Kan inte sluta tänka på allt som KAN hända.
Man får oroa sig och det är naturligt! När jag var i v 37 var min lilla bebis helt lugn en hel dag å på natten började jag oroa mig rejält! Hade haft en väldigt vild bebis annars. Drack massa kallt å gav mig ut på lång promenad i hopp om att hon skulle börja sparka. Sen ett par timmar senare började hon sparka som vanligt igen! Åkte aldrig in på koll men tycker att det är bra de som gär det! Jag oroade mig hela graviditeten oxå! Nu har jag en helt underbar liten prinsessa som är 15 dagar idag som ligger å vilar på mitt bröst! Lycka till nu med resten av din graviditet! Kommer gå bra!! Kram