Inlägg från: kt h |Visa alla inlägg
  • kt h

    Jehovas Vittnen

    Vibban01 skrev 2014-03-27 19:10:28 följande:
    De är två personer i min värld ?
    Ja i min värld också. Jesus är Guds son, den förstfödde av all skapelse:

    "genom Sonen har vi friköpts och fått förlåtelse för våra synder. Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen" (Kol 1:14-15 Bibel2000)

    Gud skapade/födde alltså Jesus först av alla skapelser.
  • kt h
    Vibban01 skrev 2014-03-27 19:31:54 följande:
    Vilken tro representerar du ?
    Jag är ett Jehovas vittne.
  • kt h

    Som jag har sagt tidigare, det är uppenbart att Gud har ett namn.

    Att detta namn skulle förlora betydelse, eller att det skulle vara förbjudet att uttala Guds namn har inte bibliskt ursprung, utan är ett påhitt av människor. Ingenstans i bibeln står det att Gud säger: "Mitt namn ska ersättas med ett annat" eller "Mitt namn får ni inte uttala".

    Tvärtom som Vibban01 citerar så säger Jesus: "Jag har gjort ditt namn (faderns namn) känt för dem(lärjungarna) och skall göra det känt" (Johannes 17:26 Bibel2000)

    Och i GT där namnet obestridligen alltid har existerat, så blir det uppenbart att Guds namn har stor betydelse, när det t.ex. står:

    "
    Må de känna blygsel och skräck för evigt och gå under i smälek, så att de inser att du ensam, du vars namn är Herren, är den Högste, mäktig över hela jorden!" (Ps 83:18-19 Bibel2000)

    "Herren" är inte ett namn, det är en titel. Här ska Guds namn egentligen stå, så som det står i Nya Världens Översättning:

    "Låt dem skämmas och vara bestörta till evig tid, låt dem blygas och förgås, så att man inser att du, vars namn är Jehovadu ensam är den Högste över hela jorden." (Ps 83:17-18 Nya Världens Översättning)

    Bara det här skriftstället i Bibel2000 visar att ersättningen av Guds namn med "Herren" är en ren förfalskning av bibeln, det finns alltså uppenbara felaktigheter i bibeln. Det är uppenbart här att Gud inte har kunnat skydda sitt ord i det här avseendet i Bibel2000. Människorna som gjort översättningen av Bibel2000 har förvanskat Guds ord nästan 7000 gånger, för så ofta förekommer namnet "JHVH" som absolut inte betyder "Herren" på hebreiska, det kan nog dom som gjort Bibel2000 också erkänna.

    Denna förfalskning visar att människor vill gömma och glömma Guds namn, en mänsklig tradition som ursprungligen kommer från avfallna judar, som var vidskepliga och vågade inte uttala Guds namn i rädsla för att "missbruka Guds namn" (2 Mose 20:7)

    Runt 300-talet så blev denna rädsla mer påtaglig och man suddade bort Guds namn i grekiska avskrifter, detta finns det bevis för när man undersöker den grekiska Septuaginta (en översättning av GT till grekiska). I början tog man med Guds namn i dessa översättningar, men med tiden så ersatte man Guds namn med "kyrios" som betyder "Herren" på grekiska. Och detta har man alltså även gjort med Bibel2000 och Folkbibeln t.ex.

    Denna hantering av Guds ord är inte godkänd av Gud, ingenstans i bibeln talas det om att Gud säger att hans namn är förlegat och inte ska användas,och det står absolut inte i bibeln att Gud godkänner att man ersätter Guds namn med en titel.

    Det är uppenbart att denna förvanskning har drabbat NT också, bara detta skriftställe bevisar det:

    "Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad(Rom 10:13 Bibel2000)

    Detta är ett citat från GT där namnet bevisligen existerar:


    "Men var och en som åkallar Herrens (JHVH) namn skall bli räddad." (Joel 2:32 Bibel2000)

    Det är uppenbart att Paulus som citerade Joel tänkte på JHVH, och då är det inte fel att översätta detta i den ursprungliga versionen.

    I annat fall så förfalskade Paulus GT när han ersatte Guds namn med "Herren", vilket jag har svårt att tänka mig. Någonstans har det skett en förvanskning, och jag tror mer på att det är avfallna kristna som gjort det, inte Paulus.
    Paulus var en före detta farisé, han var insatt i hebreiska och kunde läsa dom hebreiska skrifterna på hebreiska, där Guds namn alltid har existerat. När han läste Joel 2:32, så stod det JHVH, inte "Herren".

    Så ok, ja Gud har klarat av att skydda sitt ord om man nu läser Nya Världens Översättning.
     
