aperfectsonnet skrev 2014-07-28 22:18:46 följande:
Senast jag/vi hade nån form av sex var den 24:e augusti förra året, vår bröllopsnatt... Herregud, det är ju nästan ett år sedan! Ganska exakt elva månader. Efter bröllopet mådde jag illa och kräktes och efter att ha spytt i en vecka gjorde jag graviditetstest, när vi plussat var sex helt out of the question för att minimera missfallsrisken... Och nu kan jag inte föreställa mig hur vi nånsin ska få till det?! Jag är verkligen med vår son tjugofyra timmar om dygnet utan avbrott. Vi samsover och han vaknar direkt om jag försöker röra mig bort från honom. Jag förstår ju att det inte ALLTID kommer att vara såhär, men det lär ju knappast ändras i en handvändning heller...
Dessutom fick jag tillbaka min mens i torsdags, och som flera av er upplevt är den mycket rikligare än innan graviditeten. Nu femte dagen forsar det fortfarande som aldrig förr! I alla fall, igår skulle jag och lillskrutten bada badkar så jag tänkte sätta in en tampong för att slippa rosa vatten... ;) Men FYYYY FAAAAAAAAN vad ont det gjorde! Sved som bara helvete och var omöjligt att få in den mer än några centimeter. Jag försökte stå i olika ställningar och typ dränkte in den med glidmedel för att se om det överhuvudtaget var möjligt att pressa in den, men nix. Försökte idag igen men med samma resultat. Hur kan det bli så?!?!? Jag har liksom redan ont vid sex sedan min canceroperation, men då gör det ont längst in pga ärrvävnad, nu gör det ju ont ÖVERALLT. Känner mig rättså nere över det faktiskt, ska jag aldrig nånsin kunna ha sex igen? (Visst finns det annat sex än just penetrerande, men ärligt talat är det inget jag direkt uppskattar...)
Vad gäller syskon: OM jag nu får ett sexliv igen nån gång så hoppas jag sååååå mycket att jag kommer att kunna bli gravid ytterligare en gång! Att behöva vara sängliggande så länge när man redan har ett barn som man vill kunna vara 100% närvarande med är kanske ingen höjdare, men jag tror och hoppas att det här med att bli storebror åt ett litet syskon kan väga upp det tråkiga i att ha en mamma som ligger och latar sig i fyra månader.
Ur ett rent själviskt perspektiv tycker jag att det här med att vara mamma är det överlägset mäktigaste, häftigaste, roligaste, tuffaste, mest givande och magiska i hela världen, och jag vill så otroligt gärna få uppleva det med ännu en lika älskad bebis! Harry skulle dock gärna få hinna fylla två-tre år innan det blir dags för en ny eventuell graviditet... Inte minst för att jag och hans pappa vill hinna njuta av att vara en liten familj med bara honom först.
Åh jobbigt med mens redan! Och du helammar också för fullt va? Jag misstänker att min mens är på g, blir "spännande" att se om jag har rätt i nästa vecka sen. Lite tidigt för den att komma igång ändå då ju.. Särskilt när vi ändå inte kommer få till det på länge.. Vi har många saker dom talar emot sex just nu (eller samlag, för lite sex har vi nog haft typ 2 ggr men det var löngesen nu)
Jag och bebis samsover också, sambon sover på soffan sen två månader tillbaka.
Lillgrabben sover inte mycket dagtid och när han gör det är det antingen i en rullande bil eller på mig.. Inte så lätt att ha sex då..
SAMT icke att förglömma, hur snygg och fräsch känner man sig?! Duschar varje dag men är superdupersvettig hela tiden, har fortfarande 10 kilon kvar så jag känner mig så fet och äcklig. Men hinner liksom inte göra nåt åt vikten. Jag kan visserligen begränsa intaget av onyttigheter men alltså, då har jag ju liksom ingenting att trösta/fira med! Efter en jobbig intensiv dag och långdragen nattning så anser jag rentav att jag behöver en stooor tallrik glass!!
Har inga goda möjligheter att komma ut på promenader heller tyvärr och nu i denna värmen, döden för både mig och noah ju!!
Usch vad jag lät negativ.. Men iaf.. Jag är som sagt inget förförelsematerial nu precis!!
Men åh, trodde det redan var "kört" för dig att kunna bära ett barn till?! Vore ju helt underbart om du ändå kan det framöver ju :) håller alla tummar och tår!!
