Utskälld av svärmor!!

Verkligen? 
Ni måste leva sannerligen konfliktfria liv om en sådan sak får er att bli förbannade. 

Kan du förklara för mig hur 5-åringens beteende går ut över andra?
Hur kan det vara så störande att hen sitter tyst och spelar på sin mobil? Vad är det svärmor till varje pris behöver skyddas från?

Jag hade också satt barnet - förutsatt att det faktiskt gick, vi vet ju ingenting om ungen i fråga! - någon annanstans för att skydda det mot svärmor. Hon verkar nämligen inte särskilt trevlig. 

Vad man har för regler i sitt eget hem får andra faktiskt vackert finna sig i. Passar inte galoscherna, går det bra att strunta i att komma. Jag tolkar TS inlägg som att det inte vore något större problem för henne. 

Min svärmor tillhör definitivt familjen. 
Är situationen den motsatta, att jag hade önskat henne levande begravd, hade jag inte besvärat mig med onödiga vett- och etikettsregler av den anledningen. 
 

Ja, det undrar jag också. Men det verkar finnas en tydlig och mycket orimlig förväntan i tråden att barnet ska sitta med tindrande ögon och beundrande absorbera svärmors uppläxningar. 

Get real, är väl min enda kommentar.
Om barnet sitter så tyst att de vuxna kan tjafsa om sina regelverk får det betraktas som en seger.
 

Hade jag varit ditt vuxna barn hade jag bara struntat i att komma om du ens antydde att uppfostran av vuxna ingick i middagen. Bara som replik på din mästrande ton.

Ja, det är väl trevligt om man kan prata med varandra, det tycker jag också. Men så jäkla rigid kan man inte vara med barn. Man får faktiskt anpassa sig lite, precis som barnen tvingas att anpassa sig till de vuxna. De kanske inte ville åka på middagen alls? Inte gillade maten? Och om de inte vill lyssna på de vuxna, vad 17 spelar det för roll vad de gör så länge de inte stör någon annan? Det kanske inte finns så mycket annat att leka med i svärmors hus? 

Jaha, det ska vara en maktkamp om detta? Så moget. Vad sägs om att kompromissa?

(Börjar förstå varför så många hatar lunch/middag med sina föräldrar) 

Japp. Men då kan de bara säga nej när svärmor försöker få med dem på middagen. Jättepraktiskt. 

Javisst. Men hur mycket du bestämmer i ditt eget hem, är det barnen och barnbarnen som fattar beslutet om de är intresserade av att åka dit.

Som förälder hade jag verkligen sett till att det fanns leksaker för barnen och absolut inte skapat några konflikter som ger dålig stämning. Jag vill ju att barnen av egen vilja kommer tillbaka och med åren kommer det bli lättare att prata med dem. Att försöka tala om vem som bestämmer är att skjuta sig själv i foten om man i framtiden vill ha en trevlig relation med de unga vuxna.

Fast så svart eller vitt är det inte. Definitionerna på vad som är hyfs och inte skiljer sig faktiskt åt mellan människor.
Och börjar man skälla och ställa ultimatum i stil med " då får ni inte komma hit" har man definitivt gjort en maktkamp av det.  

Men nu talar vi om min mans mamma eller mina föräldrar - familjen! 
Mina föräldrar skulle aldrig tassa så runt mig, och jag skulle aldrig tassa runt dem. Vi bara gör. Och det är ju helt och hållet en reflektion av vår relation. 
Min svärmor äter aldrig middag med oss. Hon äter alltid för sig själv på rummet när hon är här. Udda, javisst, men vad spelar det för roll?