• Jenkis

    Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015

    Danisen skrev 2014-04-27 00:52:40 följande:

    Det tog nog ca 2-3 månader nu är jag lugnare i mig själv. Svårt att säga exakt, då det ofta går upp och ner som du säkert känner till. Hoppas att du mår bättre snart.
    Ojdå! Så länge har jag inte ens sjukskrivning i nuläget och jag vet inte om jag skulle stå ut med att må dåligt så länge till. Tänker varje dag att gränsen är nådd
  • Jenkis
    lelle75 skrev 2014-04-27 12:02:08 följande:
    Vad tråkigt att höra om dottern, men mår hon bra annars eller hur påverkar hjärtmissbildningarna vardagen? Och hur gammal är hon nu? Hoppas verkligen att du får må bättre snart! Jag tror att det som får en att mår bättre blir också bättre för bebisen. Kram
    Dottern lever inte tyvärr eller vad jag skall kalla det? Du kan se mer under min pres.
  • Jenkis
    villsågärna38 skrev 2014-04-28 09:14:38 följande:
    Hej tjejer! Hur är det med er? Själv är jag lite nojjig idag. Kände aldrig av lilla bebben igår. Har ju känt varje dag nåt litet i ett par veckors tid. Usch, vet att man inte kan räkna med att känna varje dag så här tidigt (v17) men blir ändå orolig. Eller så är det hormoner som spökar och gör mig nojjig. Varit lite hormonhispig i helgen... Kram
    Känner som du. Vissa dagar känns bebis mer och då är man lugn och andra dagar känner man sig inte speciellt gravid och inget livstecken från bebis och då blir man helt klart fundersam...
  • Jenkis
    Irma01 skrev 2014-04-28 10:56:10 följande:

    Jag mår faktiskt fysiskt oförskämt bra, än så länge inga krämpor alls! Var ute hela helgen och njöt av vädret smile1.gif

    Vågar knapp berätta vilken utbrott jag fick förra veckan när maken lämnadesin bildörr öppen så att jag lyckades krascha min bil i den när jag backade från garaget....det gick som tur var väldigt sakta, så det är bara min lampa som gick sönder men gud vad ARGGGGG jag blev. Stackaren brukar inte ha det lätt (jag har ett ganska het temperament) men där var det bara allt som rann över...
    Som tur är kunde vi skratta åt det hela efteråt smile5.gif

    Hoppas att humöret stabiliserar sigsnart för det är lite jobbigt minst sagt...
    Ha, ha.

    Förra grav. hade vi ganska nyligen köpt vår bil (inte ny, men ett par år gammal och stort uppköp mot vår 15 år gamla bil...) och sambon lyckades dänga igen dörren på bälteslåset... Jag hann inte hejda mig innan jag skrek åt honom att det var dödsstraff på sånt... Såklart inte stolt över det, men nu kan jag dra på smilbanden åt det, men det kan han nog fortfarande inte så bäst att inte påminna honom
  • Jenkis

    Annars är det mest att han tycker att jag skall lägga mig i allt och vill ha allt på mitt sätt. Att jag hackar på honom/är på honom hela tiden, som han upplever det och att han inte får bestämma.

    För ett par veckor sedan var min mamma och hennes sambo här och min sambo grillade. Samtidigt drack han ju öl och skojade med mammas sambo. Jag tyckte de bara stod där och gjorde ingenting och la mig inte i, men när köttet var klart (vi hade termometer) så hade de inte förberett med något att plocka upp det med o.s.v. och jag höjde rösten lite när sambon sprang runt som en yr höna i köket samtidigt som vår fina oxfilé blev övergrillad.

    I mina ögon så var det en normal reaktion, men i hans över gränsen för hur man beter sig när man har gäster + att han kände sig helt värdelös och tyckte inte att jag var ett dugg tacksam för att han grillat.

    Såhär håller det på hos oss. Önskar att han bara kunde käfta tillbaka i stället för att bli konfliktskygg och sårad. Han känner sig kränkt och jag tycker inte att jag kränker bara för att jag höjer rösten. Kallar honom inte för idiot eller liknande. Förstår inte varför han tar det så personligt. Har bett honom att ta på sig rustningen eller se det som att det är mina hormoner som pratar och inte jag...

