Sex och dravel tråden, hämningslöst!
Sitter med lillflickan och tränar klockan på nätet.. önskar att det funnits när man själv var liten.. hade jättesvårt att lära mig den.. Minns dagen då det äntligen släppte.. på en mattelektion. Var så stolt! 
Inlägg från: Knall
|
-
-
När får jag komma?Brunhilde skrev 2014-09-24 16:44:13 följande:
Gud vad jag är huslig!!! Jag har bakat två tårtor, en Oscar den II-tårta och en dajmtårta. Snart är jag verkligen värd min Big Joe
-
Jag har precis duschat så en renbäddad säng känns perfekt! Och tårta!Brunhilde skrev 2014-09-24 22:50:21 följande:
Nu får du komma. Erbjuder tårtor och renbäddad säng och en jävligt arg Tant Brun.
(eller frustrerad svårt att veta vilket egentligen)
Jag är bra på att lyssna. . Eller att ta ut frustration på..
-
Det är först nu det har kommit ikapp dig på riktigt?Brunhilde skrev 2014-09-24 23:20:37 följande:
Holy cow. Det här är nog inte bra jag känner att hela jag uppfylls av the wrath of the unholy divorce och det var inte det jag var ute efter... Jag har varit ok i ett par år. Vad är detta?
-
Det är nog mycket som spelar in.. Han är fortfarande ung, livet har bara börjat och han är en egen individ..Brunhilde skrev 2014-09-24 23:33:47 följande:
När jag var liten flyttade vi vartannat år eller iaf vart tredje. Det var ingen big deal var vi bodde, man lärde sig språket dialekten vart man än kom, men rotlösheten trodde jag att jag kunde råda bot på i vuxen ålder. Genom att ge avkomman en helt annan uppväxt. Vi har bytt bostad (i närområdet) en gång, och jag trodde i min enfald att det skulle göra denne till en harmonisk varelse.
En del är rastlösa av naturen, oberoende av uppfostran/ uppväxt..
Ni verkar ju ha en väldigt fin relation och vissa saker påverkar honom, den han är, utan din inblandning..
*Svamlar* -
Det gör dig till en fullkomligt normal människa. Hur mycket man än vill tro att man inte styrs av andra så är det precis det man blir, i mer eller mindre omfattning.Brunhilde skrev 2014-09-24 23:46:41 följande:
Nä, faktiskt inte. När jag faktiskt stod mitt i det och mitt ex ville ha tillbaka mig (den som ville lämna) insåg jag att jag aldrig mer skulle lite på denne.
Den personen som faktiskt var hela mitt liv under nästan femton år, och jag undrade hur i hela helvete kan en person bli hela ditt liv.
Bestämde mig för att ingen annan skulle få styra mitt liv.
Ye, har aldrig haft så många som styrt mitt liv! Ex som satt upp orimliga krav (sist var det en Ex fd att den låste in barnet i rummet x antal timmar den haft kontakt med mig) Vem vill utsätta något barn för det? Om den går med på det kravet är det endast en sadist! Jag avstår hellre än utsätter ett barn för det.
Det gör mig rädd och ensam, inget man direkt pratar om i sociala sammanhang, jag är rädd för att åldras ensam.
När det är en person som står en nära känslomässigt är man nog, omedvetet, mer påverkad eftersom man, omedvetet, vill vara till "lags". (Utan att för den sakens skull vara en viljelös robot.)
Ingen vill åldras ensam, men det finns grader i helvetet. Att utsätta någon annan för t.ex psykiskt lidande bara för att slippa vara själv är det (förhoppningsvis) få som är villiga att göra. Särskilt när det kommer till barn..
Att våga lita på någon annan är ju också att lita på sig själv, att våga släppa på sina uppbyggda murar.
Ibland blir det bra, ibland mindre bra och ibland går det käpprätt åt helvetet.
Tillit i en relation är bland det största man har, försvinner den eller skadas så är den svår, om inte omöjlig, att bygga upp igen.
Man får vara rädd. Men man får inte låta rädslan styra ens liv. Man måste våga ta steget ibland, det är en 50- 50 chans. Antingen går det eller så går det inte, men man vet att man i alla fall försökt.
*Svamlar vidare* -
Och det är han.. med din påverkan också.. så klart på eras vi av de runtom kring oss. Särskilt närmsta familjen och vänner.Brunhilde skrev 2014-09-24 23:55:53 följande:
Jag vill ju inte påverka honom, jag vill att han ska vara en helt egen individ, med helt egna erfarenheter och inte vara beroende av någon ananas självbild. Jag vill precis som alla andra mammor att personen jag fostrat kan ta ansvar för sig själv, har en adekvat självbild och därmed klarar av att leva ett vuxet liv.
Jag önskar att jag förmedlat en människosyn som har översyn/insyn men som ändå är gränssättande.
Det är inget konstigt i det, vad som spelar in är hur man själv väljer att handskas med det, om man låter sig styras helt eller tar egna kliv ut i livet.
Vi alla har ju fått skapa våra egna liv, många gånger blev det inte som vi tänkt oss, oavsett yttre eller inre påverkan.
Den person han är, och kommer att bli, utformas efter alla hans egna intryck och upplevelser.
Han möter ju folk i alla olika sammanhang i livet, oavsett om det gäller skola/ arbete/ familj/ vänner/ bussturen/ sommarkollot etc Allt detta påverkar honom omedvetet och formar den person som han (omedvetet) väljer att bli.
Och detta gäller ju oss alla. Du kan bara göra din bit som kärleksfull mamma och ledsagare. Resten får han komma fram till själv via sina val i livet.
Du har (och kommer) lärt honom mycket. Mycket tar han med sig, särskilt sådant som du själv tyckt varit viktigt, men det är hans val hur han väljer att använda det. -
Du kan bara göra det du kan. Hårt, men sant. Den person som du kan ge hjälp åt bestämmer ju själv, tyvärr. Alla är inte mottagliga.Brunhilde skrev 2014-09-25 00:34:28 följande:
Jag är frustrerad och ledsen. Avkomman som är stor (Aj, Knall o HH Hands of)f
Det är så här att den som jag kan ge min hjälp åt är inte intresserad och de två jag borde kan jag inte. Jag får inte och jag har ingen laglig rätt att hjälpa dem.
De två di vill, men inte kan eller få hjälpa, går det inte att komma runt det? Typ orosanmälan? -
Nej, det är det inte. Vem och varför? På något sätt borde det ju kunna anmälas? Eller?Brunhilde skrev 2014-09-25 01:24:57 följande:
Bara tanken på att de spärras in bara för att de träffar mig, oavsett om det ska vara deras rum eller inte är det inte rätt.
Kan du förstå det? Jag vill att alla möts på fri basis.
Jo, jag förstår frustrationen, ilskan och uppgivenheten.
Du är inte mer än människa. Inte jag heller. Jag önskar att jag visste hur eller vad du ska göra, men det gör jag inte. -
Suttit hos läkaren en timme där han känt, klämt, tryckt och dragit i mina leder...
Misstänkt tumbasartros, karpaltunnelsyndrom, reumatisk sjukdom samt problem med sköldkörteln..
Så nu har jag lämnat massor utav prover, ska på röntgen samt ultraljud av höger hand och kommer möjligen behöva opereras...
Och jag kommer även utredas närmare ang EDS...
Yeeey....