Sex och dravel tråden, hämningslöst!

Fan nu kan jag inte sluta lyssna på låten hahahhaha

Alltså jag är nog den konstigaste kvinnan på planeten. Men jag hade aldrig vågat gå ut med den. Hatar att ha på mig dyra saker.

Får ångest bara av att tänka på det. Vart skulle du våga ha på dig en sån klocka frågar jag mig. Svarar jo i sängen om jag ligger raklång och helt själv möjligen. då måste risken för att lyckas ha sönder den eller förlägg den vara minimal tänker jag.

Allt av värde pengamässigt har jag lyckats göra sönder eller förlägga. En gång hade jag ett halsband från min farmor, vad det var värt vågar jag inte ens fantisera om, men jag är rätt säker på att jag hade kunnat ha en sjuhelvetes helkväll ute om jag sålde det. Nu är det istället poff borta. Hoppas iaf någon hittat det och har nytt av det alternativt sålde/pantade det och hade nytta av pengarna. Det är helt enkel inte meningen att jag skall ha saker av värde eller pengar heller för den delen. Jag kommer dö fattig och det är helt okej med mig

I min låda ligger ett nattlinne för 3000 någonting, oanvänt. När skall jag liksom bärs det? Typ en barnledig helg och glida runt här hemma och balja vin och lyssna på musik. Hahhaha det vore en syn. Min kompis hade skitkul åt detta häromdagen när jag berättade om det. De där med kvinnlig flärd är ju inget som syns på mig alls så hon bara älskade kontrasten av mitt vanliga jag och detta nattlinne som tja kanske inte är det mest täckande nattlinne hehe. Jag flinar varje gång jag ser det i lådan och undrar hur jag tänkte när jag köpte det. Borde lagt pengarna på ett körkort istället

Lite så. Lånade en klackring i guld. Tung jävla ring ur mammas hmm smyckesgrej. Den var pappas men den har sailor också fått egna ben med åren, samma med alla guldringar, kedjor och örhängen genom åren. De enda jag själv gjort mig av med medvetet var förlovningsringarna sålde dem till guldaffären här. Såg ingen mening med att ha dem kvar. Visserligen en förlust affär hahaha fick ju inte ens hälften av vad de kostade men iaf 3500kr om jag inte minns fel.

Om jag någon gång gifter mig så vill jag ha en sån där gammal ring i plast, där man kan köpa 20 likadana och sätta på en nu när de försvinner

Hade nog på allvar älskat den mannen som gav mig det tills jag dog. Hade vart skitkul.

visste väl att det var olagligt att vara mig och må bra. Att de bara skulle ramla ner i huvudet på mig!!!! Jävla helvetes skit, bajs blä fuck urk avförings idiothelvetes jävla piss liv!!!!!!!

Alltså varför föddes jag inte med en vanlig normal jävla hjärna. Normalbegåvad, nöjd med ett fungerande jävla minne, ro i själen och bara allmänt vanlig alldaglig jävla människa, så Svensson man bara kan bli!!! Ge mig ge mig ge mig för helvete!!!

Jag hade sååå gärna bytt bort en hel del IQ bara jag fick funka som folk gör mest.

Ibland känner jag mig övertygad om att det är en förbannelse att vara jag, det borde vara en omöjlighet att födas med alla möjligheter, utåt sett ha förutsättningarna för att bli vad man vill eller iaf mycket. Ändå står jag här med en till viss del rätt smart hjärna till ingen som helst jävla nytta. Helt meningslöst och slöseri. Om jag ändå kunnat ha den där grejen som just jag var bra på men nääää istället kan jag bara lite av varje lite här och där och inget är helt intressant nog att bli asbra på. Väldigt trött på att hänga som en jävla marionettdocka utan att till synes ha en vettig funktion. En off knapp till hjärnan hade vart nice

Borde ju vara både van och härdad vid det här laget. Att må bra och vara lycklig är inte menat för mig. Varför varför lär jag mig aldrig det???

