Pengar till tonåring som börjat röka?

Jag tror tyvärr många människor gör "misstaget" att själva glömma bort sin egen ungdom/barndom. Hur reagerade de själva på sina föräldrars förmaningar och förbud.

Enligt mig fungerar barn och ungdomar precis som oss vuxna. Man kan inte kontrollera andrar människor, och därmed inte heller barn och ungdomar. Vill de röka, kommer de att röka, oavsett hur mycket vi förbjuder dem. Förbud och kontrollerande får ofta snarast motsatt effekt.

Man kan däremot "lura/manipulera" människor. Genom att få dem att vilja själva. En typ av omvänd psykologi.

Ett exempel kan vara att till och med höja barnets månadspeng med någon 50-lapp. Sedan förklara att man nu litar på han/hon faktiskt klarar att sköta alla sina inköp själv, och att det ska räcka till cigaretter också. Kontentan blir ofta då att rökning blir mindre "spännande" och förbjudet, och tappar lite av sin tjusning. De har ju också förtroendet att handla sådant som de verkligen vill ha. Mindre cigaretter innebär mer smink, kläder, eller vad som nu är intressant för de flesta flickor.

Jag har ju aldrig kommit på tanken att ge mina tjejer mer pengar som Haskel skriver. Däremot har jag samma erfarenhet att efter de förstod att jag motvilligt accepterat deras rökning så minskade konsumtionen betydligt. Det där är ju säkert individuellt, men i vårt fall funkade avdramatiseringen. Dock var ju det när de utvecklat ett riktigt beroende.

Man måste givetvis alltid se till förutsättningarna. Inte heller jag hade gett extra pengar, men i vissa fall skulle jag se det som ett alternativ.

Jag tror tyvärr många sätter sitt egna anseende som god förälder, före sina barns ekonomi och hälsa. Att låta barnen röka, "avdramatisera det", kan få det att se ut som att man inte bryr sig om barnen.

Men det viktigaste är väl just att barnen röker så lite som möjligt, helst inte alls. Vad sen andra tycker om en, som förälder, är en senare prioritering, enligt mig i alla fall.

Jag började röka som 17-åring, och blev påkommen med det också. Mina föräldrar blev extra stränga med att jag fick fråga efter pengar till alla saker jag ville göra, och jag är imponerad över att de inte fattade grejen med att jag plötsligt skulle käka pizza, ha filmkväll eller fika betydligt oftare efter det. På den tiden räckte det ju med ett paket i veckan, så dyrt blev det inte. Det blev betydligt jävligare när jag flyttade hemifrån och hade egen fast inkomst. Plötsligt var man istället uppe i ett paket om dagen, och det var ju inte speciellt roliga utgifter längre..

Jag personligen tror att hon lär sig mer av att själv få pröjsa för sina cigaretter. För att tvinga henne till att sluta kommer inte leda någon vart. Hon lär bara bli jävligt kreativ med att hitta olika ställen att tjuvröka på.
Däremot borde du INTE betala för det som studiebidraget egentligen skall gå till bara för att hon röker upp sina pengar. Hon borde själv istället avgöra om det är viktigast med kläder och prylar eller att puffa och lukta apa.

När sonen blev påkommen med att röka fick han inte längre fritt förfoga över sina pengar. Han fick redovisa vad han skulle ha pengar till och sedan skulle han bevisa med kvitton att han köpt det.

Låt henne behålla studiebidraget, ge henne inte en krona extra. Det är ingen idé att förbjuda henne att röka, för det kommer hon att göra ändå. 

Tack för alla svar och bra idéer. Jag förbjuder henne inte att röka, ingen idé, men det känns tråkigt att hon eldat upp sina sparpengar. Funderar på att ge henne halva barnbidraget i fortsättningen och använda resten till att köpa det hon behöver och vill ha. Då kan jag handla hem godis och läsk också som bara är hennes.

Men alltså. Va? Hon är 15 år och hon får inte röka. Punkt slut. Lyssnar hon inte på dig får hon väl stanna hemma utan pengar tills hon tar sitt förnuft till fånga.

Hon är ett barn, du bestämmer över henne.

Jag skulle lätt låta bli att ge henne mer pengar, inte som straff, men som en konsekvens. Det är så det funkar!
Som någon annan sagt- så länge hon får mat och dyrare kläder så har hon det hon behöver.