Irma01 skrev 2014-05-08 14:03:57 följande:
Det gör jag redan också, Niferex, och nej, det är inte kul men men! Försök också äta lite rött kött, linser, spenat osv, finns mycket järn i det. Och paltbröd fick jag som tips av läkaren också!
johjen skrev 2014-05-08 13:10:19 följande:
Tjihoo det blir med största sannolikhet en kille!! Allt såg bra ut på RUL! Jag börjar äntligen fatta att jag äntligen ska bli mamma, om allt går bra.. Lägger in bild lite senare. Kram
Stort grattis!!Tänker i precis samma banor som du. För mig hardetvarit viktigt attvara öppen om hela processen, den blev naturligt i och med att min sterilitet tros vara en följd av min cellegiftsbehandling. Jag har bara blivit bemöttmed respekt och beundran för att jagvågade berätta. Det finns ingen skam i att behöva hjälp för att skaffa barn. Det är helt enkelt otur, och ingenting som vi ska behöva känna skuld inför. Om vår behandling i Spanien hade fungerat hadevi också berättat för barnet, för att det är oerhört viktigt för oss. Precis som Vsg skriver också, så finns det här ingen trauma i att någon har blivit lämnad som i adoptions fall. Tvärtom är det en människa med mycket empati som harvelat hjälpa till ett annat par på vägen. Vi är de biologiska mammorna, bara inte de genetiska. Vi har burit vårt barn, och det är en viktig del i det hela. Under resans gång har många öppnat sig förmig och berättatatt deras barn kom via IVF eller om en lång kamp innan testen visade +. Men det hade förmodligen inte kommit fram om jag inte hade varit så öppen om vår situation. Det är idag så mycket vanligare än man tror, och våra barn kommer att träffa andra i samma sist omde behöver hjälp för att hantera situationen.
Känner igen det du beskriver om öppenheten. När man berättar själv att man kämpat för att få barn, gjort ivf, fått missfall osv så är det många som berättar om egna erfarenheter. Det är ju långt fler än man tror som faktiskt behövt hjälp på vägen att bli gravida.
Bara 4 dagar kvar här. Kram