Tidiga tecken autism???

Först måste du få lite perspektiv på din oro... du är oroligför ev autism, det är INTE en dödshotande sjukdom.

Gällande din oro ska du gå till BVC och prata med dom.

Jag gick den vägen, fick komma till barnkliniken som gav mig en remiss till habiliteringen. Efter utredning fick sonen diagnosen autism vid 3 års ålder.

Det är så svårt att säga... Min son fick autismdiagnos vid fyra års ålder och han hade jättemycket ögonkontakt redan som baby och älskar/älskade buslekar. Däremot var han väldigt sen med talet och gick på tå. BVC hävdade dock in i det sista att det inte var något fel på honom så de litar jag inte så mycket på men de kan ändå vara bra att bolla med trots att de gärna vill tro att allt är normalt. Jag tycker ändå att man ska lita mer på sin magkänsla som förälder.

Visst har du helt rätt med detta med perspektiv. Har ett barn tidigare med funktionshinder (dock inte inom autismspektrat) men av någon anledning har oron slagit till än mer denna gång. Har pratat med Bvc och Bvc psykolog men känner inte riktigt att jag får gehör för mina funderingar där.

Behöver därför hör era erfarenheter.

Vad var det som fick dig att fundera Philippa när din son var liten?

Mamori; tack för svar. Har tyvärr också inte de bästa erfarenheter av just Bvc. Har bollat tankar med dem, men gav inte så mycket tyvärr.

Så knepigt när jag och min man också upplever det så olika.

Hur var pekande och kommunikationen med din son som liten? Min lilla har ljud för olika ord och pekar och gestikulerar, så även om det inte finns rena ord än så finns ju en hel del kommunikation.

Finns det ngn mer med erfarenheter i detta som vill dela med sig av dem? Skulle bli mycket tacksam.

Dottern fick sin autismdiagnos i höst, lagom till fyraårsdagen. 

Lillasyster fyller två i februari, och vi är ju säkert mer oroliga/alerta på tecken på om hon har svårigheter, än vad andra föräldrar är... men det är ändå svårt att säga, för alla barn har ju olika personlighet, och svårigheterna kan se helt olika ut för två små barn, fast dom båda visar sig ha autism. 

Det vi "bevakar" med lillasyster är främst samspel och kommunikation. Att hon är lite sen med språket är ett orosmoment, eftersom det var ett av dom tidigaste varningsflaggorna med storasyster.  Samtidigt så har kommunikationen gått framåt massor sedan i somras, delvis säkert för att hon började på förskolan och fick andra barns beteenden att ta efter, inte bara syrrans. Men ändå så tycker jag att man märker stor skillnad mellan barnen i samma ålder. Just det du beskriver, att lilltjejen kan peka, nicka och skaka på huvudet vid frågor, förstår enklare instruktioner och kan ta instruktioner/härma andras beteenden gör att vi inte oroar oss så mycket.  

En annan sak som stora tjejen fortfarande har otroligt svårt för,  som lillan klarar mycket bättre,  är att förstå sammanhang, och kunna läsa av motiv och orsaker till att saker händer. Det är svårt att riktigt förklara, men på nåt sätt så är hennes förmåga att observera och förstå vad som händer runt henne på ungefär samma nivå som hennes förmåga att förstå varför det händer och hur olika saler hänger ihop. Medan storasyster blir jättelätt överbelastad och stressad för att hon inte förstår sambanden och därför inte kan "välja" vad hon ska lägga märke till och vad hon kan ignorera, och inte klarar av att skapa sig en för sig själv begriplig bild av sin omgivning. Denna skillnad är inte bara relativ, d.v.s. hur stora tjejen var i samma ålder som lillan är nu, utan börjar också vara absolut, d.v.s. lillan, knappa två år, är minst lika bra som sin fyraåriga syster är just nu på att förstå hur och varför omvärlden och människorna omkring gör som dom gör.

