Gör lite research, och har pratat med några nyblivna mammor. Många är nästan chockade, när allt som händer när man kommer hem efter förlossningen, det som ingen hade berättat om. Jag skulle hemskt gärna höra Era storys. Både vad gäller barnet, mamman och pappan.
Alexe: som taget ur boken "bitterfittan" 
Din situation är tyvärr mer än vanlig.
Jag är förvånad att så få har skrivit om den egna kroppen. Och vad tyckte papporna?
Jag visste att man oftast blöder rätt mycket och länge efter förlossningen men att avslaget luktade så illa och kunde innehålla enormt stora klumpar koagulerat blod de närmsta dagarna efter förlossningen visste jag inte och vart livrädd när det hände. Att man kan ha svårt att sova pga hormoner men att det faktiskt inte behöver märkas, jag lyckades skrapa ihop 8 timmar på tre dygn men var inte alls trött förrän dag fyra. Att det inte alls behöver svida när man kissar efteråt även fast man blivit sydd. Att det kändes som om att man skulle trycka ut hela maginnehållet (livmoder, tarmar m.m) när man försökte bajsa de första dagarna. Att man kunde va öm åtta veckor efteråt.
Jag blev förvånad över att avslaget luktar så vidrigt illa att man vill avlida.
Att avslaget luktade så vidrigt o att ett barn kunde sova så lite o skrika så mycket. Fick gå på en massa kontroller eftersom jag hade organsvikt o havandeskapsförgiftning o bara o ta sig utanför dörren o komma i tid var ett kapitel för sig
Jag blev förvånad över flera saker men framför allt:
1. Hur lätt det var (för mig) att födda barn. Har haft ondare i magen flera gånger vid diarré.
2. Hur fruktansvärt ont det gör att amma och att alla barn helt enkelt inte klarar av att amma (min dotter är förtidigt född). Grät i flera månader över att amningen aldrig fungerade och fick sedan sådan ångest att jag knappt kunde ta mig ur sängen när jag tog beslutet att sluta pumpa.
3. Hur ont det gjorde att kissa de första två veckorna efter förlossningen.
4. Att alla inte känner överväldigande kärlek till sitt barn på en gång. Jag hade jättedåligt samvete över att jag inte älskade min dotter så intensivt som alla sa att man ska göra. Först efter en månad kände jag att jag älskade henne och nu efter ca sju månader älskar jag henne så mycket att det inte går att beskriva.
När det gäller pappor så berättade min man att han blev förvånad över att han blev avundsjuk på en liten bebis. Den tog hans flickvän som han saknade så mycket. Men han googlade och läste att det var normalt så han lät det vara och sa att det gav med sig.
- att det kan vara så extrem skillnad på barn å barn (om man får ett syskon till sitt barn)
- att det skulle vara öken i underlivet efter Fl å flera år framåt
- att man känner sig extremt ensam väldigt ofta, fast man har en bebis vid bröstet 24/7
- att det kommer koagulerade stora blomklumpar efter F.L ÄKLIGT!!!
- att det stundtals gör svinigt ont att amma.
- att all kunnig personal gör så man blir helt sinnesförvirrad av 40 olika svar på en å samma fråga.
Att man har eftervärkar, som dessutom gör sjukt ont! Att avslaget inte luktar som mens, att amningshormonerna (antar jag) gör att man svettas oerhört mkt vissa nätter!