Anonym (..) skrev 2014-03-23 10:20:30 följande:
Har bara läst TS trådstart.
Jag har varit/är i exakt samma situation som dig!
Jag träffade en ny kille precis efter att det tagit slut mellan mig och mitt ex och jag inte visste att jag var gravid.
När jag fick veta att jag väntade barn så valde jag att behålla av olika anledningar och jag berättade för min nya kille att det inte var hans barn. Han tog då valet att han ville vara delaktig och vara pappa ändå då den biologiska pappan inte ville och vill ha med oss att göra.
Men han fick vara delaktig på ett villkor och det var att han var det på mina villkor och mina villkor var det jag ansåg vara bäst för barnet.
Först ville han inte berätta för sin familj utan låtsas som att det var hans biologiska barn vilket jag inte tyckte var ok.
För mig är ärlighet det absolut viktigaste relationer till andra människor oavsett om det är barn eller vuxna.
Så han berättade för sin familj att det inte var hans biologiska barn men att han valde att vara delaktig ändå och hans familj har aldrig gjort skillnad på vår dotter och deras biologiska barnbarn /syskonbarn.
Vi har också sagt att vi med en gång skall förklara för henne att han är pappa men hon har en till pappa via blod.
Jag tycker personligen att det är helt fel att ljuga för sitt barn och undanhålla infon om vem som är biologisk pappa oavsett om det är en idiot eller inte, jag vill inte riskera att min dotter blir bitter på mig i framtiden för att jag undanhållit någon form av information från henne.
Många har frågat mig varför inte min kille har adopterat vår dotter och mitt svar är alltid detsamma. Vi har inte ens varit tillsammans i två år och även om han är en fantastisk pappa och man ser att han älskar henne så måste han bevisa sig några år till innan jag går med på ett sådant STORT beslut. För det är ett stort beslut och inget man bör göra lättvindigt. Oavsett hur kär du är!
Dessutom får man inte adoptera om man inte är gift och har haft en längre relation och som någon ovan skrev, att bio-pappan inte motsätter sig och det är till barnets bästa.
Varför så bråttom? Om adoption är rätt beslut så kommer det att vara det även om några år.
Om du är orolig för att något skall hända dig så kan du skriva ett dokument med din sista vilja som skall bevittnas av två personer.
Det var så jag gjorde!
Du kan aldrig "testamentera" bort ditt barn men om du har skrivit en sista vilja om vad du önskar för ditt barn i framtiden om något skulle hända dig, så måste social tjänsten ta med det i sin utredning om vad som är bäst för ditt barn.
Det var min historia och hur jag har valt att göra, lycka till!
Man ska inte ha så bråttom med att adoptera bort barn till ny partner. Känner en tös som är faderlös; biopappan utbrast när han fick frågan "Jättebra, då sparar jag underhåll i en massa år!"
När äktenskapet med adoptivpappan tog slut tröttnade mannen på sitt extra barn.