Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015

Villsågärna: Nja, jag vet inte. Postafen känns lite mildare. Förmodligen bara för att det är receptfritt... Men jag vet inte om jag vill ta starkare grejer. Även om det är jobbigt är det ändå hanterbart. Men jag har inte inskrivning förrän om en och en halv vecka så jag har lite tid att fundera. Tack ändå!

Moolie: Känns det likadant efter förlossningen så gå och prata med någon. Det hjälpte mig att få lite perspektiv på saker och ting. Två månader efter förlossningen fick jag fylla i ett papper hos BVC om hur jag mådde. Det är för att fånga upp de med förlossningsdepression. Nu var det inte så illa för mig men jag behövde ett par samtal ändå och det var faktiskt skönt att prata om det med psykologen där.

Blomflugan: Vid min förra graviditet märkte jag väldigt tydligt att både Postafen och SeaBand hjälpte. Den här gången mår jag mer illa och har dessutom en tvååring att ta hand om vilket gör att jag inte kan vara lika flexibel med att vila och så. Det bidrar säkert till illamåendet. Nu tar jag Postafen morgon och kväll och SeaBanden har jag på mig dygnet runt så skillnaden blir ju inte lika tydlig.

Sia123: Nu har jag inte endometrios så mitt svar kanske inte är så intressant för dig. Med äd har jag blivit gravid två gånger på tre insättningar. ET båda gångerna. Med egna ägg har jag aldrig blivit gravid och heller aldrig ens kommit så långt som till insättning.

Lisodan: Hinner inte skriva så mycket nu men åh vad underbart att det ändå såg bra ut! Men vilken pärs fram tills dess!

Hej på er!

Oj, mycket att läsa ifatt idag!

Välkommen Fröken Smilla och grattis till graviditeten.

Danisen: Ja, jag håller med dig. Amningshjärna skojar man inte om... Minns att jag inte vågade gå över gatan vissa dagar av rädsla för att glömma bort att se mig för så jag gick varv efter varv runt kvarteret. Ibland visste jag på allvar inte om det var höst eller vår.

Lisodan: Mitt illamående den här gången började v 6 och blev värre för varje vecka till v 11. Nu i v 12 tycker jag det har börjat lätta litegrann och jag behöver inte äta exakt hela tiden. Dock, när blodsockret väl börjar sjunka går det snabbt! Jag kan inte gå hungrig, då mår jag illa och blir matt snabbt.

Lisodan: Jag använder fortfarande SeaBand dygnet runt och tar två Postafen per dygn. Förra graviditeten började det också v 6 men då var det inte riktigt lika illa som nu. Hade SeaBand t v 22 men inte dygnet runt, åt en Postafen per dag till v 16 men bara om jag skulle iväg och jobba eller så.

Fröken Smilla: Haha!

Blomflugan: Visst är det en härlig känsla att se det där lilla tickande hjärtat! Hoppas Lergigan hjälper nu.

Blomflugan: Jag hoppas att det inte är någon fara och att det bara blev lite irriterat efter undersökningen. Hoppas hoppas!

Angående vitaminer och Omega-3 var det inget min bm avrådde från under graviditeten förra gången. Däremot fick jag sluta med omegan en eller ett par veckor före förlossningen (kommer inte ihåg exakt) just för att inte förlora för mycket blod. Men är man väldigt lättblödande från början är det kanske annorlunda.

Lisodan: Förstår att det känns tufft. De här första veckorna är jobbiga tycker jag. Vet ju inte hur det ligger till därinne riktigt innan det börjar kännas med rörelser och så men symptomen kan variera ganska mycket. För mig beror illamåendet mycket på sömnen, vilka kryddor som är i maten och detaljer som jag inte lärt mig och därför inte tänker på att undvika... Jag hoppas på det bästa för dig (och alla andra här också naturligtvis) och att du snart kan glädjas åt att vara moster. Även om det inte känns så nu. Och tänk, era barn kommer ju vara lika gamla. En jämnårig kusin är ju toppen!

Det där med att illamående skulle vara bra fick jag också höra från min klinik: "Ja vi tycker ju att det är bra att du mår illa!" Däremot är jag ju tveksam till att de skulle beklagat om jag inte hade mått illa. Är det inte en sån grej många säger för att muntra upp stackaren med illamående litegrann? Det är ju inte någon särskilt behaglig känsla.

Lite som att säga till brudparet som får regn på sin bröllopsdag att det betyder tur. Men ingen säger väl till brudparet som har sol på sin dag att det var synd att det inte regnade...

Det jag vill få fram är att det nog mest är tänkt som uppmuntran till den som mår dåligt, inte att oroa den som inte mår dåligt. Men det är lite konstigt att det är så många inom sjukvården som säger det. Hade mer förväntat mig det från icke insatta...