Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015
Det tog nog ca 2-3 månader nu är jag lugnare i mig själv. Svårt att säga exakt, då det ofta går upp och ner som du säkert känner till. Hoppas att du mår bättre snart.
Annars är det mest att han tycker att jag skall lägga mig i allt och vill ha allt på mitt sätt. Att jag hackar på honom/är på honom hela tiden, som han upplever det och att han inte får bestämma.
För ett par veckor sedan var min mamma och hennes sambo här och min sambo grillade. Samtidigt drack han ju öl och skojade med mammas sambo. Jag tyckte de bara stod där och gjorde ingenting och la mig inte i, men när köttet var klart (vi hade termometer) så hade de inte förberett med något att plocka upp det med o.s.v. och jag höjde rösten lite när sambon sprang runt som en yr höna i köket samtidigt som vår fina oxfilé blev övergrillad.
I mina ögon så var det en normal reaktion, men i hans över gränsen för hur man beter sig när man har gäster + att han kände sig helt värdelös och tyckte inte att jag var ett dugg tacksam för att han grillat.
Såhär håller det på hos oss. Önskar att han bara kunde käfta tillbaka i stället för att bli konfliktskygg och sårad. Han känner sig kränkt och jag tycker inte att jag kränker bara för att jag höjer rösten. Kallar honom inte för idiot eller liknande. Förstår inte varför han tar det så personligt. Har bett honom att ta på sig rustningen eller se det som att det är mina hormoner som pratar och inte jag...