men hur ofta är det mest ideala då eller det finns inga riktinjer alls för enligt honom så har "alla andra" varannan helg umgänge men det är på tok för ofta för våra barn. Det finns inget som helst intresse i att sätta sig in i diagnoser och få en förståelse för hur jag resonerar heller när jag tycker att det är för ofta. Bara det agerandet att han ger mig full vårdnad för att slippa medverka vid Bup-utredningar, extra skolmöten etc säger en hel del om hans synsätt på föräldraskapet. Han vill bara ha de roliga bitarna, lägger mer än gärna över allt ansvar på mig och blir sen arg när inte han alltid får igenom sin vilja.

Men om han ska ha barnen regelbundet så behöver han ju vara insatt i diagnoser? Är det Bup som satt diagnoserna? Klarar han av att hantera barnet/barnen på ett adekvat sätt utifrån diagnoserna? Eventuell medicinering osv?

Anonym (Vårdnadshavaren) Trådstartaren

Äldre 30 May 12:17

#15

[quote=733400uote-nick]Anonym (acc) hono14-05-30 11:51:22 följande:[/quote-nick]

Anonym (Vårdnadshavaren) skrev 2014-05-28 22:04:30 följande:

Men hur ofta är det mest ideala då eller det finns inga riktinjer alls för enligt honom så har "alla andra" varannan helg umgänge men det är på tok för ofta för våra barn. Det finns inget som helst intresse i att sätta sig in i diagnoser och få en förståelse för hur jag resonerar heller när jag tycker att det är för ofta. Bara det agerandet att han ger mig full vårdnad för att slippa medverka vid Bup-utredningar, extra skolmöten etc säger en hel del om hans synsätt på föräldraskapet. Han vill bara ha de roliga bitarna, lägger mer än gärna över allt ansvar på mig och blir sen arg när inte han alltid får igenom sin vilja.

Men om han ska ha barnen regelbundet så behöver han ju vara insatt i diagnoser? Är det Bup som satt diagnoserna? Klarar han av att hantera barnet/barnen på ett adekvat sätt utifrån diagnoserna? Eventuell medicinering osv?[/quote] Ja, vi har kontinuerlig kontakt med Bup och skolan. Nej, han är inte det minsta insatt och tror att bara han ger medicinen som jag skickar med så kan han göra hur han vill sen. Han förstår inte att medicinen bara är en liten del av det hela. Han vill inte vara delaktig och lyssnar inte. Läkaren har försökt få tag i honom per telefon vid några tillfällen efter att jag uttryckt min oro men då har han inte svarat och inte ringt tillbaka. Jag erbjöd honom att delta i en del möten där andra föräldrar och barn med samma/liknande diagnoser deltog men det var han inte intresserad av med motiveringen att han ju aldrig varit med förut. Han tar ingenting på allvar medan alla andra tar det på ytterst stort allvar. Jag sitter i möten på skolan med rektorer och specialpedagoger och han kan inte ens fråga hur det går.

Anonym (acc)

Äldre 30 May 12:39

#16

Anonym (Vårdnadshavaren) skrev 2014-05-30 12:17:53 följande:

[quote=733400uote-nick]Anonym (acc) hono14-05-30 11:51:22 följande:[/quote-nick] Men om han ska ha barnen regelbundet så behöver han ju vara insatt i diagnoser? Är det Bup som satt diagnoserna? Klarar han av att hantera barnet/barnen på ett adekvat sätt utifrån diagnoserna? Eventuell medicinering osv?[/quote] Ja, vi har kontinuerlig kontakt med Bup och skolan. Nej, han är inte det minsta insatt och tror att bara han ger medicinen som jag skickar med så kan han göra hur han vill sen. Han förstår inte att medicinen bara är en liten del av det hela. Han vill inte vara delaktig och lyssnar inte. Läkaren har försökt få tag i honom per telefon vid några tillfällen efter att jag uttryckt min oro men då har han inte svarat och inte ringt tillbaka. Jag erbjöd honom att delta i en del möten där andra föräldrar och barn med samma/liknande diagnoser deltog men det var han inte intresserad av med motiveringen att han ju aldrig varit med förut. Han tar ingenting på allvar medan alla andra tar det på ytterst stort allvar. Jag sitter i möten på skolan med rektorer och specialpedagoger och han kan inte ens fråga hur det går.

Utifrån det du skriver, att han vägrar ta till sig information om barnets/barnens diagnos, och vägrar lyssna på information från läkare och bup så skulle jag ringa soc och göra en orosanmälan för hur barnet/barnen har det hos honom. Beror ju förstås på hur allvarlig diagnosen är men jag skulle åtmistone ta upp frågan med Bup hur de såg på det. Och om de tyckte att det var allvarligt så skulle jag be även dem anmäla.
Dina barns hälsa är viktig, det är inget som du har rätt att ignorera eller se på när annan förälder ignorerar.

Men om du som känner barnen väl på allvar uppfattar det som att de far illa hos pappan bland annat för att han inte tar till sig info om diagos så skulle jag i ditt ställa kontakta soc och kontakta familjerätten och be om hjälp för att pappan antingen skulle gå på information hos läkaren eller minska ner umgänget.

Anonym (Pia)

Äldre 30 May 12:40

#17

Anonym (Vårdnadshavaren) skrev 2014-05-30 10:57:39 följande:

Det som jag irriterar mig mest på är hans nonchalanta inställning till allting, att han aldrig någonsin frågar hur det går för barnen i skolan etc utan bara gnäller på mig så fort han får chansen och ignorerar mina uppmaningar. Det här att han tror att han har så mycket att säga till om när han gett upp vårdnaden.