  • kt h
    Fjäril Vingad skrev 2014-03-28 10:39:46 följande:
    Jag struntar fullkomligt i om bibelns gud har ett namn som ska användas eller inte.

    Vad jag bryr mig om är huruvida de som påstår sig följa bibeln gör det eller inte. Och om de har denna "kärlek inbördes" som kristna skulle ha.

    Jag fann inte den äkta kärleken inom JV tyvärr. Däremot har jag fått känna otroligt mycket kärlek när jag lämnade sekten; av människor som bekänner sig som troende, agnostiker, ateister... även totala främlingar.
    "Inbördes kärlek" betyder kärleken som man visar kristna emellan. Jesu sade detta i samband med att människor utanför den kristna församlingen skulle förstå att dom var Jesu sanna lärjungar:

    "Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.” (Joh 13:34-35 Bibel2000)

    Det yttersta beviset på att kristna älskar varandra är att man inte är nationalistisk och går in i krig där man står mot varandra och dödar varandra. Under första och andra världskriget så hade Katoliker och protestanter inga problem med att döda sina medkristna, bara för att man befann sig på olika sidor av nationsgränser.

    Jehovas vittnen däremot vägrade att delta i dessa krig, där ett Jehovas vittne i USA riskerade att döda ett Jehovas vittne i Hitlertyskland t.ex. Det fanns många tyska Jehovas vittnen som vägrade att underordna sig Hitler, man vägrade att gå med i deras krigsmakt, och därför blev dom fängslade och satta i koncentrationsläger. Nazisterna hotade med döden om Jehovas vittnen inte avsade sin tro och blev delaktig i nazisternas samhälle, väldigt få gick med på det.

    Samma sak hände i USA, man hånade, förföljde och t.o.m. dödade Jehovas vittnen bara för att dom vägrade att gå med i kriget och döda andra människor.

    Jehovas vittnen dog alltså hellre än att döda sina medkristna i andra länder, detta är det största beviset för den kärlek som kristna ska visa varandra:

    "Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner." (Johannes 15:12-13 Bibel2000)

    Ett annat bevis för kärleken emellan kristna är att man inte delar upp bröder och systrar i raser, kulturer och samhällshierarkier. Som Jehovas vittne kan man umgås med alla slags nationaliteter och bakgrunder över hela jorden. Man har samma syn på moralfrågor och annat på grund av att man tar bibelns moralnormer på allvar, man bevarar den andliga enheten på samma sätt som dom första kristna:

    "Jag uppmanar er alltså, jag som är fånge för Herrens skull, att leva värdigt er kallelse, alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek.

    Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enhetenen enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, 
    en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt." (Efesierna 4:1-6 Bibel2000)

    "i vår herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att vara överens och inte dela upp er i olika läger, utan återigen stå eniga i tankar och åsikter." (1Kor 1:10 Bibel2000)

    Denna enhet och kärlek till varandra syns sällan hos kristenheten och i samhället i övrigt. Det handlar istället ofta om en ytlig kärlek, bara ord, och när det verkligen gäller så visar sig många vara falska och tänker mer på att rädda sitt eget skinn. Folkmorden i Rwanda t.ex. visar detta, där katoliker högg ner andra katoliker med machetes bara för att dom tillhörde fel stam. Och jag är säker på att i deras kyrkor så predikades det "kärlek", men när det kom till kritan så visade sig den sanna naturen.

    Det som folk ser som en inbunden och sluten sekt är egentligen den intensiva kärlek som Jesus förespråkade där man står eniga i tankar och åsikter. Och detta för att man med fri vilja väljer att vara enig istället för att söndra församlingen.

    Vissa som blivit Jehovas vittnen vägrar underordna sig detta, och upplever säkert att det är en kärlekslös behandling man får utstå när man blir utesluten, men annars om man inte bevarar enheten så blir det en kärlekslös behandling mot resten av församlingen om församlingen skulle dela sig i olika läger. Det är just detta som hänt hos kristenheten, där man splittrat sig i massor med olika läror, församlingar och samfund. En stor del i detta är för att man inte följer 1 Kor kapitel 5 när det gäller uteslutning.

