Jag orkar inte mer

Du vet inte om det än, men tro mig du vill INTE leva med en missbrukare! Gå vidare!

Jag är medveten om att det är svårt, men jag älskar honom verkligen, och eftersom att han har tagit steget själv till att få hjälp finns det fortfarande hopp, och jag kan inte vända ryggen åt honom nu och lämna honom ensam i det här. Det låter spm att du har erfarenhet av att leva med en person med missbruksproblematik, jag hade uppskattat om du ville dela med dig av dina erfarenheter? Är det vanligt att missbrukaren blir kall mot en? Har du erfarenhet av spelmissbrukare?

Pojkvännen måste själv ta ansvar för sitt missbruk och mående, vill han inte det själv finns det inget du kan göra tyvärr. Han har tagit steget själv till att få hjälp säger du, hur då?

Men det är inte schysst att han håller dig på sträckbänken sådär. Han låter som en energitjuv.

Han har varit i kontakt med sin bank, då han har tagit massa sms lån och styrt upp med återbetalning som sker varje månad och skall betala tillbaka i 3 år. Han har också fått en samtalskontakt som han träffar en gång i mellan, jag är dock osäker på om han fortfarande går på möten med personen nu. Han har också blockerat sidor på nätet så att han inte kan spela. Det låter som om han är medveten om sitt problem, samtidigt som han säger att det som är jobbigt för honom är att hans ekonomi är väldigt tight. Jag får känslan av att det är det som är hans största bekymmer vilket också tyder på att han vill få tillbaka pengarna han har spelat bort. Han spelar dock fortfarande på odds i tex fotboll vilket gör att jag tvivlar på att han faktiskt har slutat spela på riktigt. Han är verkligen en energitjyv. Han säger att han vill att vi går långsamt framåt, vilket för mig känns som om han varken vill släppa taget om mig eller vara med mig. Han har svårt att nå sina känslor men säger att han älskar mig och tror och hoppas att vi jan finna tillbaka när han fått rätsida på sitt liv. Jag har läst mig till att det är vanligt att spelmissbrukare stänger av känslor, så jag hoppas att det är det de handlar om..! Jag funderar på om jag måste vara hårdare. Han vill inte berätta för sin familj, som jag vet skulle stötta honom. Jag funderar på att kräva att han antingen delar med sig av vad som hänt till sina föräldrar eller gå med mig och prata med någon så att vi tillsammans kan reda ut detta trassel. Just nu står han och trampar på samma ställe och jag känner att han måste börja gå framåt annars ändras ju ingenting. Jag kan inte hjälpa honom helt på egen hand, han behöver stöttning! Vad tror du om det kravet?

Vill du leva som medberoende i hans lögn? Om inte, ställ krav, ge honom ett halvår att reda ut sitt inre och spelande. Annars tack och hej.

Det är en mardröm. Mannen jag älskar, som vanligtvis är ödmjuk och kärleksfull är instängd i en isman :( jag vill ha honom tillbaka!!

Jag känner igen mig själv i honom. Du beakta att han. Eller jag tappar känslorna så fort jag försvinner från min bekantskap. Detta starkare ju mer beskymmer jag har. Ungefär som att smaken försvinner när karamellen är slut. Det bästa du kan göra är att stödja honom i huvudprobemet så att han ser dig som en del en hjälp på vägen. Dock icke göra som kan göra saken värre. Som att ta över problemet och hjälpa honom ekonomiskt han måste lösa sitt problem själv. Men va där finns där hjälp att kontakta kurator ta reda på vart man kan söka stöd för spelmissbruk. Hjälp till med det praktiska se till att han äter sover funkar i vardagen. Om så behövs. Se till att ta hand om dig dig själv också, så att du är stark och tålmodig. Ge honnom utrymme. Han kanske skall konfrontera någon själv med sin last. Eller fråga dom som vet han är knappast ensam om problemet.

Nu har jag läst ditt andra medelande  med mera fakta. Jag tycker att du resonerar jävligt vettigt konfrontera och gå inte bakom ryggen. Glöm inte bort att om han har känslor för dig har han också något att kämpa för.      Lycka till

Tack så mycket för stödjande ord du som känner igen dig. Det är skönt att göra (det låter dumt) att han inte är den enda spm reagerar som han gör så att säga. Jag tror ju att han har känslor för mig och även om man läser att det är vanligt att stänga av känslor kan jag inte hjälpa att jag tänker "tänk om han inte älskar mig längre" Jag försöker vara där för honom det gör jag verkligen, men det är svårt när man inte vet hur mycket problem han egentligen har med det. Jag pratade ned honom igen igår pm att han borde prata med någon mer, helst hans föräldrar, till sist sa han att han skulle överväga det. Hag har onte vågat sätta något krav ön, det kanske jag borde?