När är det okej att tala om för sina barn att man önskar att man aldrig hade fött dem?

Här handlar det till och med om en företagsam och driftig person som det går väldigt bra för i livet. 
Jag förstår inte hur man då kan vara så missnöjd att man önskar livet ur den personen...
Inga droger, ingen kriminalitet, inga skulder, ingen misshandel av fru eller barn osv. Finns inget att anmärka på.

jag förstår att det här inte var din åsikt, men finns det öht snälla sätt att säga det? hur?

Honom? Är mamman en han?

Det.

och nej, jag anser aldrig det är OK.
har man själv såna tillkortakommanden att man önskar livet ur folk bör man ta tag i problemen, inte lassa över dem på andra.

Men visst, attackera först, för all del. Säger en del om dig.

Alla i den här tråden verkar vara inne på att barnet orsakar dessa känslor med sina handlingar. Det finns ju situationer där personer oönskar sina barn p.g.a de fick oplanerade barn, att barn var ett helt annat arbete än de förväntat sig och att få ett barn som t.ex ung påverkar hela arbetslivet och karriärmöjligheter.

Jag skulle nog tro att majoriteten av oönskade barn, handlar just om situationen kring barnet än barnets egna handlingar. Jag har hört avlägna bekanta uttala sig om att de önskat att de skyddat sig lite bättre vilket förmodligen kunnat tolkas som i ovanstående fall.

 

Precis!

Min kärlek till mina barn är villkorslös. Skulle någon av dem i framtiden begå så hemska och bestialiska brott så tror jag att jag skulle känna en bottenlös sorg, och också ilska. Förmodligen så skulle jag anklaga mig själv och fundera över vad jag borde ha gjort annorlunda. Jag skulle hata det mitt barn gjort, själva gärningen i sig. Men att jag skulle hata mitt barn och ångra att jag fött det? Nej, det tror jag inte. 

Min kärlek till mina barn är villkorslös!

Jag skulle nog aldrig kunna säga så. Oavsett vad mitt barn ställer till med som vuxen så var det jag som ville ha honom, skapade honom och satte honom till världen. Jag önskar inte bort graviditeten, förlossningen eller småbarnsåren. Och det kommer jag inte göra även om han blir en hemsk människa som vuxen.

Tycker som andra har skrivit att det är skillnad på handling och person. Och jag vet ju att JAG som person inte är ond, alltså har jag inte "fött ondskan". Eller ja, det är så jag tänker.

Jag tror personer som fått barn med funktionshinder önskar att barnet föds utan funktionshindren, inte att barnet inte föds. Och om barnet har sjukdomar som gör att de lider, att de föds utan de sjukdomarna. 

Jag tror också synen på ett barn som grönsak visar hur långt från den världen man lever. Nyfödda bäbis brukar vara extremt dåliga på att förstå vad man säger eller förflytta sig och ägnar dagarna åt att sova, skrika, äta, och titta och ha ett stort vårdbehov. Och många ser den tiden med barnet som ett nöje och inte en transportsträcka mot en intelligent och talför tonåring. På samma sätt kan ett multihandikappat barn ofta kommunicera och ge mervärde till sin omgivning på sitt sätt.       

Åh så storsint av dig, Puss, att ha medkänsla med Breiviks stackars gamla mamma. Men sen hugga på nån som missuppfattar ett av dina vaga inlägg??