Vi som börjat/börjar med pergotime i december/januari

Jag ska absolut försöka hålla ut! Har hört från flera att det är lite biverkningar i början men att det går över efter ett tag och om man mår riktigt dåligt är det bara att sänka dosen tills man mår bättre igen. Jag vet inte hur snabbt biverkningarna brukar börja, men enligt många händer det på en gång. Jag känner inget än och hoppas att det stannar så!
Jag har blivit ordinerad 1 tablett i samband med middag i 7 dagar, sedan höja till 1 tablett till lunch och en till middag i 7 dagar och förhoppningsvis sedan äta 1 till frukost, 1 till lunch och 1 till middag resterande tid. Men hon sa också att om jag börjar må dåligt är det bara att backa lite och ta det försiktigare med upptrappningen.

Visst känns det bättre att ha en diagnos än "oförklarlig barnlöshet", det måste vara det värsta. Eller att bli gravid men få missfall utan anledning hela tiden. 
När jag fick min diagnos förklarade det så mycket annat i mitt liv också så det blev faktiskt en riktig lättnad!!!

Jag försöker också gå på lågkolhydratskost, jag äter kolhydrater men inte mycket så jag hoppas att jag kommer må bra av Metforminet i alla fall :) Jag försöker mig på min "egen" kosthållning fär jag äter kolhydrater till frukost i form av knäckebröd och ett knäcke som mellanmål på eftermiddagen. Annars äter jag sallad + protein + sås till lunch och middag. Det är så jag mår bäst! Men på sista tiden har jag varit sjukt sugen på sötsaker och det hoppas jag Metforminet ska hjälpa mig att slippa för jag vill ju inte äta sött! 
Jag förstår att du blev ledsen om du inte visste riktigt vad det innebar, det kan ju låta nästan som en dödsdom! Jag är mest ledsen att jag inte sökt hjälp för detta tidigare i och med att jag alltid haft så mycket tydliga hormonella problem som akne osv. Jag stoppade huvudet i sanden så att säga och nu har jag fula akneärr i hela ansiktet :(

Jag är 29 år och min man är 27 år. Vi har varit tillsammans i 6 år och vi gifte oss i augusti :) Bästa dagen so far i mitt liv! MEN då började alla frågor om när vi ska "skaffa" barn, folk frågar mig hela tiden, senast en kollega på lunchen igår. Vad svarar man liksom? Folk är sjukt okänsliga.
Vi har absolut inte sex varje dag, haha! Det skulle vi nog aldrig orka :) Härligt för er att ni kör på!!! Vi har verkligen tänkt att vi ska ha sex när vi känner för det och försöka att inte känna stress och press. Än så länge har jag inte haft i närheten av ägglossning så det spelar ju ändå ingen roll...

Har din kille kollat upp sig? Jag tänker eftersom du blivit gravid med annan partner tidigare? Hur gamla är ni?

Äh, han kommer absolut att tänka om, vissa behöver bara mer tid. Jag har en kompis som också har problem med att få sin kille att gå och kolla upp sina simmare. Han mår jättedåligt av tanken och tycker att det är förnedrande. Nu har han gått med på att göra det, men de har försökt i TRE år! 
Jag förstår att det känns konstigt för dem, vi kvinnor har en helt annan vana av att gå till gynekologen, prata om- och visa  vårt könsorgan, ta prover osv. Dessutom krävs det ju att killen får orgasm liksom för att ta prover, vem vill komma på kommando i sjukhusmiljö. Usch!

Vem lever inte på hoppet? Men om man vet vad som är fel kan man ju öka chanserna lite ;)

Måste fråga förresten: hur snabbt började din biverkning att må illa av Metforminet? Var det på en gång eller tog det några dagar? 

Det går bra! har verkligen inte känt av någonting. Äter 1 tablett till middagen och ser till att ha ätit upp först och sedan ta tabletten. Inbillar mig att den ligger inbäddad i massa mat då och inte gör så stor skada hehe

Min "grundkost" är väldigt bra, men mitt problem är att jag ibland "unnar mig" lite för mycket vid sidan om ;) Men nu är det slut med det! Har väldigt svårt att stå emot och vill gärna skylla på min pcos (skönt att skylla på något annat än mig själv hehe)! Det är ju verkligen inte gott tycker jag heller! Men ändå kan jag inte låta bli det. Tror att mycket är socialt och att jag är uppväxt med att allt onyttigt är förknippat med mys och belöning.
Jag är 29 år och fick min diagnos "svart på vitt" även om jag misstänkt det länge först i december. Jag har så många kompisar som är gravida nu och kände mig därför stressad när vi satte igång, men nu har jag helt accepterat att det kommer att ta tid. Känns riktigt skönt att ha accepterat det, nu kan jag stressa av lite! Ett barn blir det ju förhoppningsvis någon gång :)
Hur gammal är din partner? Har han några barn sedan tidigare?

