Bumblebee92 skrev 2014-05-25 09:51:54 följande:
Våran tjej är faktiskt rätt lätt, inte så "famnig" av sig, eller hon var. Hon har sällan problem med att ligga i son babysitter medans vi gör annat, typ äter eller lagar mat. Men den senaste veckan har varit lite krångligare, hon vill bli buren/vaggad heeeelatiden! Fast det funkar faktiskt att bara gunga babysittern, eller bulla upp med täcke i vagnen så hon får halvsitta och sen gunga/rulla vagnen. Så hon behöver inte alltid vara i famnen, men det är heller inte alltid lätt att sitta och gunga dottern med foten eller rulla vagnen vad man än gör.
På kvällarna/nätterna har hon blivit svårslaget oxå, om hon inte får ligga bredvid mig eller pappa. Försöker ha henne i sitt nest i spjälsängen. Ibland funkar det, men inland vaknar hon igen efter bara 5-10 minuter. Så får man gå dit och gunga i nestet tills hon somnar igen. Och så vaknar hon. Samma sak igen. Och igen. Och igen. Ibland lessnar jag och tar hela nestet till sängen. Lägger mig då med huvudet på kanten till nestet, och en armen under, som om det vore en kudde ;) haha. På så sätt har hon mig nära och jag kan gunga henne lätt.
Ni som har famniga bebisar, och ett nest, har ni testat att lägga nestet i famnen så som man bär barn? Och vagga det så. Så kör vi på kvällarna, och lägger sen ner hela "paketet" med unge och nest i spjälsängen när hon somnat. För att slippa att hon ska vakna när man lägger ner henne :) funkar ibland som sagt, men ibland vaknar hon efter bara 5-10 min så får man upprepa allt. Men kanske funkar för någon?
Måste även denna helg få "gnälla" lite över sambon. Nätterna gick mycket bättre än förra helgen, så de är väl skönt. Men jag saknar massor ändå, typ hans uppmärksamhet till henne när hon äter. Hans ork att självmant se när blöjan ska bytas, utan att jag får tala om varje gång hon måste rapa typ, och blöjan bytas.
Läste här av någon, ett tips på hur man får bebisen att rapa! VÄLDIGT BRA jag rapar henne typ aldrig över axeln längre, utan gör som någon sa, typ ser till att dem är rakryggade (tror jag), armarna upp, och huvudet bak typ för fri aluftvägar. Håller henne under armarna, sätter henne på mitt knä och bumpar henne upp och ned. Funkar som att nästan varje gång!...men sambon är för trött för att ens resa sig eller anstränga sig, han hissar bara upp nestet hon ligger i till halvsittande läge, och guppar henne lite. Tror sen att hon ska rapa av det när dubbelhakan bara väller haha. Sa åt han att kanske ta upp henne och testa gå en sväng med henne upprätt för att få henne att rapa (hon behövde verkligen, men kunde inte få fram något). Så så gjorde han det, och det funka. Senare på natten sa jag samma sak, för att det funkade sist, då reser han sig hastigt upp, lätt irriterad, tar ungen och typ stress-vandrar runt i lägenheten. Åååh vad irriterad jag blev! Barnen känner ju av ditt humör, är du lugn, blir barnet lugnt oxå. Eller så tänker jag iallafall, andas ut genom näsan varje gång man för springa till spjälsängen 1000 gånger för att vagga om.
Sedan klagar han på "dem jävla nappflaskorna" som är "fel". Dem gör att hon sväljer luft och spyr. Eeeh?? Konstigt. Jag har aldrig några problem när jag matar henne. Vi kör mam:s anti kolik flaskor, som motverkar att dem sväljer luft. Så någonting gör han ju fel när han matar. Felet är att han inte "är med" när hon äter, vilket för att han inte ser hennes täcken på mätt, matpaus och rap. Men han fattar inte det, utan det är som sagt flaskorna det är fel på....
