Varför barnvagn?

Var det så frågan var formulerad tyckte du?

Nej just, frågan handlade om var man gjorde av 1,5-åringen, inte av kusinerna, flyttpackningen och resten av bohaget.

Herregud människor. Att ni känner er så otroligt hotade av att vissa orkar bära sina barn och klarar sig utan barnvagn. Vad är är problemet? Använd barnvagn om ni vill, kör runt dom tills dom blir 14 för all del (inga vägar, bara vägren) men kom inte och säg att det "inte går" att bara använda bärsjal/sele för det går ypperligt för de som valt att ha det så.

Framför allt praktiskt och utomhusälskande folk, vagnar har vi haft långt innan man pratade om jämställdhet. Så den biten kan vi nog hoppa (men det är nog föraren av vagnen som visar hur långt man gått)
Och så har vi en lång tradition med kollektivtrafik, så jag tror det att vi inte har samma bilberoende som många andra länder gör att vi har vagn (nu jämför jag länder som har samma utveckling som oss)

Den modellen kör vi. Tre barn ingen vagn. Fast nog får man bära även efter att de börjat gå . Har burit de två äldsta mycket tills de blivit runt 3 år......blir nog samma med trean. Tycker barnvagnar mest är otympliga åbäken (även om jag så klart ser fördelar även med en sådan ). Sedan är det ju så mysigt och trivsamt att bära....oavsett om det är en tryggt sovande bebis på magen eller en glatt tjattrande 2-åring på ryggen .

Jag tror huvudsakligen att svenska föräldrar skaffar barnvag för att......ja, det har man ju om man har barn, "alla" barn åker vagn. Lite som med napp .

Nej men det förstår du väl att det absolut INTE går att bära när du har TRE barn. Och var gör du av alla SAKER man måste ha med sig?

Jag har som sagt tre barn. Jag tycker att det är fantastiskt mycket smidigare att ha ett sovande barn på mage eller ryggen om jag samtidigt har två barn i mer "rörlig" ålder. Jag är klart mycket friare rörelsemässigt och kan dessutom ta båda mina stora i ett stadigt grepp i varsin hand. Det går ju inte om man ska knuffa vagn med minst en hand/arm. Man måste ju inte veckohandla med alla barn som ensam förälder i samma veva som man varit på heldagsutflykt . Vet inte så många mammor eller pappor med vagn som gör det heller .

Om man vill ha barnvagn så har man barnvagn, men som heltidsbärare under många och med flera barn så tycker jag argumenten mot att bära i den här tråden har varit besynnerliga. Känner inte alls igen det från min egen vardag. 

Jag tror inte mina barn hade lyckats hålla sig kvar själva på ryggen som tvååringar. Eller hade du dom i sele på ryggen?

Ja, sele eller sjal.

Låter ändå kämpigt. Lat som jag är föredrog jag vagn när mina var mindre. Förutom när vi bodde i Thailand när minsta sonen var 4 månader. Det gick inte att ta sig fram med vagn särskilt bra och dessvärre var min son en riktig liten fettklump på över 10 kg.

Jag vet inte hur man skulle ha klarat sig utan barnvagn när man ska ut ur huset och särskilt inte med flera barn.

Vi kör inte barnvagn. Bångligt och krångligt. :)

Vi har burit skruttis från start. Först i elastisk långsjal på magen. Som skötväska har vi en ryggsäck. Man behöver sällan så mycket som en del knökar i sina skötväskor.. Så blir inte så tugnt o dessutom fick det plats mjölk o lite andra tunga saker när vi handlade.

När han var drygt 5mån/10.5kg så gick vi över till vävd långsjal och en ERGONOMISK bärsele som vi hade som kopliment. Aldrig så jobbigt/tungt att vi någonsin övervägt vagn. Men oj vad folk är på oss om att vi borde skaffa, att det är smidigt o att vi snart bara måste ha vagn. Nå, "snart" har kommit o gått flera ggr men vi är ännu utan vagn.

Nu är skrutt 16 mån o bärs ofta på ryggen.

Fördelar med att bära som vi ser det är att vår lille är otroligt stadig, har en fantastisk balans o att han alltid är nära, o lagom varm. Vi behöver aldrig lyfta, bångla eller krångla med en vagn, vare sig på bussar, över trottoarer, i skogen eller för att få in i bilen. :) Dessutom har vårat barn ALDRIG behövt skrika under färd som man ser en del stackars barn göra. Han är ju nära, det är lätt att sjunga och roa eller att amma.

Nu går han mycket, men när han tröttnar är det ju bara att hysta upp honom och fortsätta. Det känns helt enkelt gött i hjärtat att kunna vara så nära sitt barn. Stod aldrig ut med tanken på att lägga honom ifrån mig/oss. Ytterligare plus är att jag och sambon fått bättre hållning och kondition. :)