Du behöver skilja på dina känslor och barnens behov!

Det mesta du mal på om här är att du är arg på pappan för att han inte gör som du säger åt honom. Allvarligt talat så överlever även barn med diagnoser att tillbringa två dygn då och då utan struktur. Att barnen inte får bygga upp en relation med sin pappa är mycket värre än att de äter socker och stannar uppe sent.

Och förstår du inte hur elak du är mot barnen när du stoppar dem från att prata om roliga saker de har gjort hos pappan? Du är vuxen och får lov att stå ut med att må lite dåligt om det hjälper dina barn, de måste faktiskt få prata om sin andra familj. Inser du att när du dissar deras pappa så dissar du halva barnen, för dem blir det som att du tycker illa om halva dem när du snackar skit om pappan eller vägrar lyssna på vad barnen har gjort hos pappan!

Släpp ilskan mot pappan, eller ta ut den på honom! Men lämna barnen utanför din ilska!

Anonym (Pia)

Äldre 30 May 12:46

#18

Anonym (acc) skrev 2014-05-30 12:39:01 följande:

Utifrån det du skriver, att han vägrar ta till sig information om barnets/barnens diagnos, och vägrar lyssna på information från läkare och bup så skulle jag ringa soc och göra en orosanmälan för hur barnet/barnen har det hos honom. Beror ju förstås på hur allvarlig diagnosen är men jag skulle åtmistone ta upp frågan med Bup hur de såg på det. Och om de tyckte att det var allvarligt så skulle jag be även dem anmäla.
Dina barns hälsa är viktig, det är inget som du har rätt att ignorera eller se på när annan förälder ignorerar.

Men om du som känner barnen väl på allvar uppfattar det som att de far illa hos pappan bland annat för att han inte tar till sig info om diagos så skulle jag i ditt ställa kontakta soc och kontakta familjerätten och be om hjälp för att pappan antingen skulle gå på information hos läkaren eller minska ner umgänget.

Massor av barn med diagnoser lever med föräldrar som inte tar till sig information om diagnosen. Diagnoserna går ofta i arv och den förälder som själv har en diagnos har av naturliga skäl inte så lätt att ta till sig informationen. Soc skulle få fullt upp om de skulle utreda och omplacera alla dessa familjer/barn!

Pappan i den här tråden har fattat så mycket att han ger barnet medicinen. Men sen lyder han inte ts regler för hur barnen ska hanteras, vilket ts blir arg på. Han ger dem inte "ordentlig hemlagad" mat utan de får fiskpinnar och färdiga köttbullar. Han låter dem stanna uppe för länge på kvällen. Osv. Det är inte barnmisshandel utan bara ett annat sätt att uppfostra barnen.

c89

Äldre 30 May 12:51

#19

Jag blir bara irriterad när jag läser allt du skriver. Du har valt att skaffa barn med denna man, det trots psykisk och fysisk misshandel som du skriver, vilket egentligen bara visar att han är en ganska värdelös partner, inte värdelös pappa. Om han nu är en värdelös pappa så är det upp till dina barn att komma till den slutsatsen själva. Din tystnad kan på många sätt vara det värsta omdömet. Att du dessutom helt stänger av om era barn vill prata om sin tid borta från dig är absurt, det visar bara hur lite deras känslor och tankar är värda för dig och att din egen avsky mot pappan får komma före allt. Har otroligt svårt att tro att barnen inte skulle uppfatta den. Gå till psykolog och kom till rätta med din egen agg innan du skadar dina barn psykiskt mer. Om det nu är så fruktansvärt hos pappan så får du göra orosanmälan som någon skrev så får soc utreda huruvida du har belägg för dina påståenden/känslor eller inte.

Anonym (Pia)

Äldre 30 May 12:51

#20

Anonym (Vårdnadshavaren) skrev 2014-05-30 11:09:45 följande:

Men det jag skulle vilja veta är om han kan komma och kräva någonting till exempel att dom ska komma på julen eller om han snällt får finna sig i att dom kommer när dom vill eller det passar oss bättre? Jag har tidigare erbjudit honom att ha barnen på vissa högtider men då har han tackat nej. Likadant så undrar jag hur man ska ställa sig till om man bestämt att barnen ska komma till honom en viss helg och så kommer det annat ivägen till exempel kalas, skoldisco eller annat som dom hellre vill gå på. Ska man då gå enligt deras önskan och låta honom bli butter eller ska man tvinga iväg dom eftersom det är bestämt?? Jag tycker att det är jättesvårt att ta ställning till när det är ok för dom att själva välja eller om jag alltid ska försöka pusha iväg dom till honom oavsett vad!??

Du går balans på slak lina här. Om du vore lite smart så skulle du släppa lite på dina krav och kontrollbehov. Tvinga barnen att åka till pappa även när det är skoldisco (för övrigt är en relation till den andra föräldern betydligt viktigare än skoldiscon...), osv. För om du håller dem hemma titt som tätt med diverse svepskäl så slutar det kanske med att han vänder sig till Tingsrätten och stämmer dig på umgänget. Då får han garanterat ett visst antal dagar i månaden plus vissa högtider och lov. I det läget så kan du inte protestera utan blir tvungen att lyda exakt det som står i domen. Så var lite smart och kompromissa här och var så att du slipper en dom.

Om jag inte kan uppmuntra till umgänge

INNEHÅLL