Kan inte sluta tänka på allt som KAN hända.

Tror nog att det är mer skadligt att vara så nojig dom du är...

Jag förstår din oro den är helt befogad och helt obefogad!!:) Det är klart att man är orolig spec när man haft som du men tänk istället på vilket underbar människa som kommer komma ut ur dig och vilken tur du har som fått äran till det! Försök att inte läsa på internet det räddade både min förra och den här grav för mig! Jag vet att det låter fel men händer det nåt så kan du ändå inte göra nåt åt det, inget tröstande jag vet men sant och jag tänker så! Fick missfall i vecka 6 nu men visade sig vara ett tvillingbortfall så du kan ju förstå lite hur nervig jag varit och är. Jag går in i v 18 om några dagar.
Lycka till! De kommer gå jätte bra!!!

Nej nej du är inte alls ensam!! Jag nojjar om allt jag med och kan intw sluta tänka "katastroftankar" och det är jättejobbigt! Känner igen mig i allt du skriver! Min man är klok man som försöker hjälpa mig o jag försöker verkligen anamma hans tankesätt för det är ju så sant! Han Säger att om du hela tiden oroar dig för saker som KAN hända som förmodligen inte alls händer då har du gått och oroat dig helt i onödan o skulle ngt hända finns det inget du kan göra åt det! Försök njuta av den tiden som är kvar (jag vet att det är svårt) men försök tänka på det jag skrivit. Börja oxå dagen med att tänka tre positiva tankar, varje morgon....det kan oxå hjälpa sinnet. Sen när bebisen kommer så får du fortsätta kämpa för då kommer det komma nya nojjor tyvärr...samma sak då, oroa dig inte för VAD sommarn hända, lev i nuet! Och sista rådet, läs inte om alla skrämmande inlägg här eller i tidningar eller på nätet, de är ju en minoritet av verkligheten. För de allra flesta går allt bra! Så även för dig!!!

Tack Sofiesan & Cissan får er uppmuntran. Det känns härligt att veta att man inte är ensam med dessa tankar.
Jag var på föräldrautbildning tillsammans med min man igår & det känns bättre idag.
Tror jag kommer in i dagar då jag inte kan sluta älta, men när jag sysselsätter mig med saker så blir det bättre.
Idag har vi tapetserat i barnrummet & tankarna är väldigt postiva.
Igår när vi satt i föräldragruppen så tittade jag runt på alla mammor som satt där med sina magar och tänkte att det klart det inte kommer hända mig något eller mitt barn. Varför skulle det göra det?
Det var en härlig känsla
Det är som du skriver Cissan, ingen mening med att oro sig för vad som skulle kunna hända utan bättre att leva här & nu. Du kan ju inte påverka ditt eget liv heller. Man kanske dör i en bilolycka nästa gång man sätter sig i bilen men för det slutar man ju inte köra eller åka bil.
Tack än engång tjejer

Man får oroa sig och det är naturligt! När jag var i v 37 var min lilla bebis helt lugn en hel dag å på natten började jag oroa mig rejält! Hade haft en väldigt vild bebis annars. Drack massa kallt å gav mig ut på lång promenad i hopp om att hon skulle börja sparka. Sen ett par timmar senare började hon sparka som vanligt igen! Åkte aldrig in på koll men tycker att det är bra de som gär det! Jag oroade mig hela graviditeten oxå! Nu har jag en helt underbar liten prinsessa som är 15 dagar idag som ligger å vilar på mitt bröst! Lycka till nu med resten av din graviditet! Kommer gå bra!! Kram

Känner igen mig!!

Hur går för dig längtanefterlilladig?! Har er lilla kille kommit till världen?! :)

Nej inte ännu. Slemproppen gick här ikväll så det är ett steg i rätt riktning Har gått på aurorasamtal & läkar samtal & vi har beslutat tillsammans om igångsättning med bardkateter & snittkontrakt om inte förlossningen går framåt. Om förlossningen startar innan så är det bara en bonus. Just nu känner jag mig rätt lugn Hoppas allt går bra med din lilla tjej.

Åh då är det inte långt kvar! :) går så bra så med min lilla tjej! Hon blev 10veckor i tisdags! :) lycka till nu med allt! :)