Varför varför vaknar jag så ofta och ändå ser världen i färg, är glad för att jag lever, glad för det jag ändå har och älskar att leva. När jag samtidigt känner att jag är meningslös. Jag vill använda min hjärna, mata in kunskap, jobba, lära mig saker. Men hur fan gör man det när ens fokus vimsar runt överallt, när man tappat trådarna hela tiden, när allt är som ett stort bollhav i huvudet med alla tankar, måste, vill då gjort och varje fång jag fångar en boll och ränker att yeah detta är planen kör igång med den så krockar 5 andra bollar till den så jag tappar den totalt och undrar hmm vad var det jag gjorde nu igen, det var viktigt men vad var det?? Fan också!!! Helvete! Kör igång nått annat. Kommer på vad jag skulle gjort en halv dag senare. Energin är slut och varierar så jävla frisk att jag aldrig helt kan planera något alls. *suck*

Nu har jag gnällt och varierat från lägga mig ner i fosterställning och gråta humör, till sjukt trött bara, ledsen och nu har jag för säkerhetsskull höjt rösten till mitt barn för jag blir så irriterad av att konstant bli avbruten och tappa trådar hela tiden, så nu är jag inte bara en hopplös människa rent allmänt utan en usel jävla förälder också. Vill mest bara skrika rakt ut, kasta mobilen i väggen och slå sönder saker, ilskan rinner som lava inombords och tårarna bara rinner. Maten jag försökt äta i 30 min med ex antal avbrott från dottern är kall. Försöker stänga ute världen med musik i hörlurarna, men avbrotten är konstanta. Det blir inget gjort idag, inget vettigt alls. Hur kan man känna smaken av sorg i munnen när man gråter utan att ha ett vettigt skäl att känna sorg över.

Borde hävt ur mig den här skiten i nån anonym blogg eller nått kollegieblock men nu fick ni al skit enjoy liksom och förlåt samtidigt.

Skall försöka hålla huvudet över ytan den bit som är kvar av dagen hur det skall gå till vet jag dock inte riktigt faktiskt :-/ * arga gubbar i mängder, illröda!!!! * :-/

Låt det bli kväll fort som fan tack!!

Aha är det så???

Sjukt ironiskt då att just jag är turk

För övrigt så är min rumpa i skrivande stund dotterns trumma.

Dömt att misslyckas från start ju då jag är ett blötdjur och han inte gillar såna alls *gråten en skvätt över förlorad körlek*

Du det gör jag med, massor som fan!!!!! Tack *puss* <3

Ja du har så rätt. Känner mig mer i lag med världen nu iaf. Pratat av mig med syrran en stund. Nu äter jag middag i form hemmagjord glass/ sorbet med chokladsås, hemmagjord den med då såklart.

Lchf glass och sjukt onyttig sås på det.

Fick hem en kort sammanfattning av min utredning med svaga sidor, starka sidor och en list på vad jag behöver görs för att må bra och fungera.

Alltså vad kan man jobba med där man behöver minst 100 micropauser under dagen *suck*

Realistiska mål känns lååååångt borta just nu. Alltså jag skulle inte ens anställt mig själv ens.

Undrar lite hur tusan jag lyckades jobba förr och hur fan lyckades jag plugga 160% och ha ett företag om än inte stort. Hur i helvete fick jag ihop det!!! När jag idag inte ens får ihop min vardag?? Hade ju visserligen inte barn förr och kunde leva efter min helt egna klocka med mat och sömn. Behövde inte ta mer ansvar än rasta min hund och ge honom och katten mat. Idag är kraven så annorlunda och jag fixar inte att köra på fullt ös medvetslös längre. Min stressens efter jag fick i väggen är tydligen noll eller iaf sjukt mycket lägre. Så lägger vi Asberger och adhd och lite annat smarrigt på det OCH jag undrar varför jag inte funkar haha! Vill inte och har skitsvårt att förlika mig med att detta är jag. Detta är hur jag är nu för tiden. Mjukare och mer human. Men samtidigt skörare. Har svårt att inte ställa samma krav på mig själv som jag alltid gjort innan.

Nå nu sitter jag på min trappa med benen i solen iaf och gillar livet iaf lite igen.