Inlägg från: Carolinalovetobias |Visa alla inlägg
  • Carolinalovetobias

    Vi som vill bli mer hälsosamma fast vi är gravida :)

    Ja mår gott och hade en super mysig midsommar :) hoppas din var bra också! Härligt att bara vara. Har slappat en hel del idag med men kommit ut på en promenad iaf och ikväll har vi vart hos goda vänner och käkat pulled pork. MUMS!

    Har inte köpt ett enda mamma plagg. Hade lite från förra grav. + Går i bekväma kläder.

    Det är ju bra att du försöker träna på som vanligt! Hejja!

    Kosten går ok. Blev lite godis igår. Men tog inget godis ikväll när vänner bjöd. Stolt att jag stod emot. Men det blev ett taco bröd hehe :) å lite färsk potatis till lunch :) tur man inte är superstrikt! :)

  • Carolinalovetobias

    Ja jobbigt m ätstörningar i bagaget men så länge du äter bra och rör på dig så mycket som du klarar så måste du lita på att allt är som det ska.

    Sluta inte ät mat och tok träna inte. Njut av magen och släng ut vågen om det ger dig ångest. Nu handlar det om livet i din mage inte om dig. Allt är som det ska. Du ska gå upp i vikt fast det känns fel. Försök släppa kontrollen och njut av graviditeten. Du får ta igen det sen.

    Kram på dig! <3

  • Carolinalovetobias

    Bra gjort utav dig att lyssna på kroppen! Det är viktigt nu.. kör du över kroppen och aldrig lyssnar så blir det inte bra och det är mycket som händer och hela din kropp påverkas. Inte bara magen som växer. Det är lika viktigt att inte göra ett skit ibland som de är att träna :)

    jo jag försöker njuta men de kunde vara varmare och sen kunde ångesten som jag får ibland kvitta men men.. de är väl känslor som behöver komma antar jag. Det ska jag testa! Tack för receptet! :)

  • Carolinalovetobias

    Nä de är inte mat som ger mig ångest fast de kan de ju göra ibland om man känner att man har skitit i allt alldeles för länge eller något =)


    De är min relation med min mamma och syster som är tung. Mamma är alkolist och försökte ta livet av sig för några månader sen. Min syster är spelmissbrukare, mytoman och har aggressionsproblem. Hon är även ensamstående med en 3 åring och de finns ingen i hela världen som de är så synd om som henne och det finns ingen som har hjälpt henne (enligt henne själv) någonsin med något. Jag har under väldigt lång tid stått bredvid och sett dem gräva sin grav djupare och djupare. Försökt hjälpa till i den mån jag kan med saker osv. men det hjälper inte. Dagen efter mår de lika jävla dåligt igen. De är som att kasta pärlor åt svin.

    Sen hände en sak för ngn vecka sen som jag kände att jag fick nog. Jag och min syster är nu ovänner och mamma vet jag inte om vi är ovänner men vi har inte hörts sen detta hände. Jag måste ta avstånd ifrån dem för att må bättre själv. Jag mår så dåligt över att se deras destruktiva beetenden. De är mest de som ger mig ångest tyvärr. Jag känner mig så maktlös och otillräcklig för att jag inte kan rädda dem. Och de ger mig ständigt dåligt samvete för ditt och datt och får mig att känna mig otillräcklig.

    Jag har alltid vart en person som har levt för att vara andra till lags. Har aldrig lyssnat på vad jag vill och känner för utan bara vart till lags. Familj, vänner, arbetskamrater... You name it.
    Sen hände flera saker runt mig och min sambo som gjorde att jag blev deprimerad (lång historia men min sambo var med om en bilolycka och var nära att dö, min svärfar gick hastigt bort i cancer 44 år, oplanerad flytt från lägenhet till stor gård med STORT renoveringsbehov osv. osv.. massa andra saker också). Sen fick jag barn på detta också som bara i sig kan ge en depression. Jag kunde inte värja mig, det blev för mycket helt enkelt. Jag blev deprimerad och den enda jag hade som stöd var min sambo (som också blev deprimerad pga. hans fars bortgång så de var inte jättemycket stöd), och en kompis. Mamma var inte där tex. Hon var deprimerad själv. När jag blev deprimerad orkade jag inte vara till lags längre. Orkade knappt ta en dusch.

