Jag orkar inte mer

Jag är medveten om att det är svårt, men jag älskar honom verkligen, och eftersom att han har tagit steget själv till att få hjälp finns det fortfarande hopp, och jag kan inte vända ryggen åt honom nu och lämna honom ensam i det här. Det låter spm att du har erfarenhet av att leva med en person med missbruksproblematik, jag hade uppskattat om du ville dela med dig av dina erfarenheter? Är det vanligt att missbrukaren blir kall mot en? Har du erfarenhet av spelmissbrukare?

Han har varit i kontakt med sin bank, då han har tagit massa sms lån och styrt upp med återbetalning som sker varje månad och skall betala tillbaka i 3 år. Han har också fått en samtalskontakt som han träffar en gång i mellan, jag är dock osäker på om han fortfarande går på möten med personen nu. Han har också blockerat sidor på nätet så att han inte kan spela. Det låter som om han är medveten om sitt problem, samtidigt som han säger att det som är jobbigt för honom är att hans ekonomi är väldigt tight. Jag får känslan av att det är det som är hans största bekymmer vilket också tyder på att han vill få tillbaka pengarna han har spelat bort. Han spelar dock fortfarande på odds i tex fotboll vilket gör att jag tvivlar på att han faktiskt har slutat spela på riktigt. Han är verkligen en energitjyv. Han säger att han vill att vi går långsamt framåt, vilket för mig känns som om han varken vill släppa taget om mig eller vara med mig. Han har svårt att nå sina känslor men säger att han älskar mig och tror och hoppas att vi jan finna tillbaka när han fått rätsida på sitt liv. Jag har läst mig till att det är vanligt att spelmissbrukare stänger av känslor, så jag hoppas att det är det de handlar om..! Jag funderar på om jag måste vara hårdare. Han vill inte berätta för sin familj, som jag vet skulle stötta honom. Jag funderar på att kräva att han antingen delar med sig av vad som hänt till sina föräldrar eller gå med mig och prata med någon så att vi tillsammans kan reda ut detta trassel. Just nu står han och trampar på samma ställe och jag känner att han måste börja gå framåt annars ändras ju ingenting. Jag kan inte hjälpa honom helt på egen hand, han behöver stöttning! Vad tror du om det kravet?

Det är en mardröm. Mannen jag älskar, som vanligtvis är ödmjuk och kärleksfull är instängd i en isman :( jag vill ha honom tillbaka!!

Tack så mycket för stödjande ord du som känner igen dig. Det är skönt att göra (det låter dumt) att han inte är den enda spm reagerar som han gör så att säga. Jag tror ju att han har känslor för mig och även om man läser att det är vanligt att stänga av känslor kan jag inte hjälpa att jag tänker "tänk om han inte älskar mig längre" Jag försöker vara där för honom det gör jag verkligen, men det är svårt när man inte vet hur mycket problem han egentligen har med det. Jag pratade ned honom igen igår pm att han borde prata med någon mer, helst hans föräldrar, till sist sa han att han skulle överväga det. Hag har onte vågat sätta något krav ön, det kanske jag borde?