Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015

Det är hicka Kram

För att fortsätta på krämp-spåret så har jag fått problem med att det kryper i benen något oerhört på kvällarna vilket gör att jag inte kan somna. Har provat med att lägga kuddar under fötterna och sover med stödstrumpor men det hjälper inget vidare.

Ingen större skillnad heller om jag har tränat eller bara vilat mig under dagen och jag tar extra magnesium varje dag.

Har någon av er något bra tips?

Jag har haft sammandragningar vid ansträngning ända sen v 18 ungefär. Ger det sig då du vilar? Blir det för mkt är det ett tecken på att du ska ta det lite lugnare. Nuförtiden har jag det mest hela tiden Men går ju in i v 35 på tisdag och det är andra barnet så det är inget konstigt har jag förstått. Kram

Nu förstår jag vad det är som påverkar mig och delvis fått mig att hamna i det läge som jag är i nu. Idag ringde min chef och först var gullig och frågade hur jag mådde och hur det var med bebisen. Efter ett tag började hon fråga om mina olika jobbprojekt/frågor som jag håller på med och jag hänvisade till den överlämningslistan jag försökt gå igenom med henne för några veckor sedan. Hon bad mig då uppdatera listan med aktuell info och skicka den till henne igen och till dem som ska ta över vissa frågor. Satte mig vid datorn och började jobba och givetvis var det en massa mejl som jag var tvungen att svara på eller skicka vidare. Efter ett tag började min chef mejla och ringa mig om en massa saker och kände att jag blev mer och mer stressad och började få starka sammandragningar. Till slut fick jag säga ifrån att jag mådde dåligt och får återkomma en annan dag. Jag kan förstå min chef till viss del då hon säkert känner sig stressad men de mest akuta frågorna har jag lämnat över och de andra får jag nästan återkomma till när bebisen är född. Mådde dåligt hela em sen, fick ta en brikanyl och ligga till sängs. Sambon blev så arg när han kom hem att han ville ringa upp min chef och säga ifrån på skarpen, då jag faktiskt är sjukskriven. Min chef är ganska puschig och i vanliga fall kan jag hantera det men är väl extra känslig nu. Känner att jag inte vill tillbaka till jobbet, som jag ändå trivas ok med i vanliga fall, och att det påverkar mig psykiskt och fysiskt mer än vad jag klarar av just nu. Mår fortfarande illa när jag tänker på jobbet och vaknade o natt kl 5 och kunde inte somna pga att jag tänkte på jobbet. Har haft tuffa perioder innan jobbmässigt men klarar inte av det lika bra som förr. Ska till bm imorgon och prata hur vi ska göra framöver. Hoppas jag kan bli sjukskriven ända fram till förlossningen.

Jenkis-har oxå namnsdag 6 oktober men stavar med ie på slutet. Min bror fyller år samma dag så hoppas min bebis väljer en annan dag!

Skönt att du gjort glukosbelastningen och att det verkar gått bra. Du får pressa din bm vad det är att hon inte är så nöjd med! Förstår din irritation på din sambo! De tänker sig inte alltid för och min sambo började skratta åt mig när jag berättade att jag var tvungen att gå upp ur soffan och byta batteri i fjärrkontrollen, han fattade inte att det var en kraftansträngning för mig i det tillståndet jag var i då . Sen kom han hem mitt favoritgodis och bad om ursäkt så ibland så fattar dem!