Ända jobbiga jag kan tycka med dem är att dem sprutar ut mjölk, man får ju klämma på nappen miljoner gånger för att få ut luften så att det inte läcker ur nappen! Fattar inte hur man ska göra. När jag matar klämmer jag på nappen tills ingenting kommer ut när flaskan är upp och ned. Sambon gör typ samma, men tror inte han trycker rätt eller tillräckligt mycket, för enligt han måste man pasta maten och klämma på nappen då och då för att det inte ska läcka. "Du märker när det läcker i hennes mun" säger han. Inte så konstigt att det går dåligt för han att mata om flaskan bara sprutar in mjölk i halsen på henne utan att han märker något. *suck*.
Så frågade han mig i natt, vad han ska göra, och varför det går så dåligt med flaskorna eller vad han sa. Så säger jag som det är, de är inge fel på flaskorna, han måste bara vara uppmärksam och inte ligga och sova samtidigt som han matar. Nä men då fick jag höra hur jäkla trött han var på mitt skitsnack, jag vet tydligen inte vad jag pratar om osv. Jaha. Tack. Konstigt då att jag har henne hela dagarna, dem flesta nätterna, och aldrig har problem med att mata henne.
"Hon blir lugn så fort hon kommer till dig". JA för jag kollar på henne, ser vad hon vill. Hon vill inte alltid bara ligga bredvid dig i sängen. Hon kanske vill sitta lite upp och se något, kanske rapa. Eller bara vara lite nära. Oftast funkar det att sätta henne lite upp och slå på musik, de älskar hon. Men nä, det "funkar inte" om han ska. Åååh! Önskar bara att han kunde anstränga sig lite mer på kvällarna och nätterna. Dagarna går jätte bra ju!
Nu har jag fått klaga lite. :) och det gick ju faktiskt bättre än förra helgen, så kanske blir det ännu bättre nästa helg oxå ;)
GRATTIS på morsdag alla fina underbara mammor!
Man skulle kunna tro att våra sambos är släkt eller något för han beter sig exakt likadant och man för sitta dör och säga åt honom vad han ska göra med pigan för att få henne nöjd.
När hon legat vaken på ex morgonen är det som att han inte fattar att då tar man henne till toan och byter blöja om inte jag säger det till honom.
Natten mellan fredag och lördag var pigan svårsövd och somnade bara kortare svängar för att sen vakna igen och till sist var jag så trött (då jag aldrig hann vila) och dessutom hade hon varit grinig hela dagen så jag väckte sambon (han är ledig på helgen). Då började pustandet och stönandet om att hon inte sover (wtf efter typ 5 min?!). Så sitter han i sovrummet med henne vilket gör att jag ändå inte kan sova så säger till han att gå (detta är ju också så himla jobbigt för han får ju henne bara att vara tyst när han går omkring och det orkade han inte ^^)
Till sist går han till gästrummet men då hör jag att gumman bara skriker i högan sky så går dit då ligger han i sängen med henne bredvid - som att hon skulle roas av det. Jag blir så jävla förbannad att jag ber honom dra åt helvete och sen tar jag upp pigan och sitter med henne i några timmar till (nära som hon ville vara och guppade med henne) och till slut somnade hon. MEN såg dock till att sambon inte kunde somna om så länge som pigan var vaken!
På morgonen tog dock sambon ut pigan i vagn på gården där hon sov i typ 4 timmar så jag fick sovmorgon till 12.
Men jag kan inte för nått i världen förstå hur karljävlarna kan tycka så satans synd om sig själva för att de ska vara med sitt eget barn och varför de ska ha dem att sova så fort de håller på med dem?! Själv tycker jag det är jätteroligt när pigan är pigg, glad och vaken så man kan hålla på och svamla med henne. Det är sambons förlust och han märker också att pigan föredrar att vara hos mig (och det är nog straff nog).
Här är det helt tvärtom ingen av oss är speciellt sugna på fler barn, visst är småttingarna bedårande men jag trodde aldrig att en graviditet skulle vara så psykiskt jobbigt (fysiskt slapp jag rätt lindrigt undan förutom rätt stor viktuppgång). Och den hjälplöshet man känner när knoddisen skriker och inget hjälper, hojja.
