Cyanea

Äldre 18 Feb 08:59

1981 svar

IVF under 2014

trina skrev 2014-02-17 17:43:19 följande:

Första dagen med suprecur idag! Två veckor kvar till förmodad sprutstart :)

Spännande!!!!! :D

Längta skrev 2014-02-17 18:27:41 följande:

Cyanea: har du fått veta ngt när ni börjar?? Det är jätte skönt att de e på gång. Jag kan säga att de har nigningar varit jätte lätt och leva med mig nu. Humöret har skiftat nå fruktansvärt nu sen spraystarten och lär väl inte bli så mkt bättre med sprutorna. Har mått mkt illa, ont i huvet och ryslig och känslig. Men ser man långsiktigt så kommer det vara så mkt värt det om hela den här redan går som den ska. :)

Nej, ingenting. Vi skulle blivit remitterade till IVF i December, men på vårt avslutande samtal på fertilitetskliniken sa vår ordinarie läkare att hennes ersättare inte skickat någon… Hon skickade en ny för säkerhets skull, och vi fick en bekräftelse på den remissen förra veckan. Så istället för att ha en månad kvar att vänta på inledande samtal har vi mer än två… Surt som fan… Men men, det kommer ju så småningom.

Jobbigt att må pyton :( Men det är ju som du säger, blir det en graviditet är det ju SÅ värt allt. Ibland kan jag känna som att det är därför vi barnlösa sätts på såna prov, för att hitta beslutsamheten att kämpa vidare. Hur många människor som inte haft den sorg vi har skulle klara av det vi gör? :)

Tiana skrev 2014-02-17 19:12:20 följande:

Inget samtal från läkare idag, men ärligt talat så trodde jag inte det heller. Eftersom jag har tid "på bevakning" så tror jag inte det blir något. Alla håller stenhårt i sina tider här!
Jaja, nu har de fem arbetsdagar på sig innan de får ett nytt irriterat samtal från mig…

Åh vad irriterande! Bra - ring och var förbannad! ;)

Cyanea

Äldre 19 Feb 17:05

#104

ET86 skrev 2014-02-18 13:31:28 följande:

Hejsan! Hoppar gärna in i denna tråden. Kan vara skönt att ventilera sig lite, de är ju faktiskt ganska jobbigt. Kan vara skönt att ventilera sig med andra som är i samma sits. De är en riktigt upp & ner. Har vart inskriven sen 2007 & testat Pergotime under 2år, sista chansen är IVF. Ibland vill man bara lägga ner, har tagit lite pauser för att kunna samla lite krafter. De känns jobbigt att de är så många som inte klarar att skaffa barn på "egenhand" (där man själv är inräknad) vilket är ganska självklart för dom allra flesta. Man känner sig som ensammast i världen, vilket inte är fallet. Men när alla runt omkring får barn på löpande band, känns de riktigt för jävligt. Man har mycket press på sig själv, och upplever att de är sitt eget fel & att man inte kan göra något annat än att bara kämpa.

Välkommen ET86 :D

Å ja, man behöver verkligen ventilera. Att vara ofrivilligt barnlös är nog något av det jobbigaste man kan vara med om, just den stora oförståelsen man får från omgivningen. Alla klumpiga frågor, bristen på förståelse, lugnande ord som inte känns så tröstande… Det är fruktansvärt. Förhoppningsvis är allas vår kamp över om några år då vi har våra egna små knoddar, vi får bara inte ge upp :)

Hoppas det går bra med ert första IVF!

Cyanea

Äldre 19 Feb 17:08

#105

Rosa blomma skrev 2014-02-18 16:35:09 följande:

Hej,
Jag och min man håller just nu på med vårt första ivf-försök. Är just nu på ruvardag nr 1 (fick 1 embryo insatt igår i Örebro). Det blev inte så jätte bra resultat för vår del: Fick ut 7 ägg varav 4 var mogna. 3 blev befruktade med ICSI, ett insatt och två kvar som ska odlas vidare men läkaren trodde inte att de skulle klara sig till frysning. Vi sökte hjälp efter att ha försökt i 2 år själva och det visade sig att mannens simmare rörde sig dåligt. Vi har nu kört med korta protokollet och började med p-piller i två veckor då jag har väldigt lång cykel (40 dagar är inte ovanligt för min del). Piller och sprutor funkade bra även om det i början tog fler minuter innan jag vågade sätta in sprutan ordentligt :) Nu är det väl bara att vänta till 5:e mars då jag har testdag och hoppas för allt i livet att mensen inte kommer. Kommer bli lååånga veckor..

Jag fick nog en liten blödning efter äggplocket så fick åka ambulans i helgen och bli inlagd på sjukhuset då det gjorde så förbannat ont att jag vissa stunder inte kunde andas in och ut ordentligt. Kunde varken ligga, sitta eller stå och kräktes flera gånger och svimmade när mannen hjälte mig från badrummet till sängen. Hoppas hoppas hoppas att vi lyckas nu (även om det bara är första försöket) för jag vill verkligen inte gå igenom denna helg en gång till. Någon annan som fått problem efter äggplock? Nu är smärtan i magen nästan borta men axlarna tar knäcken på mig. Tydligen så är det vanligt med smärta i axlarna efter en blödning efter äggplock, något jag aldrig hört talas om innan.

