Här samlas vi som varit med i tråden "Vi kring 30 som jobbat på syskon några månader" och som nu äntligen blivit gravida! Nykomlingar är också varmt välkomna!
BF-lista: www.familjeliv.se/Forum-2-14/m66617222.html
Kämpar ännu-tråden: www.familjeliv.se/Forum-1-159/m67939964.html
Definitivt spökveckor här också. Började väl i v. 13 typ, men förra gången i v. 12 så det kan nog vara olika.
Nu är det ju inte så att jag mår fantastiskt bra, men inget regelrätt illamående och jag känner definitivt inte bebisen än. Gissar att det kommer dröja minst 4 veckor med tanke på att moderkakan verkligen ligger mitt för bebisen, såg ju det själv igår.
Jag kollade tillbaka och hade väl en vecka sist vid den här tiden som var tyst. Det är väl bara att avvakta och se. Häromdagen frågade svärmor mig om jag inte skulle gå ner i tid efter knyttet. Eh...nej. Jag behöver etablera mig på arbetsmarknaden igen efter skitjobb och lång tid som konsult på bänken. Fast det sa jag inte. Jag påpekade att det var min man som behöver gå ner i tid för att hinna träffa sina barn och omtanke om hennes lille plutt slår aldrig fel. I hennes värld finns 1,5 förälder. Mamman och bifiguren pappa. Gör min man middag en kväll anser hon att han förtjänar Nobelpriset, men gör jag det så är det normalt. Jag får "tack för maten" när vi bjuder och jag lagar. Han får stående ovationer. Tack och lov har min man klippt sin ände av navelsträngen och säger ifrån när hon går för långt. Och i det stora hela är hon trots allt en bra svärmor och fin farmor. Men ibland får hon mig att slita mitt hår.
Jag kollade tillbaka och hade väl en vecka sist vid den här tiden som var tyst. Det är väl bara att avvakta och se. Häromdagen frågade svärmor mig om jag inte skulle gå ner i tid efter knyttet. Eh...nej. Jag behöver etablera mig på arbetsmarknaden igen efter skitjobb och lång tid som konsult på bänken. Fast det sa jag inte. Jag påpekade att det var min man som behöver gå ner i tid för att hinna träffa sina barn och omtanke om hennes lille plutt slår aldrig fel. I hennes värld finns 1,5 förälder. Mamman och bifiguren pappa. Gör min man middag en kväll anser hon att han förtjänar Nobelpriset, men gör jag det så är det normalt. Jag får "tack för maten" när vi bjuder och jag lagar. Han får stående ovationer. Tack och lov har min man klippt sin ände av navelsträngen och säger ifrån när hon går för långt. Och i det stora hela är hon trots allt en bra svärmor och fin farmor. Men ibland får hon mig att slita mitt hår.
Min svärmor är fantastisk och har nog faktiskt aldrig fått mig att slita mitt hår. Men av de längre förhållanden jag haft så är hon också den bästa "svärmodern" hittills. :)
14+3 idag, tycker att tiden segar sig fram nu. Längtar tills på måndag när jag ska få lyssna på hjärtat och sen kan jag förhoppningsvis tro på att bebisen kommer överleva och bara vänta på kromosomanalysen och hoppas att allt ser bra ut där.
Idag på lunchen har jag lämnat blodprover inför KUB-UL:et. Kändes rätt bra, men inte 17 är jag lugn inför undersökningen i dagsläget. På väg tillbaka till jobbet började bilen morra och klonka. Hoppas innerligt att det inte är ett dåligt tecken...och att jag lyckas ta mig hem idag!
Var det idag du skulle få lyssna på hjärtat Anceka?
Ja, är på väg till BM nu. Uppdaterar efteråt!
Fick för mig att jag skrev här, gravidhjärna!
Hjärtat tickade på! Så skönt att höra. Nu ska jag försöka slappna av tills provsvaren kommer.
Fick för mig att jag skrev här, gravidhjärna!
Hjärtat tickade på! Så skönt att höra. Nu ska jag försöka slappna av tills provsvaren kommer.
Härligt Annecka! Och gravidhjärna måste väl vara ett bra tecken? Annars är jag själv illa ute... Man blir om inget annat lite orolig för om det går lika bra för en själv när någon av er andra ska iväg och kolla något 
Nästa tisdag är det dags för vårt KUB. Hur i hela friden ska man hålla ihop utan att bli galen mellan varven? Speciellt nu när graviditeten knappt känns. Jag övervägde en snabbis i morse till min BM för att tvinga till mig någon form av koll. Orolig nu och de nästkommande 20, 30, 50 åren