Tidiga tecken autism???
Dottern fick sin autismdiagnos i höst, lagom till fyraårsdagen.
Lillasyster fyller två i februari, och vi är ju säkert mer oroliga/alerta på tecken på om hon har svårigheter, än vad andra föräldrar är... men det är ändå svårt att säga, för alla barn har ju olika personlighet, och svårigheterna kan se helt olika ut för två små barn, fast dom båda visar sig ha autism.
Det vi "bevakar" med lillasyster är främst samspel och kommunikation. Att hon är lite sen med språket är ett orosmoment, eftersom det var ett av dom tidigaste varningsflaggorna med storasyster. Samtidigt så har kommunikationen gått framåt massor sedan i somras, delvis säkert för att hon började på förskolan och fick andra barns beteenden att ta efter, inte bara syrrans. Men ändå så tycker jag att man märker stor skillnad mellan barnen i samma ålder. Just det du beskriver, att lilltjejen kan peka, nicka och skaka på huvudet vid frågor, förstår enklare instruktioner och kan ta instruktioner/härma andras beteenden gör att vi inte oroar oss så mycket.
En annan sak som stora tjejen fortfarande har otroligt svårt för, som lillan klarar mycket bättre, är att förstå sammanhang, och kunna läsa av motiv och orsaker till att saker händer. Det är svårt att riktigt förklara, men på nåt sätt så är hennes förmåga att observera och förstå vad som händer runt henne på ungefär samma nivå som hennes förmåga att förstå varför det händer och hur olika saler hänger ihop. Medan storasyster blir jättelätt överbelastad och stressad för att hon inte förstår sambanden och därför inte kan "välja" vad hon ska lägga märke till och vad hon kan ignorera, och inte klarar av att skapa sig en för sig själv begriplig bild av sin omgivning. Denna skillnad är inte bara relativ, d.v.s. hur stora tjejen var i samma ålder som lillan är nu, utan börjar också vara absolut, d.v.s. lillan, knappa två år, är minst lika bra som sin fyraåriga syster är just nu på att förstå hur och varför omvärlden och människorna omkring gör som dom gör.
Dom andra skillnaderna (och likheterna) handlar om sömnen, stora tjejen har alltod haft väldigt svårt att somna, läggningen tog uppemot fyra timmar per kväll innan vi började med circadin. Lillasyster har alltid varit mer lättsövd och kommer till ro på ett helt annat sätt. Och så är det ju humöret, som båda har... men hos den stora har det alltid varit mer okontaktbarhet, med nattskräck och liknande anfall. Det känns som att hennes utbrott alltid handlat mer om överbelastning, att det blir härdsmälta för att hennes hjärna är så full och hon kan inte hantera all "input" så det blir bara som en tryckkokare utan säkerhetsventil. Lillasyster blir hysterisk vid minsta motgång också (aningen oroande), men hon är mera kontaktbar, och det känns som att utbrotten oftare handlar om att hon vet vad och hur hon vill, men inte lyckas få oss att förstå. Det som främst oroar oss är dock att hon har en t.o.m. starkare drift än storasyster att saker ska göras precis på ett visst sätt och i en viss ordning, hennes sätt och hennes ordning.
Just ögonkontakt har vi aldrig tänkt på så mycket. Stora tjejen tänkte vi iofa på att hon som liten var mer intresserad av formen på ens näsa än ansiktsuttryck. Och när vi fick tipset att börja använda tecken av logopeden vid ca 2, 5 års ålder så märkte vi hur dåligt det funkade för att hon aldrig tittade på oss. Men då ska det också påpekas att psykologen vid första bedömningen strax därefter bedömde att hon enligt deras "mått" inte tar ögonkontakt alls. Lillasyster tar mycket meer ögonkontakt får jag väl medge, men samtidigt är det ett lite svårbedömt mått tycker jag. För man kan ju ha en mindre gosig personlighet också. Så jag skulle nog titta mer på samspelt som helhet än just ögonkontakten.
Funkar det att läsa böcker? Just "joint attention", som ju är jättetydligt vid bokläsning, är lillan bättre på än storasyster, redan nu. Att läsa för stora tjejen har inte funkat alls förrän senaste halvåret, hon har inte fattat idén alls helt enkelt.