  • Jenkis
    lelle75 skrev 2014-04-28 11:11:59 följande:
    Usch vad tråkigt, jag känner igen din historia nu. Verkligen ledsen för mina dumma frågor, känner mig oerhört korkad. Trodde att jag läste att ni fick en dotter. Vad skönt att du är på banan igen!! Kram
    Ingen fara. Jag rör också till det med alla som hänger här. Tar fel på folk o.s.v. Man kan ju inte hålla allas historier i huvudet direkt.
  • Jenkis
    Danisen skrev 2014-04-28 17:42:10 följande:

    Känner igen det. Fick det i v.10. Riktigt ont gör det smile4.gif har haft bälte sen jag fick domen. Går hos sjukgymnast och har en tens apparat som jag lånar från vc. Jepp det är jätte härligt att vara gravid. Får ju en fin bebis. Så smärta får man tydligen på köpet.
    Min foglossning blev bättre när jag började jobba 50 % Ja, inte själva foglossningen då, eftersom man inte kan göra något åt den, men symptomen av den.
  • Jenkis
    villsågärna38 skrev 2014-04-29 10:57:31 följande:
    Hur mår ni idag tjejer? Går in i v 18 idag. Känns stort!! Och lilla Bambi (vi kallar bebben så) gav sig till känna igår igen. Sååå skönt! Kram
    Jag mår bra faktiskt!

    Junior har gett sig till känna varje dag nu, så det är nästan så att jag tror att jag är gravid på riktigt Det känns mer verkligt på något sätt nu. Känns roligare att tänka framåt.
  • Jenkis
    Linblå skrev 2014-04-29 11:52:45 följande:
    Är också i vecka femton nu. Nästa vecka tror jag folk kommer börja lägga märke till magen och då har vi inskrivningen på mvc, spännande! I går kväll så kajakade vi ut till en ö och eldade och sov under stjärnorna. Bäst att passa på medans man kan! Tyckte att kajaken känns som en bra och skonsam rygg och magövning. Har iaf mindre ont i svansen efter en natt i det fria än efter en halv dags krattande och gräsklippande som gjordes i söndags.
    Min mage har faktiskt vuxit nu på en vecka bara. Så var det förra gången med att runt v. 15 hände det mycket där. Har gått upp 700 gram på en vecka...Förvånad Kan väl inte säga att allt är graviditetsrelaterat då det åkt in lite godis, kaffebröd och chips i stort sett varje dag under 14 dagar nu... Men nu är det svulla på helgerna som gäller för jag vet hur svårt det är att gå ned de där kilona som sätter sig på kärlekshandtagen...

    Men nu börjar det hända saker med magen helt klart.
  • Jenkis
    villsågärna38 skrev 2014-04-30 11:12:42 följande:

    Usch det lät jobbigt!! Inte kul alls. Va skönt att du blev av med det till slut iaf!!! Låter tufft med medicinen också. Vet andra som blivit helt deprimerade av den. Tur du lämnat detta bakom dig nu. Rosacea är ju inte samma sak som acne. Det är blodkärl som blir inflammerade, det hettar i ansiktet och så kan man få utslag/kvisslor men inte som vanliga finnar även om det kallas vuxenacne ibland. Jag har haft lätt att bli rosig om kinderna tidigare och bränt bort lite blodkärl med laser men aldrig haft det såhär. När det gäller Rosacea så vet man att mat och sol påverkar. Såklart även hormoner. Hetta, kyla, sol, alkohol, koffein, starka kryddor och mjölkprodukter är kända för att kunna förvärra! Socker och spannmål är mer omdiskuterat men jag har ätit så onyttigt på sistone att jag slutar med det med. Mår ju inte illa länge så behöver inte en massa mackor och smågodis smile5.gif Tänker som så att Bambi lär ju inte må dåligt av mängder med grönsaker, bär och frukt plus ägg, fisk och kyckling vilket är det jag äter nu och ett tag framöver. Blivit bättre i magen också som bonus! Ska testa ekologisk olja också och funkar inte det ska jag testa märket du använder. Jättetack för tipset!! Kram
    Jag har samma dilemma, fast kanske inte lika svårt som du. Började med en serie från apoteket (Kronans, säljs säkert på fler apotekskedjor) och har blivit jättefin på bara 14 dagar! Serien är La Roche-Posay och det är deras Rosaceaprodukter jag kör. Rosaliac. Kör både tvätt, serum och ansiktskräm.

    Tyvärr är det med Rosacea som med mycket annat är det är väldigt individuellt vad som fungerar.
Svar på tråden Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015