Lycka till allihopa!

Välkommen Rosa Blomma :D

Åh vad spännande! Så, alldeles nu för tillfället är du alltså gravid :D Hoppas att du snart hittar lugn och ro så du slipper oroa dig hela vägen fram till test.

Usch, låter som att du fick en riktigt usel start :( Förhoppningsvis blir det inte lika illa nästa gång om det behövs ett försök till, det kanske bara var ren otur för dig.

Jag håller tummarna för att ditt frö stannar :D

Cyanea

Äldre 19 Feb 17:13

#106

Tiana skrev 2014-02-18 17:56:31 följande:

Jag har hittills kunnat hålla mig, men det har varit nära några gånger. Att folk inte kan lära sig hålla truten istället. Min absoluta värsting hittills när jag var trött en dag och ventilerade mig: "ni utan barn är så j***la lata. Prova skaffa några ungar". Sagt av en trebarnsmamma.

Eller hur! Jag skulle så gärna vilja kontra med: "Prova den psykiska tröttheten av att hela tiden bli påmind om att man kanske aldrig kan få barn och skulle ge vad som helst för att byta situation med någon annan. Prova den totala hjärtesorgen av att försöka, försöka och försöka men alltid misslyckas." Jag tippar på att den psykiska trötthet vi behöver genomlida, all besvikelse och alla trevliga bieffekter från diverse behandlingar och undersökningar inte är ett dugg lättare eller mindre än det dessa personer upplever, förmodligen tvärtom. Usch!

Moolie skrev 2014-02-18 19:05:21 följande:

Eller så skulle HON visa lite uppskattning för det hon tar för givet!!

Här har det varit många tårar genom åren. Ovissheten är ju värst... Och så kommer de "andra" kvinnorna och klagar. Nog för att man ska få göra det med... Men någonstans går gränsen...

Min sits har lärt mig livets läxa i alla fall! :)

Man får klaga på dem ;)

Men visst är det sjukt provocerande att behöva höra det. Att de är så blinda att de inte märker hur dessa ord kan göra skada?! Jag menar, det är ändå 20% av alla par som har infertilitetsproblem, chansen är att man faktiskt känner flera som inte kan få barn.

Cyanea

Äldre 19 Feb 17:16

#107

SmulAnna skrev 2014-02-18 18:03:41 följande:

Hej Tjejer! Hoppas det okej att jag hänger på er, här. Skönta att ha någon stans att ventilera tankar och funderingar.
Vi ställer oss också till skaran som är ofrivilligt barnlösa efter 1,5 års försök, med ett missfall bakom oss. Vi är så gott som utredda och klara (på reproduktionsmedecin på Sahlgrenska), och inget dirket fel har hittats förutom att jag har en sköldkörtels rubbning som gör ths-värdet lite högt, men detta äter jag levaxin för nu.
Jag gjorde HSS undersökningen igår, och allt så jättebra bra ut. Två läkare och en barnmorksa jublade högt när de såg hur bra allt var!

Så nu är det bara slutsamtal kvar och seden formodligen remiss för IVF. Jag ver inte hur länge man får vänta innan IVF startar. Jag vill så gärna att vi lyckas på egen hand... Så några försök till har vi väl. ÄL i helgen så det är bara att jobba hårt!
Hur lägne fick ni vänta mellan utredning och IVF, ni som gjort detta??

Välkommen SmulAnna :D

Självklart är det ok! Tråkigt att ni behövt genomgå missfall :( Grattis till en fin HSS! Jag tänker mig att det om något måste öka chanserna för att lyckas till slut, att det finns alla möjligheter för en graviditet att hålla! Du ligger ungefär till som jag då i fasen, fast jag och maken har nyligen haft vårt slutsamtal och har fått vår remiss skickad. Håller tummarna för att ni lyckas innan det blir dags för IVF :D

Cyanea

Äldre 19 Feb 20:12

#118

lillaskräp skrev 2014-02-19 18:11:58 följande:

Får jag hoppa in här med en fråga?

Jag och min man har försökt bli gravida i nästan två år. Första 1,5 åren hade jag väldigt oregelbunden mens med långa cykler. I efterhand har jag förstått att jag inte hade något ägglossning.

Vi har sedan utretts och det har inte hittats något fel förutom att jag inte ägglossar. Åt Pergotime och på 5:e och näst sista kuren innan IVF blev jag gravid. Tyvärr slutade det i ett tidigt missfall i v 6.

Till frågan.. En remiss för IVF skickades i slutet av november. Det borde innebära att kallelsen är nära. Tror ni att de är villiga att ta emot oss trots att jag blev gravid på femte försöket? Eller kommer dom be oss börja om "från början igen"?