    Men det finns självklart undantag i samhället och i kristenheten, människor som ger sina liv till att hjälpa andra, och det är beundransvärt, men dom flesta människor i det västerländska samhället är hellre ute efter sinnliga njutningar än att älska Gud och sin medmänniska:

    "Det skall du veta, att i de sista dagarna blir tiden svår. Då kommer människorna att tänka bara på sig själva och på pengar; de blir skrytsamma, högmodiga, fräcka, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, ogudaktiga, kärlekslösa, oförsonliga, fulla av förtal, obehärskade, våldsamma, främmande för allt gott, svekfulla, hänsynslösa och inbilska. De älskar njutningar mer än GudDe bär fromheten som en mask men vill inte veta av dess kraft." (2 Tim 3:1-5 Bibel2000)
  • kt h
    Fjäril Vingad skrev 2014-03-28 12:11:06 följande:
    En gud som skulle acceptera att man "bara" visar kärlek mot dem som tror på samma sak som en själv ger jag inte mycket för.
    Du förvränger vad jag sade. Jehovas vittnen visar inte bara kärlek mot dom som tror på samma sak, det var du som tog upp detta skriftställe som talar om "inbördes kärlek" som du sade inte fanns hos Jehovas vittnen:

    "Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.” (Joh 13:34-35 Bibel2000)

    Där står det tydligt om den kärlek som skulle visas inbördes. 
    Om du inte accepterar detta skriftställe så är det upp till dig, men det är vad som står att kristna ska göra, det är Jesu ord.

    Jag tror du "missuppfattar" mig medvetet och förvränger det jag säger, jag kommer inte att ställa upp på en sådan diskussion.
  • kt h
    Fjäril Vingad skrev 2014-03-28 14:13:20 följande:
    Nej, jag förvränger inte vad du säger, utan jag ger min bild av hur det egentligen är.
    Jo du förvränger min redovisning av "inbördes kärlek", till att jag och Jehovas vittnen bara visar inbördes kärlek, och en sådan gud "ger du inte mycket för".
    Fjäril Vingad skrev 2014-03-28 12:11:06 följande:
    En gud som skulle acceptera att man "bara" visar kärlek mot dem som tror på samma sak som en själv ger jag inte mycket för.
    Jehovas vittnen visar inte bara "inbördes kärlek" och det vet du mycket väl.

    Om dina övriga erfarenheter, menar du att alla Jehovas vittnen är på detta sättet? Kan det inte vara så att du haft otur och födas och växa upp i en sådan miljö? Eller att det finns andra omständigheter, jag kan inte bedöma vad som har hänt bara på din berättelse. Jag skulle gärna vilja höra den andra sidan också, för det finns alltid olika uppfattningar om saker och ting. Det kan ju vara så enkelt som att du inte frågade om hjälp.

    Frågade du om hjälp, vad sade dom i så fall?

    Jag har själv hjälpt andra utanför församlingen till den milda grad att jag t.ex. har av personen jag hjälpt blivit bestulen på saker från mitt hem, på grund av att personen höll på med droger. Jag kommer inte längre att hjälpa sådana personer. Jag gav personen flera chanser, det var alltså inte bara en gång han stal, första gången kom jag på honom i syltburken, han lät ångerfull och han mådde så dåligt, men senare gjorde han det igen. Han fälldes för det i tingsrätten.

    Och församlingen har hjälpt på många olika sätt, t.ex. att hjälpa med målning och snickeri hos en syster oavlönat.

    Jag tror nog det finns dom som inser att Jehovas vittnen inte kan vara så hemska som ni målar upp det, men detta är ju svårt att bemöta utan att ha bevittnat vad som har hänt.
  • kt h
    Fjäril Vingad skrev 2014-03-28 14:07:18 följande:
    Om han finns och är allsmäktig så antar jag att han skulle höra en bön oavsett hur den tar sig uttryck?
    Jo visst kan han höra en bön utan att man använder Guds namn, men det finns väl en anledning till att Gud avslöjade vad han heter?

    "Och Gud fortsatte: ”Säg israeliterna att Herren (JHVH), deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt dig till dem. Detta skall vara mitt namn för all framtid; med det namnet skall jag åkallas från släkte till släkte." (2 Mose 3:15 Bibel2000)

    Orsaken till att Gud berättade om sitt namn var för att Israeliterna förmodligen ville veta vad han hette, så att man kunde urskilja honom från alla andra gudar:

    "Då sade Mose till Gud: ”Om jag nu kommer till israeliterna och säger att deras fäders Gud har sänt mig till dem och de frågar efter hans namn, vad skall jag då svara?”" (2 Mose 3:13 Bibel2000)

    Om människor frågar vilken gud som jag tror på, och jag säger "Jehova" så vet dom flesta vem man pratar om, men om man säger "Herren", ja vilken herre är det då?

    Det är samma sak med Guds sons namn. Om man bara hade använd titeln "Guds son" så hade det inte haft samma genomslag som namnet Jesus har fått. När man säger "Jesus" så vet nästan alla vem man menar.

    Att ha ett namn har väldigt stor betydelse, tänk om ingen människa hade något namn, bara titlar.
  • kt h
    Oates skrev 2014-03-28 16:28:57 följande:

    Frågade  om hjälp???
    Vet du vad, detta var ett totalt känslolöst uttalande!


