När är det okej att tala om för sina barn att man önskar att man aldrig hade fött dem?

Alla i den här tråden verkar vara inne på att barnet orsakar dessa känslor med sina handlingar. Det finns ju situationer där personer oönskar sina barn p.g.a de fick oplanerade barn, att barn var ett helt annat arbete än de förväntat sig och att få ett barn som t.ex ung påverkar hela arbetslivet och karriärmöjligheter.

Jag skulle nog tro att majoriteten av oönskade barn, handlar just om situationen kring barnet än barnets egna handlingar. Jag har hört avlägna bekanta uttala sig om att de önskat att de skyddat sig lite bättre vilket förmodligen kunnat tolkas som i ovanstående fall.

 

Jag tror personer som fått barn med funktionshinder önskar att barnet föds utan funktionshindren, inte att barnet inte föds. Och om barnet har sjukdomar som gör att de lider, att de föds utan de sjukdomarna. 

Jag tror också synen på ett barn som grönsak visar hur långt från den världen man lever. Nyfödda bäbis brukar vara extremt dåliga på att förstå vad man säger eller förflytta sig och ägnar dagarna åt att sova, skrika, äta, och titta och ha ett stort vårdbehov. Och många ser den tiden med barnet som ett nöje och inte en transportsträcka mot en intelligent och talför tonåring. På samma sätt kan ett multihandikappat barn ofta kommunicera och ge mervärde till sin omgivning på sitt sätt.