Inlägg från: Monsa |Visa alla inlägg
  • Monsa

    Hey Jude!

    Hallojs på er! Hur är det med er? Jag har lagt in en bild i mitt galleri på köket, en relativt nymålad vägg och nya stolar, helt underbart att slippa dom svarta stolarna som färgen går väck på hela tiden och som är fulla med fettfläckar och damm jämt

    Ha det gott/M

  • Monsa

    Hej igen! Jag behöver lite råd.

    Jag har sjukt mycket att göra med skolarbete nu, har hamnat efter rejält eftersom jag varit sjuk och min man jobbat mer och på tider jag inte elelr han inte vetat om i förväg.

    Så nu har jag som sagt massor att göra och tills nästa vecka ska 7 arbeten vara klara och nästa fredag, lördag och söndag ska jag göa tre prov.

    Igår och idag åke han ner till Karlshamn för att vara där på typ introduktion.

    Efter detta skulle han inte åka ner mer men han kommer jobba massor de kommande veckorna.

    Idag får han reda på att han behövs två dagar till i Karlshamn då han kommer att agera "butikschef" och få ganska så bra betalt. Detta är ju en chans för honom att visa framfötterna då han siktar på att bli vicechef men all min planering går åt skogen. Jag får kämpa på själv och jag kan ju liksom inte säga nej till att han åker iväg när han får ett sånt erbjudande och en sån chans. Stort dilemma alltså, någon som vill puscha mig lite eller komma med bra råd?

    /En förvirrad och stressad Monsa

  • Monsa

    Skit också att jag skriver som en kratta, konstigt att svenskaläraren inte alltid är nöjd

  • Monsa

    elims, jag vet inte riktigt hur man ska lösa det, gillar egentligen inte att klaga, känns som lite lyxproblem liksom men det blir bara kaos. I normala fall funkar det bra tycker jag men det blir inte bra nu, jag stressar upp mig långt i förväg eftersom jag vet att det alltid kommer något oväntat och att min planering inte håller. Meningen var att min syrra skulle kommit i helgen men nu är ju min man ledig i två dagar så då får jag jobba på. Egentligen kanske han skulle vart ledig en dag nästa vecka förutom helgen också men nu blir det ju inte så.

    På något sätt så blev det bara så från när vi träffades att hans jobb alltid går före och så fort han börjar ett nytt jobb så är det bara att börja om med att ägas av företaget.

    Ok, om jag "bara" vart hemma med barnen, vilket jag tycker är jättekul och funkar jättebra annars, men nu pluggar jag heltid och är efter så det bara smäller om det och så är jag själv med barnen, inte bara på dagarna då utan på "mina" kvällar och så med nu när han är iväg och så har jag fått mer jobb som sagotant med. Jag ska egentligen inte klaga men åh! Hur gör du och hur gör ni andra? Vems jobb går först? Hur får man det att gå ihop sig? Är det helt omöjligt att få högre poster eller att få ett någorlunda välbetalt jobb om man inte säljer sig själv och enbart (näst intill)kan fixa jobbet men inte har tid eller ork för familjen. Jag fattar liksom inte när jag valde att det skulle bli så här, fastän jag vet att jag vart med och bäddat för det efterosm jag valt att ta det mesta själv. Jag älskar honom så mycket, jag önskar att jag vore tio gånger mer disciplinerad och bara kunde låta honom få göra massa kul och utvecklas, inte störa honom så han får de jobben och de chanserna han är värd.

    Fy vad långt, vänder mig hit för ni är ju bäst, det vet jag ju

  • Monsa

    Tack för stöttning och tips!

    Vi har pratat en del om det och ska försöka göra det bästa av situationen.

    Ellinorsmamma, dagis är inget alternativ just nu, till hösten kommer flickan gå på allmän förskola och sen får vi se med den lilla, det funkar bra annars men inte när min planering ofrivilligt rubbas jämt och ständigt. Jag pluggar ofta helger och kvällar och det har det inte funnits tid till nu + att vi vart sjuka så det blev pannkaka.
    Ja just det, jag har ju fått lite jobb med så det tar med tid

    Tusen tack Hattifnatt, det låter kanonbra så som ni gör, det är så himla svårt att komma fram till en bra lösning, om han vill vara betydelsefull inom företaget blir han ju tvungen att ligga i. Stort dilemma alltså.

