Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015

Ja hur är det egentligen? Hur arg och ledsen är normalt att vara som gravid? På tisdag har jag varit sjukskriven två veckor på 50% Att jag inte blev så mycket bättre första veckan med känslan av stress, kort stubin och tårar, brydde jag mig inte så mycket om. Tänkte att det tar ju någon vecka att tagga ner. På de här 10 dagarna har jag blivit piggare och känt mig mindre stressad privat. Har även kommit igång bättre med yogan, cykling till jobbet och fler promenader. Har även gjort lite små roliga projekt som att fota den underbara våren, varit på hästtävling o.s.v. Sånt som jag inte alls orkade tänka på förut... Men jag har fortfarande väldigt kort stubin. Framförallt mot sambon. Blir upprörd över typ allt. Kan läsa något i tidningen som upprör mig jättemycket, trots att det inte är mitt "problem" eller egentligen berör mig privat/personligen. Blir även lätt stressad. Tål ingenting.  Blir även lätt "gråtig" Det kan vara en bild eller något helt annat som triggar igång något i mig. Såg en hästbuss på väg till tävlingen idag och jag började gråta när jag körde bil... Jag gillar hästar jättemycket och har ridit nästan hela mitt liv, dock inte tävlat. Så kombon av fint väder, vara ledig och "få" åka till tävling blev tydligen för mycket... Finns inget logiskt direkt utan känslorna bara svämmar över. På jobbet räcker det att jag kliver in i stort sett så är stressen igång direkt. Det är i stort sett bara olust förknippat med mitt jobb. Ligger ständigt i beredskap typ. Det är ju hemskt eftersom jag tänker på mitt stackarns barn... Samtidigt försöker jag vara i nuet och vara i mina känslor och i min stress, för den är ju där oavsett om jag vill det eller ej. Om man kämpar emot blir det oftast inte bättre, utan det kan bli bättre efter ett tag om jag liksom "accepterar" läget. Försöker fokusera på jobbet och på min andning, men när det är som värst är det jättesvårt. Skall jobba helgen igen och ge det en chans några dagar till. Sen blir det kanske medicin och den är inte A-klassad tyvärr... Har verkligen gjort mitt bästa, men någonstans måste man dra gränsen. Jag vill absolut inte ta medicin, men förstår samtidigt att jag kanske "måste" både för min egen och lilla bebbens hälsa. Jag måste ju orka med att vara gravid, föda och vara småbarnsförälder också. Stress i kroppen ökar dessutom risken för havandeskapsförgiftning, så det är mycket för bebbens skull med. Dessutom vore det toppen att kanske få njuta lite av den här resan... Ja, vad fasen gör man????

Jag är precis lika dan. Gråter så fort det är något både på positiva och negativa hållet. Sen har vi det med sambon, han här hemma Får också ta en hel del från mig. Jag tåler ingenting när han t.ex försöker skoja eller inte gör som jag vill då exploderar jag. Härom dagen var vi på maxi å jag var riktigt sugen på bär till kvällsfikan framför tv:n. Jag tog en förpackning blåbär och en hallon, sen ser min sambo priset på de däräinga bären (ärligt så tittade jag inte alls på prislappen för engångs skull, jag ville ju ha de där bären oavsett täbkte tänkte jag) Men sambon tyckte att dem var alldeles för dyra, han är absolut inte snål men dyra va dessa faktiskt (insåg jag dagen efter). Så sa han kan du inte lite god frukt istället för bara dessa små lådor med knappt några bär i. Ja, då exploderade jag, å slängde tillbaka bären i sin kyl å sa att ja du vill ju tydligen att jag ska vara tjock för godis å skit kan du minsann köpa för den slanten. Arg som ett bi var jag och plockade på mig massa god frukt. Dagen efter hade vi folk hemma och hon berättade om sin graviditet att hon grät för både de ena å andra om vartannat, och även skällde på sambon. Så berättade min sambo vår bär incident, alla skrattade så de grät, även jag haha. Så löjlig man är. Men det går icke att styra alla dessa hormoner gör att man inte är sig själv tycker jag. Jag har också ganska hett temperament i vanliga fall, men detta är extremt. Tåler ingenting från någon, då bölar jag bara vi får försöka skratta åt det lite emellanåt.

Ligger på soffan och tar en öl! Hur gott som helst! Carlsbergs alkoholfria, smakar precis som vanlig hof! För er som gillar öl! (Har flera ggr tänkt, "men Gud! Va gör jag?! Kan ju inte dricka öl! Ajuste - det är ju en alkoholfri..puh.. SÅ god är den ;)

Så var som sagt min första graviditet med. Njut!

Nej, naturligtvis inte!  Såklart jag prioriterar vila i första hand och självläkning. Men jag stod på medicin innan jag blev gravid och bestämde mig för att trappa ut den så fort jag fick plus. Vi fick ju en dotter med grav hjärtmissbildning och vården säger att det inte beror på medicinen, men jag har hört/läst lite olika bud där... Nu är "faran" över eftersom alla organ redan är bildade, så blir det ingen förbättring av sjukskrivningen om någon vecka, känner jag själv att jag behöver testa medicin igen. Det har inget att göra med att jag "måste kunna jobba" eller liknande utan det är mer på den nivån att jag måste överleva och framförallt njuta av min hittills problemfria graviditet, njuta av sommaren och orka med en förlossning. Allting är ju toppen här egentligen. Bara jag som inte kan ta tillvara på det... Förra gången åt jag som sagt medicin och mådde toppen! Kunde verkligen njuta så länge det varade och jag tror att det var en av de bästa perioderna i mitt liv. Nu eftersträvar jag inte de nivåerna för jag inser att det är olika med olika graviditeter och att vi har en stor sorg bakom oss som såklart spökar till det...

