Ladygum skrev 2014-07-17 14:22:57 följande:
Jag har också svårt för min svärmor, tyvärr! Jag håller dock god min för min sambo och vår sons skull. Senast hon var här sa hon att hon var arg för att det gått en månad sedan hon träffade sitt barnbarn (Min sambo har inte haft så bra kontakt med sina föräldrar ens innan vår son kom).
Sedan säger hon "förstår inte mamma det eller" till Walter. Till mig: Han kanske behöver byta blöja? Jag: ja, det kanske det är som bekymrar honom. Då säger hon det förstnämnda till Walter. Känns lite nedvärderande.
30 mil bort känns lyx! Vi bor i samma stad som svärmor. Finns tusen andra saker som irriterar mig... Haha! Jag bör tillägga att jag är en väldigt tålmodig person som sällan dömer andra allt för hårt. Mest irriterande är att hon oftast spelar martyr och uttrycker sig negativt om det mesta! Men jag inser ju att allt grundar sig i extremt dålig både självkänsla och självförtroende. Så tråkigt bara! Vi får gnälla av oss här tack och lov!!!
"Skönt" att höra att man inte är ensam! Man blir ju bara såå irriterad. De tror att de vet och kan allt mycket bättre än vi. Trots att vi mest troligen vet bättre än dem. Dels för att det är VÅRT barn och vi känner dem bäst och sedan för att man nuförtiden får mycket mer information och kan hitta svar på problem med barnet.
Min svärmor har världens bästa självförtroende istället och tror att hon är bäst i världen. Har nog aldrig träffat en vuxen människa som är som hon. Och hon ger sig ALDRIG i diskussioner. Hon vet alltid bäst.
Jag förstår inte människor som är så, då har man verkligen dålig självinsikt, för ingen kan vara felfri. Det är egentligen väldigt barnsligt att bete sig så. Det är ju mer ett beteende som barn har innan de blir mer ödmjuka och tar hänsyn till andra människor.
Men men, jag orkar som sagt inte tjaffsa med henne. Och Sixten lär ju bara träffa henne ett par gånger/år. Dock ska vi flytta närmare är tanken men inte så nära att kan komma ofta. Är tanken iaf. Min sambo stör sig lite också men inte alls som jag. Han säger bara "Hon är sån", "Bry dig inte" osv.
Min mamma är också väldigt envis o vill gärna ha sitt barnbarn och kan mycket osv men hon frågar alltid och inser efteråt om hon betett sig dumt. Och som du säger; man kan ju säga till sin egen mamma.
Ja det är jätteskönt att få gnälla av sig!:)