    Ja och idag har jag hittills inte pluggat alls utan sytt lite istället, kände att jag var tvungen men nu ska det bli skriva av tänkte jag.

    Kolla kjolarna jag sytt om från för korta byxor till tjejjan och en jeanskjol till mig Ligger i galleriet!Kram/M

  • Monsa

    fajga, tack Jag såg en liknande lampa innan jag gjorde min med de runda paljetterna. Den andra med de vågiga remsorna är min egen idé

  • Monsa

    fajga, det får du göra, min man är sugen på att åka ner till sin morfar, jag hade gärna följt med men behöver ju som sagt plugga, får se hur det blir, ha det gott/M

  • Monsa

    ellinorsmamma, det är inget alternativ eftersom det fungerar alldeles ypperligt att vara hemma med barn och studera annars, förutsatt att den planering vi har fungerar.

    Tyvärr så har jag haft tre kurser parallellt med varandra den sista omgången och vi blev sjuka i flera omgångar + att min man jobbat tider vi inte hade en aning om. Till hösten kommer vår stora att gå på dagis eller allmän förskola och vår son kanske också kommer att gå litegranna.

    Sedan i höst kommer jag att ha mer jobb och kommer att kunna gå ner i studiefart, kommer antagligen att göra det då det måste finnas utrymme för att bli sjuk.

    Jag ser egentligen inte ett problem med att vara hemma med barnen samtidigt som att läsa men när det blir för mycket och helt pannkaka i all planering så funkar det inte alltid, det är nog egentligen inte värre för mig än andra som studerar. När man pluggar är det svårt att få ihop det när man är sjuk.

    Vårt stora problem som vi haft nu är att min man känner att han måste välja mellan jobb och familj och det har vart så hittills att vill jobbet att han ska ställa upp så gör han det utan att blinka. Han har en god chans att få ett mycket bättre jobb med mer betalt och då kommer det kompensera den inkomst jag kommer att har.

    Jag skulle aldrig byta ut den tiden jag har med mina barn där jag får vara med dom och ta med dom på aktiviteter och pyssla och lära dom saker mot dagis "bara för att" de helger och kvällar jag får använda till studietid inte går att använda.

    Den tiden jag använder och väljer att studera är "min" tid och oavsett vad jag gör med tiden så är det inte så att min man kan vara borta och bara tänka på sitt jobb.

    Jag ska inte skylla min man för att jag ligger efter med mina arbeten och det har ingenting med barnen att göra, det är lätt som en plätt att ta hand om barn enligt mig, det handlar mer om att just nu så finns det ingen bra planering och ingen ömsesidig lösning på hur man ska prioritera.

    Detta blev jättelångt och snurrigt, vet inte hur jag ska förklara men ganska krasst uttryckt kan man väl säga att: Varför ska jag ha mina barn på dagis för att min tyvärr en hel del väljer sitt jobb framför familjen? Vi har ingen självklar, jämlik fördelning av arbetsuppgifter här och jag har prioriterat fel. Jag har valt att göra andra saker på vissa dagar då jag vetat om att jag kunnat använda två andra dagar till de sakerna jag ska göra men så har min man fått reda på att han ska jobba si eller så och så har jag inte kunnat jobbat effektivt under den tiden.

    Jag vägrar byta ut den värdefulla tid som jag får dela med mina barn bara för att som sagt att vi eller min man inte kan komma överens om att hålla oss till det vi har bestämt.

    Jag kommer helt enkelt gå ner i tid så fort det går och ta en enda kurs, så jag slipper ha mycket fokus på fler och så kommer jag jobba mer och då kommer jag kunna ha med mig barnen på jobbet

    Det är svårt att veta hur man ska göra, båda två vill göra saker och nu håller min man på att sikta på lite arbetskarriär. För mig är det så att jag har valt barn och dom går framför allt annat./M

  • Monsa

    Hallå på er!

    Mayasmama, så spännande! Vilken vecka är du i nu?

    Det har ordnat sig lite för tillfället här nu för min mamma kom hit och hjälpte mig med barnen, dom tycker det är jättekul att mormor är här!

    Nä, nu ska jag jobba på så jag blir färdig, ha det gott allihop/M

  • Monsa

    mayasmama, åh så roligt! Vad kul! Ni får väl försöka få en pojke en annan gång, det får du trösta maken med. Man blir så bebissugen efter ett tag igen

Svar på tråden Hey Jude!