Har ätit en kur Pergotime efter missfallet utan plus..

Välkommen, lillaskräp!

Självklart, ställ så många frågor du vill! Tyvärr har jag ingen aning, är inte så påläst på det här, men kanske har ni andra tjejer koll på detta? Någon som har ett svar? :)

Cyanea

Äldre 19 Feb 20:15

#119

Tiana skrev 2014-02-19 18:50:32 följande:

Glad gubbe på stickan idag - jag reagerar med att tänka att en månad till åt skogen. Det blir ju ändå till att försöka trots den spontana tanken.

Sjukvården har fortfarande inte ringt. 5 veckor efter operation idag och jag har inte ens fått veta hur pass svår min endo är. Ska man behöva begära ut sin journal för att få svar?

Vad irriterande! Ring dem igen! Och svarar de inte - ring patientnämnden. De meddelar politikerna vad som inte funkar så det förhoppningsvis blir bättring.

Glad gubbe på stickan, menar du att du har ÄL? :)

Moolie skrev 2014-02-19 19:21:27 följande:

Precis! Man blir så besviken! Såklart förstår man att de har det jobbigt med.... Men de har i alla fall fått det som de längtat så mycket efter....!

Eller hur! Kärt besvär liksom ;) Som sagt, vi skulle ju gärna byta med dem…!

Cyanea

Äldre 19 Feb 20:18

#120

Ojoj vilken vecka det varit. Det är intensivt att komma tillbaka till skolan efter en månad ;)

MEN: insåg idag att mensen fortfarande lyser med sin frånvaro. Dag 41. Jag som inte brukar gå över 30 dagar!!! Usch, vad är det som händer? :'( Det går ju inte att försöka om kroppen inte kommer igång!

Nu är jag riktigt deppig :(

Cyanea

Äldre 25 Feb 10:29

#143

Hej på er!

Just nu är det väldigt tungt. Jobbar väldigt mycket för att komma ikapp den månad jag var sjukskriven och har dessutom behövt täcka upp för en annan kollega. Igår kom äntligen den väldigt försenade mensen. Skönt, faktiskt, men det har ju varit några jobbiga vändor med hopp in emellan innan den valde att dyka upp…

Imorse fick jag den värsta sparken under bältet jag fått på länge. Igår kom äntalde att dyka upp… Jag klev upp och på mitt eget köksgolv ligger en bebis. Vår inneboende skulle visst vara barnvakt till en gemensam väns lilla 8-månaders son. Jag ler, vinkar åt honom. Sväljer hårt, försöker att inte känna hur ont det gör i hjärtat. Stänger av allt, gör mina morgonrutiner. Under denna tid sitter min inneboende och matar honom i fåtöljen, ni vet, en sån där fåtölj som gungar härligt och som lämpar sig fantastiskt för att sitta i med en liten bebis.
Det står en barnvagn i min hall. I det som just nu är vår inneboendes rum jollrar världens vackraste, perfektaste lilla barn. Ni vet, det där rummet som just nu är gästrum men som man innerst inne vet skulle ha blivit vårt barns rum. Det där barnet som aldrig någonsin kommer.
Det brast. Jag klarade det inte. Jag kunde inte se honom vid frukostbordet i famnen på vår inneboende som inte förstår hur ont det gör, som bara tycker att det är mysigt att ha en liten bebis hemma. Jag stängde in mig i sovrummet och bara grät. Min stackars man kramar och kramar och pratar med mig, men vad spelar det för roll? Det finns ju ingenting i hela världen som kan lindra smärtan, utom att få det där efterlängtade barnet. Barnet som aldrig kommer.

Nu sitter jag och jobbar på biblioteket. Hemma kan jag ju inte vara, och inte på jobbet heller. Det är för jobbigt att folk undrar hur jag mår när jag inte har ett bra svar att ge, ett svar de kan förstå. Det är för jobbigt att ta itu med situationen hemma. Vår stackars inneboende försöker be mig om förlåtelse, men hur kan man förklara? Jag är ju inte arg på henne. Min sorg har inte med henne att göra. Det bara blev en så enormt stark påminnelse om allt jag aldrig kommer att få, och om hur lite omvärlden förstår av mitt livs stora sorg. Jag vet att alla runt omkring vill väl. Jag vet att livet måste gå vidare. Men jag var inte beredd på någon annans lilla mirakel i mitt hem där jag brukar kunna stänga ute påminnelserna om livet som aldrig kommer bli mitt när sorgen blir för tung att bära.

Cyanea

Äldre 17 Jul 19:36

#1349

Hej tjejer!

Det var länge sedan jag orkade vara inne på FL, och jag har inte hunnit läsa igenom de 1200 inlägg som tillkommit sedan sist...! Jag hoppas att allt gått bra för er, det verkar vara flera som är gravida - GRATTIS!!! :D

Själv är jag på CD22 idag, vilket är min allra första spraydag. Tanken är att ÄP ska ske under v. 35.

Kram på er!

IVF under 2014

INNEHÅLL