Dom andra skillnaderna (och likheterna) handlar om sömnen, stora tjejen har alltod haft väldigt svårt att somna, läggningen tog uppemot fyra timmar per kväll innan vi började med circadin. Lillasyster har alltid varit mer lättsövd och kommer till ro på ett helt annat sätt. Och så är det ju humöret, som båda har... men hos den stora har det alltid varit mer okontaktbarhet, med nattskräck och liknande anfall. Det känns som att hennes utbrott alltid handlat mer om överbelastning, att det blir härdsmälta för att hennes hjärna är så full och hon kan inte hantera all "input" så det blir bara som en tryckkokare utan säkerhetsventil. Lillasyster blir hysterisk vid minsta motgång också (aningen oroande), men hon är mera kontaktbar, och det känns som att utbrotten oftare handlar om att hon vet vad och hur hon vill, men inte lyckas få oss att förstå. Det som främst oroar oss är dock att hon har en t.o.m. starkare drift än storasyster att saker ska göras precis på ett visst sätt och i en viss ordning,  hennes sätt och hennes ordning. 

Just ögonkontakt har vi aldrig tänkt på så mycket. Stora tjejen tänkte vi iofa på att hon som liten var mer intresserad av formen på ens näsa än ansiktsuttryck.  Och när vi fick tipset att börja använda tecken av logopeden vid ca 2, 5 års ålder så märkte vi hur dåligt det funkade för att hon aldrig tittade på oss. Men då ska det också påpekas att psykologen vid första bedömningen strax därefter bedömde att hon enligt deras "mått" inte tar ögonkontakt alls. Lillasyster tar mycket meer ögonkontakt får jag väl medge, men samtidigt är det ett lite svårbedömt mått tycker jag. För man kan ju ha en mindre gosig personlighet också. Så jag skulle nog titta mer på samspelt som helhet än just ögonkontakten. 

Funkar det att läsa böcker? Just "joint attention", som ju är jättetydligt vid bokläsning, är lillan bättre på än storasyster, redan nu. Att läsa för stora tjejen har inte funkat alls förrän senaste halvåret, hon har inte fattat idén alls helt enkelt. 

Tack för era svar.

Dimisi; har tittat på filmen. Den var verkligen tydlig. Känner att min tjej dock hamnar lite mitt emellan. Från filmen med misstänkt autism så känner jag igen hur svårt det är att fånga mitt barns intresse då jag försöker busa med henne. Det blir liksom inget samspel där. Men hon lystrar fint till sitt namn, fastnar inte i en aktivitet och visar mig saker och härmar. Hon tittar också på det jag pekar på. Mm. Så vet inte om jag blev så klok efter filmen heller...

Mumin80; tack snälla för att du delar med dig med dina erfarenheter. Intressant att läsa. Förstår att det är mycket funderingar runt lillasyster när du har erfarenheterna från storasyster. Skönt att ni ändå känner att det går framåt!

Min lilla tjej säger inte många ord än. Hon härmar en del ljud för olika djur och några saker. Hon kommunicerar mycket med oss genom att peka och säga "uhhh uhhh" , skaka på huvudet och nicka här hemma. Har enstaka gånger sagt mamma till mig.

Men hon är ingen gosa nära tjej och inte så road av bus-lek alls.

Hon gillar böcker korta stunder. En bok pekar hon och härmar mycket i (en bok med djur ) och då tittar hon ofta upp och stämmer av med mig.

Men hon sysselsätter sig mycket själv också. Gillar inte när bröderna tar i henne. Är dock gärna med dem. Kan ta egna initiativ till att komma och kramas.

Men svårt släppa känslan av att ngt avviker.

Mumin 80; hur går det för dina stora tjej idag? Och hur har det gått med språket?

Uppskattar jättemycket era svar! Tack :)

Jag har själv atypisk autism och kan komma med lite perspektiv. Någon hobby diagnos vågar jag inte ställa, det blir så fel på nätet då man inte har träffat barnet, jag har ingen utbildning i området heller.

Jag trivs väldigt bra med att ha autism, jag känner att det är ett bra sätt att fungera på. Visst behöver jag en del anpassningar, men alla behöver ju hjälp av något slag. Utan autismen vore det inte jag, jag ser det som en stor del i min personlighet, jag trivs med att inte vara som "alla andra".