Så förkrossad just nu. Är så jävla lurad. Förbannade droger!

Är han motiverad att sluta skulle jag försöka hjälpa honom att få komma till ett behandlingshem. Tror att det är svårt att sluta på egen hand.

Vad många människor som mår dåligt därute. Mitt problem känns ringa nu när jag har läst om vad som försiggår i andra människors liv. Hoppas att det ordnar sig för er kära folk. Du verkar inte ha det lätt du. Det kan ta flera år för personer att bli av drogberoende. Om du skulle flytta ifrån honom ett tag kanske börjar han inse vad han förlorar. Ni båda får lite "andrum".

I vanlig ordning kan man ju fråga sig vad problemet är.

I ett år säger du han har hållit på och du har inte lagt märke till nått därmed inget missbruk eller nån form av problematiskt användning.
Fungerar det för han så ser jag inte vad det är som inbjuder hysteriska anfall, önskan att splittra familjen och försöka göra barnet faderlöst?

Jag hade inte gjort ett smack, skulle ta reda på vad för användning det handlar om, hur mycket, varför och utgått ifrån det.

Handlar det om missbruk så klassas det som en sjukdom enligt vård, lika lite som man lämnar nån som drabbas av cancer skulle jag agera på det sätt här.
Handlar det om rekreationsbruk, okey, bara inte för ofta och länge åt gången.
Handlar det om hjälpmedel i vardagen, okey, större delen av samhället använder sig av mindre centralstimulant i form av koffein, skulle inte ha några vidare problem med det heller om det sköttes med ansvar.

Många obesvarade frågor.

Hur uttrycker sig problemen med att han tar amfetamin?
Du verkade ju uppenbart inte påverkad av hans konsumtion, i alla fall inte när jag läser din text.

Om det är så han snortar skjuter upp varje dag, ja där kan det bli en hel del problem.

Är det bara för skoj och inte speciellt ofta, då får man se på det på ett annat sätt.

Hur kan ni två ovanstående förringa användandet? Klart att beteendet är problematiskt när man är småbarnspappa oavsett om TS inte märk några omedelbara konsekvenser förens nu. Jag förstår att TS är upprörd och i panik för pojkvännens beteende sätter ganska mycket på spel. En framtida socanmälan ligger troligtvis inte allt för lång borta.

Jag har själv suttit i din situation TS och upptäckten kändes som ett slag i ansiktet. Mina barns pappa riskerade hela vår familj genom att använda "den vita skiten". Jag upptäckte det hela genom att jag vaknade en natt och hörde två röster i vardagsrummet. Kliver upp och ser min sambo och en okänd kvinna (ingen otrohetshistoria) och ett vardagsrumsbord med amfetamin på (både i påsar och utspillt). När jag kommer upp går båda och sätter på sig skorna och ska gå ut. Jag säger åt min sambo att han åtminstone kan torka upp på bordet då vår dotter brukar äta frukost där tittar han och säger att han ska göra det sen och går ut. Ordet sen och dess innebörd d.v.s. att man sket i konsekvensen för vårt barn om hon skulle råka få i sig någon av skiten fick mig att packa en väska och mig och min dotter och flytta dagen efter. Jag var inte beredd att offra henne (eller min ofödda son jag hade i magen) för någon som uppenbarligen satte ett bruk/missbruk/problematiskt bruk (kalla det vad ni vill!) före sin familjs välmående.

I dagsläget har han varit både drogfri...sen sprutmissbrukare...återigen drogfri...för att nu sitta fast i annat missbruk.

TS ställ krav och är han inte beredd att uppfylla dom kraven har han en missbruksproblematik. Vad ska du göra då? Är du beredd att ta eventuella konsekvenser av det om du stannar kvar?

Man måste se skillnad på ett sporadiskt bruk och ett missbruk.För det är väl en skillnad även för dig?
I hur man är agerar och skadar sin omgivning, finns det helt klart en skillnad.

Ts har inte märkt några problem punkt, det vill säga jag förringar inget utan frågar om vad problemet är, är det nått hon inte skriver?
Folk gör i alla fall ett bra jobb att måla fram soc som nån skräckmyndighet som kommer och rycker barn för det minsta men så är inte fallet.
Om ts inte har märkt några problem, det vill säga att det inte fanns några, hur menar du att en socanmälan är runt hörnet och vad tror du kan komma ut ur det egentligen?
Är ganska trött på övertro och magiska krafter folk tilldelar soc.

I det fallet låter et som du satte dina värderingar hur skeva dom är framför familjens välbefinnande, för bruk missbruk, problematiskt bruk är tre skilda saker, du missade även beroende.

Jag förstår mig inte på folk som så lättvinligt offrar sina barns trygghet och framtid för skeva moraliska värderingar för det är inget annat än det det handlar om.

Hur tänker du på det sista, ställ krav och om han inte uppfyller det så ... kan man ställa vilka krav som helst på sin partner och när dessa inte uppfylls så är det tecken på bristande kärlek, missbruksproblematik?
Jag ska ställa ultimatum till min sambo, hon ska gå näck från och med ikväll, gör hon inte det så älskar hjon inte mig och det är slut, jag tar barnen och drar.

Låter logisk enligt vissa.

Ja det är skillnad mellan bruk och missbruk men gränsen är skit samma när man riskerar sin familj och deras välmående. Kan man inte/vill inte bryta sitt droganvändande när konsekvenserna för ens familj riskerar att bli stora och du dessutom använder skiten öppet inför andra är man troligtvis ingen brukare utan en missbrukare.

Du en brukare eller hur? Brukar du oxå droger runt dina barn eftersom du anser att det är normalt?

Hur menar du att man riskerar familj mer än att det finns vissa kvinnor som inte sätter nån värde i den ?
Det är väl knappast mannens fel att kvinnan har inga värderingar alls eller baserar sina hysteriska överreaktion på inget.

Det är din tolkning, vissa litar på folk i sin omgivning så pass att dom inte smyger med sitt liv.
Ingen missbruksproblematik är nödvändig för att man inte snortar i en smutsig källare utan med vänner vid valda tillfällen.

Hur menar du att personliga påhopp kommer stärka din poäng om du har nån?

Jag vet mycket väl hur denna resa är. Har suttit hos socialen många gånger på grund av hans missbruk trots att han vare sig bor här eller tar hand om barnen. Har inte slitit upp en framtida stabil familj då han tydligt visat att "brukandet" inte tog slut där.

Han "brukar" hellre än ringer sina barn.
Han lägger hellre pengar på sitt "bruk" än köper kläder till sina barn.
etc.

Han anser sig vara brukare (precis som ni uppenbarligen är) men i själva verket är han en missbrukare. Bruk/missbruk/problematiskt bruk ...och beroende kan vara hårfin och vad man egentligen är är man inte själv alltid kapabel att avgöra.