Nej, jag ska absolut inte ge upp men det finns lite förbättringspotential :) Måste börja planera in min träning bättre så  att den blir av. Måste säga att våren och ljuset som kommer nu gör mig både piggare och mer sugen på att leva mer hälsosamt!
Min cykel ligger mellan 30-60 dagar så jag får mens flera gånger per år i alla fall vilket känns bra. 
Min man var och tog blodprover igår så det känns verkligen som att vi är på g också :) Vi börjar med att ta alla prover som behövs så får vi se hur vi gör efter det. Även om vi skulle bli erbjudna ivf på en gång så tror jag att vi skulle vilja vänta till efter sommaren så att vi verkligen hinner tänka igenom beslutet först. Eller ja... vi får se helt enkelt. Ett steg i taget! Det viktiga för mig är att inte stressa/att det inte är bråttom för jag har lätt att må dåligt annars.
Hoppas verkligen att det funkar för er nu! Hur mår du på trippelkur pergo? Känner du av några biverkningar?

Jo, men problemet är att jag aldrig får ägglossning trots att jag faktiskt får mens konstigt nog :( Jag får väldiga smärtor när jag "ska" ha ägglossning, men det är antagligen alla äggblåsor som tävlar mot varandra och växer för att sedan spricka....
Vem vill inte ha barn naturligt? Jag har alltid tänkt mig att det skulle vara sådär "oooops, jag är gravid!" lite spontant. Hade inte tänkt mig att äta massa mediciner och springa hos läkaren :( 
Jag skulle inte ha något emot att adoptera om det inte vore för att det verkar så krångligt, känslomässigt jobbigt, lång väntan och dyrt. Men det finns absolut som alternativ!

Jag skulle vänta tills den sätter igång med klarrött blod och räkna det som dag 1 och sedan börja med pergo på dag 3, fast jag är ju ingen expert... S¨klart :)

Idag ska vårda vår relation och glömma alla problem. Jag har i smyg bokat hotell, spa och middag till oss. Han tror att vi ska besiktiga bilen haha!
I allt detta fertilitetsgrejsimojs måste vi ju ha kärlek också

Så mysigt i fredags och ja han blev verkligen överraskad haha! Vi mös (kanske blir det bebis??), gick på spa och åt en underbar middag. På kvällen gick vi på konsert, typ dödsmetall = romantiskt? ;)
En annan romantisk del av kvällen: 
Jag undrar över alkohol + Metformin, någon som upplevt att de inte kan hantera alkohol med Metrformin?
Alltså, det var galet. Efter två mellanöl började hela världen att snurra och jag spenderade tyvärr natten på hotellet med huvudet över toalettstolen. Kräktes och kräktes. Vill påpeka att jag inte kräkts av alkoholintag på typ... 10 år? Så det är verkligen ingenting som händer mig. Jag såg sen att det faktiskt står i bipacksedeln att man ska undvika alkohol när man äter Metformin. 

Bra jobbat med mysandet hehe!
Jag fick ju ingen äl denna månad och har inga tecken på mens än så länge, det kan ju dröja väldigt om jag känner min cykel rätt. Det blir alltså definitivt ingen bebis denna månad. Känner ett skönt lugn inför det dock. Jag tänker att jag ska äta mitt Metformin nu och se om det hjälper, vi ger det till hösten på "halvnaturlig" väg och sen får vi se om vi orkar oss på ivf svängen senare. För bara någon månad sedan hade jag så bråttom, men det har som tur är lagt sig :)

Jaha, då kan vi vara säkra på att det var Metforminet och inte alkoholen i sig som gjorde mig så dålig i fredags. Igår kväll kräktes jag nämligen igen utan någon egentlig anledning, bara plötsligt illamående... :( Började trappa upp medicinen igår. Ska försöööööka stå ut, men jag hatar att kräkas, vanligtvis går det flera år mellan jag kräks.

Jag borde starta en Metformintråd, det känns ju mest aktuellt just nu haha.

Metformin används ibland som medicin när man har pcos, det är egentligen en diabetesmedicin men har visat sig ha god inverkan på oss med pcos. Framförallt brukar medicinen ges till överviktiga pcos:are eftersom den underlättar viktnedgång och stabiliserar blodsockret. Jag är dock inte överviktig men frågade efter medicinen och fick den utskriven, kanske något för dig också?

"Ibland kan Pergotime kombineras med Metformin som tas kontinuerligt. Metformin är egentligen en behandling mot typ 2-diabetes men som har visat sig kunna förbättra äggstockarnas funktion hos kvinnor med PCOS. Metformin kan ge biverkningar i form av diarréer, illamående och magknip, särskilt i början av behandlingen."

Klippt från: http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Polycystiskt-ovarialsyndrom---PCOS/

Vet att detta inte är en Metformin tråd men jag måste ändå få det ur mig eftersom det är det som påverkar mig mest just nu. Mår så fruktansvärt dåligt. Jag var jätteglad för att jag mådde så bra med 2 tabletter per dag, men efter att jag ätit 3 tabletter i två dagar kom vidriga biverkningar. Jag har som vinterkräksjukan, mår så fruktansvärt illa, har frossa, diarré och är helt utmattad. Hade aldrig trott att det skulle bli så här... :(
Har varit uppe från och till hela natten för att besöka toaletten eller för att bara ligga och må illa.

Mådde du också så här? Vad gjorde du? Känns som att jag inte vill ge upp men idag tog jag inte min morgontablett, gick bara inte... Ska jag prova med 2 tabletter per dag ett tag till nu och sen försöka trappa upp igen? Eller ska jag "rida ut stormen"? Skulle behöva sjukskriva mig då...

Idag tycker jag jäkligt synd om mig själv och är sjukt bitter på alla som bara "oops jag är gravid!"!!!