• Paulie00

    Hur gör ni styvföräldrar med uppfostran?

    Hemma hos oss gäller våra regler och det vet barnen om. De är 4 och 7 år. Man äter det som serveras och vill dom inte äta det kommer dom att äta upp det i alla fall förr eller senare. Vi serverar ingen konstig mat. Men inte köttbullar varje dag. Dom äter dock det mesta, så det är sällan gnäll gällande maten!

    Vi var hos en parterapeut och han sa att jag MÅSTE ha något att säga till om. Det är även mitt hem. Det är inte bara barnens hem. Vi är dom vuxna och barnen ska lyssna på oss vuxna. Hade jag varit mormor till ungarna hade det fortfarande inte varit någon skillnad. Jag är vuxen och de ska lyssna.

    Att den lägger sig 22:30 är ju bara föra att din kille inte orkar ha rutiner och ta eventuella fighten. Då är det lättare att låta ungen gå och lägga sig när den är trött. Är han för fri uppfostran eller?

    Jag säger till barnen om jag ser att dom gör något fel. Jag skulle aldrig kunna bo tillsammans med NÅGON om jag inte fick säga vad jag tyckte. Jag är mycket för att säga till dom att inte skrika och ta hänsyn till varandra är superviktigt! Jag och min kille har snackat ihop oss och vi gör det som känns rätt för oss! Det är trots allt vårt hem och alla ska respekteras.

  • Paulie00
    Klarisen skrev 2014-04-08 16:11:21 följande:



    Bra svar. Jag är ju vuxen och måste sätta gränser. Jag märker ju hur barnet testar mig. Typ vägrar klä på sig, då måste jag ju som vuxen "ta den fighten" = uppfostran? Hur gamla va barnen när du kom in i bilden?
    Då var dom 1,5 och 5. Dom är nästan 4 och 7 nu.

    En gång så hade den minsta problem med att ta på sig overallen. Typ som en "vanlig morgon". Jag sov över där då. Min kille kämpade och sa till honom. Men han fick sin vilja igenom. Tills jag frågar min kille när jag kommer ut från toaletten vad han har i påsen. Han svarar att det är overallen. Jag hade HÖRT hur han hade kämpat med att försöka få honom att ta på sig overallen när jag var på toa. Jag är en person som agerar när ett problem uppstår. Min kille blir paralyserad. Så jag tar tag i påsen, tar ungen i min famn, sätter mig med honom på golvet och säger: nu tar vi på oss overallen som pappa sa till dig från början. Det var tjafs, men inte lika mycket! Efter det så fick han en klapp på huvudet så sa jag: det var inte så jobbigt, eller hur? Han vägrade säga hej då till mig och då sa min kille åt honom att: då du inte lyssnade på mig och inte vill säga hej då så blir det bums i sängen när vi kommer hem från dagis. Han höll löftet. Men det har inte hänt en gång till. TACK GUD!! Han tar på jag overallen och vet vad som gäller numera. Det gäller att sätta gränser och ändå göra det som är rätt för BÅDA. Barnen testade mig också. Från första minuten jag kom in i deras liv! Men jag har alltid sagt att dom får tycka om mig för den jag är. Inte spela Allan. :)
  • Paulie00
    mammalovis skrev 2014-04-08 16:57:04 följande:
    Det är inte enkelt när två vuxna ska slå sig samman och den ene eller båda har med sig barn in.

    Jag har en bonusdotter på 9 år sedan 1,5 år tillbaks. Nu när vi bor ihop och min dotter och hon delar rum vh ställer jag ändå vissa krav. Hon ska kunna städa i ordning och bädda sängen samt plocka iordning sina saker innan hon åker då min dotter på 3 år är ganska klåfingrig. De gånger sambon är själv med henne glömmer han det ofta och då får jag ju ta det efteråt tyvärr.

    Det är oftast jag som frågar när hon duschade senast och vilka läxor hon har (med sambon närvarande), men det är upp till honom att se till att besluta när det ska göras och se att det blir genomfört. Då vet hon också att vi båda vet vad som gäller, att det inte fungerar att smita. Däremot är det jag som påminner om att vi ska äta frukost, att vi klär på oss, borstar tänderna o s v då hon är en förebild för min dotter också och sambon är slö upp på mornarna. Skiter 9-åringen i morgonrutinerna, utan hellre leker, får jag till slut bekymmer med min dotter också.

    När barnet ska gå lägga sig beror ju på när barnet ska upp på morgonen och hur länge det behöver sova. Min dotter har 20 på vardagar och lite mer flexibelt, ibland en timma till på helgen beroende av om hon sovit länge på dagen eller inte. 9-åringen har fått välja en sen kväll och en tidigare kväll per helg har sambon bestämt, dock är vi väl inte helt ense om den senare tiden, då jag tycker det är skönt om vi får en liten stund barnfritt. Att min dotter sedan är morgonpigg och 9-åringen morgontrött är ju en konsekvens hon får ta.

    Med min dotter som är på heltid har min sambo stor delaktighet. Visst vi är väl inte överens om uppfostran alla gånger, men hjälps åt. Då min dotter nästan uteslutande har mig (p g a nästan frånvarande pappa) så är det mycket mamma som ska göra allt så vi har infört varannan kväll med läggning av henne och vår gemensamma bebis.

    Så det är väl helt enkelt så att vi stödjer varandra och följer upp vad den andre sagt i så god mån vi hört det som Paulie00 skrev.

    Men till viss del hänger nog uppfostran på om man är helgpappa och bara ska vara den snälle fadern eller om man har barnen fifty-fifty och faktiskt måste ta ett större övergripande ansvar i uppfostran.

    Däremot låter det ju inte så bra med sen läggning av ett dödstrött barn. När somnar han hos mamman? Vad gäller köttbullarna är det väl ett sätt att vara till lags om ni har vh, för 7 dagar i veckan känns ju inte okej, men det innebär ju inte att ni vuxna måste äta köttbullar.
    Bra skrivet!!
Svar på tråden Hur gör ni styvföräldrar med uppfostran?