Hej alla härliga människor!
Jag hoppas att den här tråden kan vara ett ställe att ventilera med- och motgångar, peppa och stötta, eller bara skriva av sig om ofrivillig barnlöshet, utredning och vägen mot IVF. Vi är många i samma båt.
Skriv gärna och berätta om dig själv och var du/ni är i processen :)
I dag var vi på slutsamtal för vår utredning, inga fel har hittats annat är sköldkörteln underproducerar. Inget nytt framkom ju annat än att jag fick kastat i ansiktet att jag är för tjock för att bli gravid!! Och då måste jag säga att jag verkligen inte är särskilt överviktig. En stressad läkare som vi inte träffar innan bara kastar ur sig något sånt utan att en försöka linda in det på något trevligt sätt, utan bara -du måste gå ner i vikt! Blev så deppig, är allt det här då mitt eget fel?! Vi fick iaf en remiss för IVF men lär ju inte bli kallade förrän efter sommaren. Hur lång tid tog det för er från remiss?
Tack för välkomnandet. Tänkte på det där med lite dumma kommentarer. En sa en gång på mitt jobb, att hon undra vilka som var i fertil ålder å som inte har barn å kan tänkas få snart. Sen rabbla hon upp alla, ja det bara koka i mig. 😃 Aldrig kul att höra sånt även fast jag har en, men jag vet hur svårt vi har haft/har det. En fråga, hur mår man när man börjar med ivf, när man börjar med sprutor å så, går det att jobba samtidigt?
Jag vet inte när vi börjar, vi har sagt i höst men att träffas innan sommarn för första samtal typ. Vi behöver troligtvis inte utredas trodde de utan vi ska mer gå igenom vad som kommer ske. Jag måste ner lite i vikt därav börja helt i höst
Aha, jag förstår. Känns det ok att vänta till hösten? Motiverar dig att gå ned i vikt eller ger det bara ångest? Jag kan tänka mig att jag skulle kunna lägga på mig utav bara väntan!! :) Jag var väldigt tveksam till att göra IVF, tyckte det verkade så läskigt och jobbigt så jag var bara glad att det dröjde ett halvår från remiss till första besök..
Ladies Ladies, tillbaka efter en vecka till havs och 121 inlägg att läsa ikapp! :) Har läst både positiva och negativa saker, men sådant är livet. Jag hoppas att vi alla når vårt mål inom en snar framtid.
Har börjat med Menopuren nu och även första dagen på Orgalutran och det går bra, tar självklart emot att sticka sig men det är värt det. Rökningen har gått superbra att sluta med, så värt det man kämpar för!! Har börjat med någon örtsnus istället som fräter hål i läppen, mysigt!
Imorgon åker jag på VUL för att checka in äggstockarna, benen är rakade och insmorda med persikokräm så jag kan känna mig trygg =)
Jo det känns ok att vänta till hösten, vi hade en hemsk sommar förra året, orkar inte med det igen, (op för utomkveds) nä vikten e jag inte så orolig för, har redan gått ner -13, har -7 kvar. Jag är mer nervös för att man ska mixtra med kroppen å att man just kanske blir gravid igen. Det e ju gravid man vill bli men ändå tycker jag det e nervöst pga att det gått dåligt flera ggr. Känns som att det gör det igen varför skulle det gå bra. Så känns det, för det känns ju som att det går bra för alla andra men inte en själv.
Längtan- fick mig ett gott skratt i soffan ikväll när jag läste ikapp och läste ditt Rövardotter-inlägg, det piggar upp lite de där outocorrecten 
Jag räknar också Rd 1 dagen efter insättning, fast man önskar man kunde ligga "steget före" 
knaestoot- usch å fy för klumpiga och okänsliga människor! Jag har än så länge inte råkat ur för dem, men vet att jag kan bli rätt arg och säga ifrån. Hoppas bara man finner sig och kan bita ifrån om den dagen kommer. För det tycker jag vi har all rätt till! Men man blir så ledsen och tungt att höra!
LivLev- jag hade inga som helst biverkningar och har mått bra båda gångerna jag har behövt gå igenom sprutperionden. Men det är så otroligt olika hur man reagerar. Du får bara var lyhörd för hur du mår och reagerar, OM du reagerar.
hemljuvahem- duktigt kämpat med rökningen! Hoppas det går bra för dig i fortsättningen med! Själv ska jag på VUL på fredag och kolla in status för en ny ev FET insättning, ska snygga till mig jag med har jag tänkt! Lycka till imon!