Hur gör ni styvföräldrar med uppfostran?

Jag har inga bonusbarn själv men tror att om inte bioföräldern håller med en när det gäller uppfostran så är det inte mycket man kan göra. Det man kan göra som jag ser det är att säga ifrån ifall man blir direkt påverkad i någon situation. T ex om bonusbarnet skulle kalla en för något olämpligt, om inte föräldern säger ifrån då kan man själv säga åt barnet. Eller om ens partner vill  att man också ska dalta med barnet, då kan man säga nej till att göra just det. Samt. när det gäller äldre barn, om ens partner inte vill att det ska hjälpa till i hemmet, kan man göra så att partnern får göra dessa sysslor.

Hushållets regler är viktiga. Här är det lika för alla barn, men jag "chillar" när det gäller uppfostran för hans barn och vice versa. Är det stökigt på bonusbarnens rum får det vara det, men slänger de sina grejer i vardagsrummet säger jag till dem, precis som jag säger till min egen dotter.

Bara för att man har bonusbarn är man inte en icke-existerande varelse som inte har något att säga till om.

Hemma hos oss gäller våra regler och det vet barnen om. De är 4 och 7 år. Man äter det som serveras och vill dom inte äta det kommer dom att äta upp det i alla fall förr eller senare. Vi serverar ingen konstig mat. Men inte köttbullar varje dag. Dom äter dock det mesta, så det är sällan gnäll gällande maten!

Vi var hos en parterapeut och han sa att jag MÅSTE ha något att säga till om. Det är även mitt hem. Det är inte bara barnens hem. Vi är dom vuxna och barnen ska lyssna på oss vuxna. Hade jag varit mormor till ungarna hade det fortfarande inte varit någon skillnad. Jag är vuxen och de ska lyssna.

Att den lägger sig 22:30 är ju bara föra att din kille inte orkar ha rutiner och ta eventuella fighten. Då är det lättare att låta ungen gå och lägga sig när den är trött. Är han för fri uppfostran eller?

Jag säger till barnen om jag ser att dom gör något fel. Jag skulle aldrig kunna bo tillsammans med NÅGON om jag inte fick säga vad jag tyckte. Jag är mycket för att säga till dom att inte skrika och ta hänsyn till varandra är superviktigt! Jag och min kille har snackat ihop oss och vi gör det som känns rätt för oss! Det är trots allt vårt hem och alla ska respekteras.