Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015

Jag får också lättare blödningar/färgade flytningar om jag håller mig. Särskilt efter natten då man är sprängfylld för det mesta. Försöker vara noga med att kissa om jag är kissnödig även på natten. Antar att det frestar på våra känsliga slemhinnor att både ha fylld blåsa och livmoder

Härligt det låter med Paris!!!

Då slutar vi nojja över Alvedon nu då

Ha så trevligt nu!

Man kan ju alltid hoppas... Får leva på hoppet några veckor till och ta timme för timme. Verkligen försöka att INTE göra mer än nödvändigt och fixa tunnelseende på mitt eget. Så lätt att säga och så svårt i praktiken. Men idag är jag ledig! Måste försöka slå bort allt jobb då, så jobbet inte äter upp mig även på lediga dagar...

Känns dock lite bättre konstigt nog, för nu VET jag att de inte tänker hjälpa mig.

En del får förstoppning. Kan vara bra att veta. Så förebygg på en gång med lite torkad frukt etc om du inte råkar vara lös i magen förstås.

Min mage står också stilla. Det gjorde den förra grav. med v. 8-13 typ. När jag tog en ny bild v. 15 hade den vuxit igen.

Såhär ser min mage ut nu och som ni ser har den inte vuxit alls på två veckor. De svullna tarmarna ersätts av graviditet helt enkelt.

Hmm. Texten på bilderna syns dåligt.

Det skall vara 5+0, 7+0 och 10+0. Alltså har den inte vuxit på TRE veckor (inte två som jag skrev).

Jo, jag minns och undrat flera gånger var de där sexdiskussionerna tagit vägen Är du för trött för femman, sexan och sjuan nu

Vi hade sex för första gången igår sedan början av januari... Riktigt oskönt som det alltid är (för mig) när det har varit uppehåll länge. Det är väl därför jag dragit mig för liksom. Sambon har haft fullt upp med krämpor, så ingen av oss har varit intresserade under den här perioden. Jag har dock hållit igång maskineriet själv regelbundet eftersom jag är övertygad om att den lille bara mår bra av lite massage och extra blodflöde till hens koja.

Har blödigt näsblod varje dag, nästan, i några dagar nu, så jag förväntade mig att börja blöda lite. Men icke! Otroligt skönt. Idag har jag dock ont överallt Ligamenten, tjejmagen, fogarna och låren. Det blir väl bättre med tiden om vi får in lite regelbundenhet. Men just nu känns det som att jag kan vara utan.

Coolt om man skulle kunna höra bebis hjärtslag med stetoskop. Det känns ju lite långt att vänta till v.18 för att se om den lever och jag har tänkt tanken själv. Att det vore fint om man kunde lyssna efter hjärtslag själv. Men vad gör man den dagen/gången man inte hör dem? Att få ett UL här är som att vinna en miljon på Lotto, så då skulle jag sitta med en ännu hemskare ovisshet... Skall ta mig en funderare.

Jag läste om ditt jobb och dina val och jag förstår hur du tänker men tycker det är allmänt mycket tråkigt att vi kvinnor måste utsätta oss för sånt som vi vet inte är optimalt för att få ihop SGI, inte bli arbetslösa o.s.v. Det känns som att det finns en lag, men att det inte fungerar i praktiken.

Om jag ser med andras ögon på mitt problem så är det väl bara för mig att slå näven i bordet och strikt följa lagen och skita i konsekvenserna. Strunta i att jag blir osams med chefen och företagsledningen. Det handlar ju "bara" om fem månader till. Sista månaden har jag tagit ut all min sparade semester.

Men i praktiken orkar jag inte kriga eller stå på barrikaderna för min rätt. Jag skulle vilja att någon annan tog tag i det här och fixade med chefen och företaget. Eftersom skyddsombudet och det fackliga ombudet är sjukskrivna, har jag hoppat upp i hierarkin och kontaktat facket på central nivå. Hon blev uppriktigt förbannad! Men det hjälper ju inte mig i praktiken att jag får höra att det inte får vara såhär... Tyvärr måste jag ju börja med att informera chefen. Den delen går ju inte att hoppa över liksom, så jag mailade henne igår och har ångest idag... 

Så häromdagen var "bara" jobbsituationen jobbig och nu är det ännu mer jobbigt för att det känns som jag ligger i krig... Men skall jag få till en förändring kan jag ju inte hålla tyst och sitta och gnälla här bara. Tyvärr.

Jo, det brukar ju vara så. Mer sex föder mer sex. Sen har jag aldrig varit så intresserad av sex med min sambo. Han kan inte skicka ut de signaler som jag går igång på helt enkelt. Ja, det låter sjukt att det är så och har varit så i sju år. Antingen kan man se det som att livet är för kort utan bra sex eller så ser man det så att livet är för kort för att ha ett destruktivt förhållande (med toppensex) där man inte kan bygga familj o.s.v.

Hittills i mitt liv har det varit det ena eller det andra och jag har gjort slut när jag tyckt det blivit för tråkigt, ospännande och osexigt. När jag efter 30 fortfarande inte hade hittat en man som både var spännande och kunde tänka sig ha familj (eller jag kunde tänka mig ha familj med vederbörande) gav jag upp och tog en bra man för familj och barn. Min man är både snygg, trevlig, renlig och trygg. Men han har inte det jag går igång på helt enkelt. Har nog med personligheten att göra.