Hur gör ni styvföräldrar med uppfostran?

Jag har inga bonusbarn själv men tror att om inte bioföräldern håller med en när det gäller uppfostran så är det inte mycket man kan göra. Det man kan göra som jag ser det är att säga ifrån ifall man blir direkt påverkad i någon situation. T ex om bonusbarnet skulle kalla en för något olämpligt, om inte föräldern säger ifrån då kan man själv säga åt barnet. Eller om ens partner vill  att man också ska dalta med barnet, då kan man säga nej till att göra just det. Samt. när det gäller äldre barn, om ens partner inte vill att det ska hjälpa till i hemmet, kan man göra så att partnern får göra dessa sysslor.

Jag tror att ni måste sätta er ner och diskutera barnuppfostran. Helst om du och sambon själva vill skaffa barn i framtiden. Då är det bra att ALLA barnen i familjen har samma regler. Och då ska ni börja redan nu med hans barn. Annars kommer det lätt bli dina och våra barn och det kan skapa utanförskap.

Du har inte med den uppfostran att göra hen har inte valt att leva med dig. Men du har valt att leva med hen då får du helt enkelt stå ut med att du inte är hens förälder.

Mitt hem,mina regler!
Nu menar jag inte att jag bestämmer allt själv hemma,men i samråd med mannen så har vi gemensamma regler för hushållet som alla i hushållet ska följa.
Gäller samma sak när barnen har kompisar,hushållets regler gäller!

Hushållets regler är viktiga. Här är det lika för alla barn, men jag "chillar" när det gäller uppfostran för hans barn och vice versa. Är det stökigt på bonusbarnens rum får det vara det, men slänger de sina grejer i vardagsrummet säger jag till dem, precis som jag säger till min egen dotter.

Bara för att man har bonusbarn är man inte en icke-existerande varelse som inte har något att säga till om.

Mamma scans köttbullar är för det första bra köttbullar!

När jag var liten hade jag en bonus mamma och en bonuspappa. Båda var med och uppfostrade mig precis som om de vore mina riktiga föräldrar. MEN! Bonusmamman hatade jag mer än allt på hela jorden, medan bonuspappan såg jag på som en av mina riktiga föräldrar och har alltid kallat honom pappa.

Så det går att vara med i uppfostringen. Men det kan också bli väldigt fel om man inte är försiktig.

Jag brukar säga, så lite som möjligt. Att föregå som en bra vuxen räcker långt. Däremo så har du all rätt att säga till om sådant som påverkar dig.
Skulle den sena läggtiden innebära  att det är gnäll. skrik etc, så ta upp det ur det perspektivet. Är det en 5-årng som är en nattuggla eller inte har så stort sömnbehov så är det inte så mycket att göra.

Om du tycker att mamma Scan är tråkig mat (och här är det ingen som gillar mamma Scan) då kan du servera annan mat.

Tycker du att de sena kvällarna hindrar er att få vuxentid tillsammans, så tar du upp bristen på vuxentiden, utan att blanda in barnet.

Hemma hos oss gäller våra regler och det vet barnen om. De är 4 och 7 år. Man äter det som serveras och vill dom inte äta det kommer dom att äta upp det i alla fall förr eller senare. Vi serverar ingen konstig mat. Men inte köttbullar varje dag. Dom äter dock det mesta, så det är sällan gnäll gällande maten!

Vi var hos en parterapeut och han sa att jag MÅSTE ha något att säga till om. Det är även mitt hem. Det är inte bara barnens hem. Vi är dom vuxna och barnen ska lyssna på oss vuxna. Hade jag varit mormor till ungarna hade det fortfarande inte varit någon skillnad. Jag är vuxen och de ska lyssna.

Att den lägger sig 22:30 är ju bara föra att din kille inte orkar ha rutiner och ta eventuella fighten. Då är det lättare att låta ungen gå och lägga sig när den är trött. Är han för fri uppfostran eller?

Jag säger till barnen om jag ser att dom gör något fel. Jag skulle aldrig kunna bo tillsammans med NÅGON om jag inte fick säga vad jag tyckte. Jag är mycket för att säga till dom att inte skrika och ta hänsyn till varandra är superviktigt! Jag och min kille har snackat ihop oss och vi gör det som känns rätt för oss! Det är trots allt vårt hem och alla ska respekteras.

Det är inte enkelt när två vuxna ska slå sig samman och den ene eller båda har med sig barn in.

Jag har en bonusdotter på 9 år sedan 1,5 år tillbaks. Nu när vi bor ihop och min dotter och hon delar rum vh ställer jag ändå vissa krav. Hon ska kunna städa i ordning och bädda sängen samt plocka iordning sina saker innan hon åker då min dotter på 3 år är ganska klåfingrig. De gånger sambon är själv med henne glömmer han det ofta och då får jag ju ta det efteråt tyvärr.

Det är oftast jag som frågar när hon duschade senast och vilka läxor hon har (med sambon närvarande), men det är upp till honom att se till att besluta när det ska göras och se att det blir genomfört. Då vet hon också att vi båda vet vad som gäller, att det inte fungerar att smita. Däremot är det jag som påminner om att vi ska äta frukost, att vi klär på oss, borstar tänderna o s v då hon är en förebild för min dotter också och sambon är slö upp på mornarna. Skiter 9-åringen i morgonrutinerna, utan hellre leker, får jag till slut bekymmer med min dotter också.

När barnet ska gå lägga sig beror ju på när barnet ska upp på morgonen och hur länge det behöver sova. Min dotter har 20 på vardagar och lite mer flexibelt, ibland en timma till på helgen beroende av om hon sovit länge på dagen eller inte. 9-åringen har fått välja en sen kväll och en tidigare kväll per helg har sambon bestämt, dock är vi väl inte helt ense om den senare tiden, då jag tycker det är skönt om vi får en liten stund barnfritt. Att min dotter sedan är morgonpigg och 9-åringen morgontrött är ju en konsekvens hon får ta.

Med min dotter som är på heltid har min sambo stor delaktighet. Visst vi är väl inte överens om uppfostran alla gånger, men hjälps åt. Då min dotter nästan uteslutande har mig (p g a nästan frånvarande pappa) så är det mycket mamma som ska göra allt så vi har infört varannan kväll med läggning av henne och vår gemensamma bebis.

Så det är väl helt enkelt så att vi stödjer varandra och följer upp vad den andre sagt i så god mån vi hört det som Paulie00 skrev.

Men till viss del hänger nog uppfostran på om man är helgpappa och bara ska vara den snälle fadern eller om man har barnen fifty-fifty och faktiskt måste ta ett större övergripande ansvar i uppfostran.

Däremot låter det ju inte så bra med sen läggning av ett dödstrött barn. När somnar han hos mamman? Vad gäller köttbullarna är det väl ett sätt att vara till lags om ni har vh, för 7 dagar i veckan känns ju inte okej, men det innebär ju inte att ni vuxna måste äta köttbullar.