    Ofta är det ju  så att de som egentligen mest är i behov av hjälp, och också önskar denna hjälp, i sådana fall som det Fjäril Vingad här beskriver, helt enkelt inte orkar be om hjälp!

    Men kärleksfulla vänner borde ha insett hennes behov, och komma utan att bli ombedda, erbjuda hjälp med barnpassning osv.


     


    Nu är du väl lite för, vad ska jag säga, kategorisk. Du verkar inte inse att detta är en vanlig begränsning som människor har, att man inte alltid är en tankeläsare och vet vad människor går igenom.

    Bara för att man inte uppmärksammar detta och inte inser att en person håller på och gå under, så betyder det inte att man gör det av illvilja eller inte bryr sig.

    Om detta är orsaken till att människor hoppar av och väljer att bli uteslutna så är det väldigt tragiskt att man inte kunnat säga orden "Jag behöver hjälp" och skyller allt på andra. Vansinnigt i mina öron.
  • kt h
    Oates skrev 2014-03-28 18:16:17 följande:

    Visst inser jag att människor har sådana begränsningar!


    Men ändå, om någon av mina vänner, släktingar el grannar drabbas av sjukdom och svårigheter, så kommer jag att gå dit med en blomma, och fråga om jag kan hjälpa till på något sätt!


    Du inser väl att "Fjäril Vingad" berättade om att hennes far, syster och make som fick: "mycket stöd av äldste i församlingarna" när dom var " alla svårt sjuka"?
    Fjäril Vingad skrev 2014-03-28 14:13:20 följande:
     Min far, min syster, min make var alla svårt sjuka. De fick full stöttning av sjukvården, och absolut också mycket stöd av äldste i församlingarna.
    Senare berättar hon att hon själv inte fick stöd:
    Fjäril Vingad skrev 2014-03-28 14:13:20 följande:
    Sen fanns där jag - utbränd, slutkörd tvåbarnsmor (varav ett barn med ett handikapp) med en make som i perioder var inlagd på psyket. Hur många vänner kom hem till mig för att hjälpa mig mitt i det svåra? Inga. Jag drog hela lasset, utöver ett heltidsarbete, plus den oro som följer av att för det första ha ett handikappat barn och för det andra en make som led av svår psykisk sjukdom. Lägg därtill andra svårt sjuka familjemedlemmar, och oron för dem. Jag var så TRÖTT, så trött. Men det var få som visade kärlek. Lite avlastning i det läget hade inte suttit helt fel, faktiskt.

    Låter jag bitter? Vet du, det kanske jag är, men det är sanningen. De äldste satt hos min make på sjukhuset, men hos mig satt ingen.

    Men vad berodde detta på? Jag vet inte, därför frågade jag om hon hade begärt hjälp av äldste, för dom kan ha missat henne i denna misär som jag uppfattar det, att "far, syster och make" drabbas av "svår sjukdom" måste ju ändå betraktas som en katastrof. Att man då missar denna ensamstående föräldern måste väl ändå vara förståeligt?

    Men nu vill jag inte gå händelserna i förväg, utan jag vill höra från "Fjäril Vingad", om hon frågade om hjälp från dom äldste (eller någon annan i församlingen).

  • kt h
    Oates skrev 2014-03-28 18:54:48 följande:

    Katastrof ja, och hon satt ensam och skulle få familj och hem att fungera, trots heltidsjobb.
    Att man missar en sådan, för tillfället ensamstående förälder, finns det absolut ingen ursäkt för!


    Så du menar på fullaste allvar att om hon inte bad om hjälp av församlingen, kanske för att hon inte orkade ta det steget, kanske för att hon var sårad och ledsen för att hon inte fick stöd utan att be om det, så får hon skylla sig själv, församlingen har inget ansvar?


    Jag ska spä på ytterligare här, jag är övertygad om att om det varit hon som hade blivit sjuk, så hade församlingen funnits där för mannen. Hjälpt med barnen, bjudit på middag och erbjudande om att sköta tvätten osv. För så fungerar det ofta i JV-församlingarna, det är ju såå synd om mannen som måste sköta hem och barn och jobb.


    "det är ju såå synd om mannen", ojdå, gissar jag rätt om du är en kvinna?

    Oavsett så har församlingen självklart ett ansvar, men man kan inte begära att människor förstår alla andra människors situationer" intuitivt som kvinnor i alla avseenden klarar av" (ironiskt talat). Som jag har försökt förklara så finns det tillfällen då man måste var tydlig med att "Jag behöver hjälp", "jag klarar inte av denna situationen".

    Varför är detta så svårt och tabubelagt att säga till andra människor? Handlar detta inte om stolthet i så fall?

    Återigen, "Fjäril Vingad" har inte svarat ännu, så jag kan inte bedöma denna situation helt och hållet.
Svar på tråden Jehovas Vittnen