Hej på er! Oj vad jobbigt flera av er verkar ha det med humörsvängningar.... Då vet jag kanske vad jag har att vänta mig Än så länge har jag faktiskt inte känt någonting sådant alls. Fick igår veta att jag har lite låga sköldkörtelvärden, kanske därför jag inte gått upp något i vikt. Detta är tydligen ganska vanligt just i början av garviditeten och behöver inte kvarstå. Det enda jag själv kunde göra sa läkaren, vara att inte orora mig. Och konstigt nog, jag har varit kolugn sedan jag blev gravid, jag oroar mig faktiskt ingenting. Jag vet ju att många av er är oroliga och jag känner mig nästan oförskämd som inte oroar mig eller funderar särskilt mycket men jag känner bara inte så... Vilken underbar dag det varit idag, jag har suttit vid vattnet hela dagen! Kram på er!

Heeej... Åh, vad länge sedan jag var intill Er! Stort Grattis och Hurra till Er alla som fått glada nyheter, KUB, hjärtljud, fosterrörelser och plus på stickan!  Välkomna och Lycka till ni nya! Jenkis, så fantastiskt att du fått din sjukskrivning, blir såå glad och lättad att höra, men du, gå inte med på medicinering för något som skulle kunna fixas med med vila!! Kraaam tjejen  V.13+3 här och k'änner mig så ogravid man kan bli...är BARA tjock!! (har gått upp 7kg..) Illamåendet har försvunnit helt nu sedan förra veckan, efter ca 1v nedtrappning. Brösten har varit mjuka och oömma länge nu...minns inte när de kändes "gravida" senast..2v sedan? Den ihållande huvudvärken och tröttheten som jag haft sedan vi började ivf-behandlingen är borta den med och kan heller inte säga att jag har några direkta humörsvängningar, eller känner mig känslig på nåt sätt.. Jag är orolig, faktiskt, som jag inte varit sedan innan VUL2 i v.11...  Ringde och bokade RUL denna vecka och det blir 28/5 kl. 13.20. Det blir i v.19.  Vet inte hur jag ska klara mig utan att veta något tills dess!? Är det detta som är "spökveckorna"?? Känner någon igen sig?? Annars har våren kommit hit upp i veckan. Björkarna håller på slå ut, bina flyger och solen lyser  Vi har fått ett växthus som min kära man skruvade ihop igår och div. frön som barnen planterade i Påskas har redan kommit upp. Jag har åxå helt otippat fått nytt jobb, så här på smällen och allt!?  Får ju inte svetsa nu som gravid, så står ju "till arbetsmarknadens förfogande"  och sedan i förrgår jobbar jag inom byggstäd. De ringde från Arbets, så bara att åka iväg! Det är bara 3v detta jobb, men är ett bemanningsföretag, JobbiNorr, så det kommer ju hela tiden mer jobb. Positivt att jag nu antagligen kommer få jobba tills jag själv säger stopp och negativt att det blev mer jobb iaf, jag var ju helt inställd på att jag "jobbat klart" nu tills efter föräldraledigheten. De har åxå mycket jobb inom industrin, så inte helt fel att fixa kontakt och visa upp mig nu heller, men FAAAN vad jobbigt! Rent psykologiskt, alltså!!...ja, fysiskt med..är hygienklass "operationssal" i vissa rum, och det tar TIIID! Trevligt folk jobbar jag med iaf, så bara att bita ihop nu i någon månad... 

Hej kära vänner! Har ni haft en fin och solig helg? Känner igen mig i humörsväningingarna och upptäcker sidor hos mig som inte är så smickrande.. Är ganska självständig och brukar har mycket på gång med vänner mm men nu vill jag mest vara med sambon och blir sur om han ska göra saker utan mig vilket aldrig har hänt förut. Känner mig otroligt mer "needie" eller vad man ska säga och vill ha all uppmärksamhet från sambon vilket jag verkligen inte behöver annars. Han ger mig så mkt kärlek och uppskattning så häöften kunde vara nog men om han vill utöva något av hans fritidsintressen blir jag put och vill att han ska vara med mig istället.. I vanliga fall är det jag som är ute på vift och hittar på saker men just nu vill jag mest bara vara hemma. Känner igen mig i spökveckorna också. Har sedan några veckor tillbaka knappt märkt av att jag är gravid förutom ovanstånde samt att jag är tjock. Ingen direkt bebismage utan mer en tjock valk på magen. På em/kväll ser jag garvid ut men det beror mer på svullen magen än att bebis är så stor. BM sa att livmorden är som en stor gapefrukt just nu fast den växer snabbt. Ska göra RUL 8 maj och är då nästan i v 19 och hoppas känna av mer efter det. Kram på er!

Hej vännen, Förstår att du blir nojjig, kan bara sägaatt jag kände ingenting tills förra veckan (är nu i vecka 22+3) och var ändå lite orolig. Nu känner jag mycket mer, dock inte heller alla dagar (eller så märker jag inte av det) men allt verkar ändå OK! Men dessa veckor innan RUL är ju jobbiga, så det är väl inget konstigt. Jag är också hormonstingslig, min stackars man har det inte helt lätt just nu... Försök att inte tänka alldeles för mycket! KRAM