    Det hela är väldigt komplicerat. Jag har min mamma i livet men jag HAR ingen mamma. Hon är inget stöd för mig och visar inget intresse med min son och man tänker hela tiden att de kommer bli bättre med tiden men det blir det inte. Jag har även berättat för min mamma hur jag känner tex. att det känns som att hon inte bryr sig om min son men det blir ingen förändring. Hon mår för dåligt själv för att orka bry sig och jag blir ännu mer ledsen och besviken för att hon vet hur jag känner och ändå händer det inget... Jag liksom sörjer min egen mamma fast hon är i livet? KOMPLICERAT? JAA!!!

    Det blev en hel roman detta men svårt att förklara min sits. Jag har alltså tagit avstånd från min mamma och min syster för att kunna må bättre själv men får samtidigt ett sånt fruktansvärt dåligt samvete/katastrof att jag överger dem osv. och mår skit dåligt men jag antar att de är värst nu i början.. När man är van att leva för att vara andra till lags är det svårt att göra de som är bäst för en själv.. Men jag måste tänka att jag gör detta för att de är bäst för mig och min familj. För att min son inte ska behöva växa upp med en alkolistmamma och en idiot moster som bara är avundsjuk på mig för att jag har det så jävla bra fast jag har haft det hur tufft som helst de sista 4 åren.

  • Carolinalovetobias

    Tack. Jag försöker sakta men säkert printa in i hjärnan att jag inte kan rädda alla. Jag vill bara ha det bra. Umgås med människor som gör mig glad och inte få dåligt samvete för att jag tex. Hälsar på pappa för han blir jag glad av att träffa. Han är positiv och är ett stöd men mamma tycker att det är tråkigt att jag hälsar på honom men inte henne. Men hälsar jag på henne så är jag helt dränerad på energi efteråt och mår dåligt och får ångest av deras negativitet. Och hon kommer heller aldrig och hälsar på mig.

  • Carolinalovetobias

    Tack för era stöd :) de hjälper faktiskt! :) så ovant att tänka jaha får jag vara så "kall" och ta avstånd från de som får mig att må dåligt fast det är min mamma och syster? Familjen ska ju alltid hålla ihop?

    Nä de är inte tacksamt för 5 öre. Och hur mycket jag än hjälper så mår de lika dåligt/är livet lila kasst dagen därpå ändå.. jag kan hjälpa dem att göra något åt dem, ekonomiskt, köra dem någonstans.. men livet är lika piss och skit ändå.

    Snart kommer en bebis till och jag måste koncentrera mig på mitt bästa och min ljusa framtid. Så jag har kraft att bli mamma igen.

  • Carolinalovetobias
    Larv skrev 2014-06-26 06:06:04 följande:

    Det är ju inte kallt utav dig, det är de som är kalla! Tycker du är stark som tar avstånd och tänker på din egna familj i första hand. Du gör helt rätt i detta och det är bra att du omger dig med de som faktiskt bryr sig om dig tillbaka och ger dig energi istället för att ta den! Familjen behöver inte alltid hålla ihop. Vi är alla olika och man kan inte alltid komma överrens och tycka om varandra bara för att man är familj. Så är det bara! Lägg din energi på dig själv i första hand och på de som bryr sig om dig <3 kram.


    Tack! =) <3
    Ursch nu har det blivit mkt kolisar i flera dagar.. :P Får bli lite skärpning känner jag. har man börjat så är det lätt att fortsätta.. :P
    Nu tycker jag det kan komma in ett härligt högtryck så man kan åka till stranden varje dag. Då kanske livet känns lite lättare.. Blir tokig på att bara gå hemma eller åka och rastlösshoppa varje dag.. Å dyrt blir det ;) haha!!
    igår köpte jag första bebiskläderna :) Så mysigt att köpa rosa små söta saker :) *fniss* :)
  • Carolinalovetobias
    Larv skrev 2014-06-26 09:51:41 följande:



    När man känner sig besviken och tycker att man gjort fel med maten så ska man försöka glömma det så gott man kan och bara fokusera på det bra! Som att du gick t.ex och att du planerar att gå ut och gå en sväng i dag med Det gör saken inte bättre att bli arg på sig själv och intala sig massa dumma saker som att man har misslyckats osv.

    Såhär försöker jag ställa om min hjärna att tänka, det är svårt men man får nog försöka tills det sitter

    Bra tips! =) Svårt att ställa om den självkritiska hjärnan bara!!


    Har precis gjort en sats med coleslaw och hemmagjord vitlöksmajonnäs :) Mums!! =) Å jordgubbar har jag mumsat på också :) hihi!!

  • Carolinalovetobias

    Det går verkligen upp och ner med matsuget. Idag är jag knappt hungrig men det vänder fort och sockermonstret tar över!! Men men vi gör så gott vi kan =)=)

Svar på tråden Vi som vill bli mer hälsosamma fast vi är gravida :)