Min familjs ''heder'' går framför allt..

Jag är inte svensk men jag är uppfostrad i Sverige. Jag hade en liknande uppväxt och tyckte vid det tillfället, när jag var yngre, att det var så otroligt jobbigt men nu i efterhand kan jag säga att mina föräldrar var inte stränga utan det var nog bra. Det var deras sätt att uppfostra oss. På vardagar skulle jag göra läxor fram tills jag skulle lägga mig, kanske titta på tv och ta det lugnt i en timme. Även om jag var klar med läxorna så sa de till mig "du kan alltid fortsätta läsa, du kommer alltid lära dig något nytt " Och jag hatade det. Fy vad jag önskade att jag kunde gå ut på gården och "hänga" med mina vänner men nej. Och eftersom de aldrig fick tid att umgås med oss på vardag så var det familjetid på helgerna. Eller iaf på kvällen, under dagen var det plugg som gällde. Runt 16-17års åldern så fick jag tillåtelse att gå ut ANTINGEN fredag eller lördag och då skulle jag vara hemma innan midnatt. Och de ville veta vart jag skulle, med vem och hur jag kommer hem. Om jag inte hade direkta svar så blev det skjuts fram och tillbaka. Och lord have mercy om jag hade haft pojkvän. Vill inte veta vad de hade sagt då. Och det handlade inte om heder eller religion utan nu inser jag att de ville att jag skulle fokusera på det som var viktigt och lära mig värdet av det, studierna och familjen. Så fort jag blev antagen till högskolan till min önskade utbildning så släppte de allt. Jag fick göra vad jag ville och de sa aldrig emot. Jag säger itne att alla som har en sträng uppfostran är såhär men det kan vara så att man som en ungdom kanske känner att man blir behandlad fel och hemskt men egentligen vill de bara ditt bästa. Mina föräldrar är mitt största stöd och min pappa är min bästa vän. Utan de och hur de pushade mig och uppfostrade mig så hade jag aldrig ALDRIG varit så stolt över mig själv. Man måste tänka på vilken bakgrund föräldrarna kommer ifrån, mina föräldrar växte upp i ett land där utbildning är allt, utan utbildning har man ingen framtid och pga populationen i detta land så hade de inte samma förutsättningar som i sverige och då vill föräldrarna att barnen ska ta för sig av alla möjligheter de får i Sverige. De är inte fel. Så tänk verkligen efter om dina föräldrar är stränga eller om de är hemska personer.

Som jag skrev tidigare så fungerar det inte att isolera. Om man vill att kulturer ska luckras upp, sekulariseras och moderniseras behövs globalisering. 

Fina ord som inte besvarar något. Du förstår förstås (inte?) att de här människorna inte vill att deras kultur ska luckras upp och sekulariseras. Finn fem problem.

De som invandrar till Sverige känner sig uppenbarligen inte helt tillfreds med kulturen i sina hemländer, att de är öppna för förändring är således uppenbart och inget som vi på några grunder kan ifrågasätta. Att det sedan finns en del av befolkningen som är konservativ är inget nytt, så har det varit i alla kulturer och trots detta har i princip alla kulturer genomgått någon form av utveckling i och med globaliseringen. Globalisering leder helt enkelt till förändringar i den egna kulturen när olika kulturer blandas, inspireras och lånar av varandra. Självklart har vi att göra med en process, vilket innebär att mentaliteter och olika världsbilder inte förändras över en natt. 

Jag kan inte låta bli att undra om du möjligtvis saknar elementär kunskap i historia? Det jag berättar borde nämligen inte vara en nyhet för någon. 

Din första mening är ett skämt och renderar hela ditt inlägg onödigt, jag behöver inte läsa mer än så för att förstå att den här diskussionen är fullkomligt meningslös.

"De som invandrar till Sverige känner sig uppenbarligen inte helt tillfreds med kulturen i sina hemländer, att de är öppna för förändring är således uppenbart och inget som vi på några grunder kan ifrågasätta."

Jag hoppas innerligt att du driver med denna mening? Invandrare kommer inte till Sverige i första hand för att de vill byta kultur utan de flesta vill nog komma för att få bästa möjligheter för sig själv och sina barn, för deras framtid. De flyr från krig, de vill bort från fattigdom och våld. Det är stor skillnad på kultur och omgivning.  

Det brukar låta så när argumenten tryter.Jag skrev att de är öppna för förändring, inte att de ogillar varenda aspekt av kulturen i hemlandet. Kultur innefattar bl.a. seder, normer för lagar och moraliska system, statsskick, militär och ekonomiska system. Du förstår naturligtvis att det på många sätt är ett lands kultur som ger upphov till krig, fattigdom och våld?

Mm sa den anonyme som använder sig av stora ord som hen själv inte förstår. Ja du har rätt, muslimer är generellt verkligen missnöjd med sin/sina kultur/kulturer. Det är därför vi har det här hedetsvåldet i Sverige nu. Nej islam är inte öppet för någon förändring. Men det får du väl gärna tro om du vill. Gott nytt år!

Du har lånat debatteknik av Bill O'Reilly, märker jag. Jag ber om ursäkt för att jag inte har pratat bebisspråk med dig, jag har hela tiden utgått ifrån att det är en vuxen människa jag sitter här och diskuterar med, my bad. Tack detsamma. 

har inte hunnit läsa alla kommentarer. Men ska förtydliga jag är inte muslim, båda mina föräldrar är medlemmar i svenska kyrkan. Men de har fortfarande det här tänket kvar. Jag har fått hjälp nu att tala med dem och vi ska arbeta med det här.

Jag kan nog inte säga annat än att du nog har rätt.

Jag har växt upp under mycket stränga förhållanden, född och uppvuxen i Sverige men fick t.ex.första gången reda på hur sex gick till vid 17åå. Åkte dagligen på stryk, giftes tidigt, fick sluta träna vid 7år. Vid 30-åå fortfarande fått världens utskällning av min far för att liten del av mitt ryggslut synts när jag knöt skorna. Jag skulle ha större, pösigare och mer kläder på mig.
Idag 35 år och mamma bekymrar sig ftf för vad släkten ska säga för att brorsan vid 28 ftf är ogift. Detta trots att hon sj giftes bort vid 13 och fick barn vid 15.

Ingen såg eller märkte min och mina systrars begräsningar. Ändå har vi bott i Sverige sedan 1960-talet.

Den här skiten är så djupt implementerad. Inget stöd hade jag och var utan pengar när jag beslutade att bryta loss från äktenskapet som var olidlig. Kan ftf höra i huvudet hur pappa kallade mig för skam. 

Idag stor sorg inom mig för att vi inte har en fin familjerelation. Flyttat långt bort från dem. Ändrat mitt namn.
Jag är tillsammans med svensk man sedan 3 år å släkten tror jag ftf är singel för att jag är tvungen att hålla det hemligt för hemfriden skull.

Mina kollegor tror att jag har ett sedvanligt svenssonliv och anar inget om hur ärrad jag egentligen är.

Med det sagt hederskultur är så mycket mer vanligare än vad folk tror. Man blir häpen över hur folk lever parallella liv utan att folk i omgivningen märker det.