Någon oförklarligt barnlös som väntar på att få göra IVF?

Hemma efter en helg ute i det vackra vädret. Sköööönt!

Vi pratade lite med mina föräldrar i helgen om vårt IVF-försök och om FET och om att jag känner mig desillusionerad angående allt numera. Min pappa bytte samtalsämne flera gånger. Känns lite halvseriöst. Han började prata om hur mycket mat som blivit över och om vädret och allt möjligt. Jag som alltid trott att det skulle vara lättare att prata med honom än med mamma. Men det verkar vara tvärtom. Morsan tar det med ro, även om hon hela tiden frågar om vi inte skulle kunna tänka oss att adoptera. 
Ibland kommer riktigt svarta tankar upp. Jag kan bli avundsjuk på mina egna föräldrar som lyckades bli gravida med mig på första försöket. Jag vill OCKSÅ vara gravid, ha stor mage, gå upp 20 kilo i vikt och klaga på foglossningar!  Det är ju lätt att hävda att det skulle vara så HIMLA bra att adoptera när man fått vara gravid flera gånger om. 
Innerst inne känner jag att adoption skulle kunna vara ett bra alternativ, men jag vill inte att någon annan ska säga det till mig. Jag vill bestämma själv om hur jag ska känna kring det.

Det är så klart viktigt att inte slänga bort sina år. Vi har rest en del och framförallt vandrat ute i naturen. Men jag känner att jag skulle vilja ha mer energi över. Ägna mig åt politik, träna mer, träffa mer vänner och så vidare. Men jag har inte så mycket energi som jag skulle vilja ha. Som sagt tror jag att jag har en liten depression. Jag gick till en kurator för ett halvår sen men hon gjorde bara saken värre. Hon skuldbelade mig och skyllde min barnlöshet på att jag var stressad. Så jag vill inte gå till en kurator igen.

Det är väldigt mycket som är upp och ner i mitt huvud just nu. Jag trivs väldigt bra med min man. Vi samarbetar bra och bråkar mindre nuförtiden. Men tankarna har börjat mala och jag blir inte av med dem. Tänk om vi skulle skiljas, träffa varsin ny och få barn hur lätt som helst med den nya! Min man är bra men är han värd ett liv i barnlöshet? Sånt här kan jag inte diskutera med någon i min närhet. Så jag passar på att skriva av mig det här.

Hejsan!

Hur mår ni båda? Känner ni något särskilt? Eller sitter det mest i huvudet än så länge?

Jag ska fundera igen på om det kan vara värt att söka upp en kurator. Det är lite svårt att få till det praktiskt eftersom vi har flyttat långt från kliniken. Och så pendlar vi båda. Jag tror jag ska försöka få till egen terapi genom att ägna mer tid åt sådant jag gillar, och mindre tid åt alla måsten.

På tisdag blir det äggåterföring .
Jag ska vara med i en liten studie som kliniken genomför. Jag ska ta slemlösande receptfri medicin som man använder vid förkylning. Det finns inga vetenskapliga bevis ännu, men kliniken försöker med lite olika metoder. Det kan ju vara så att slemmet är lite för trögt så att ägget har svårt att fästa.

Calqyl, tråkig respons från föräldrar och svärföräldrar . Nu känner jag att jag nog ska vara tacksam mot mina och min mans föräldrar, för de har i alla fall gett någon respons tillbaka. Kanske dags att ge en hint till din svärmor att du blir ledsen. Säg typ att du gärna byter ämne, eller något, när hon drar igång.

Min pappa har tydligen överaktivt immunförsvar..... han har en diagnostiserad åkomma som är resultatet av det nämligen.
Nu börjar tankarna mala igen om det där med immunförsvaret. Det finns ju en del trådar om sånt. Själv har jag en hel del symptom som stämmer in med överaktivt immunförsvar. Men det kan det ju vara många som har.

Jag berättade tidigare om en vän som jag fått veta har svårt att få barn. Jag fick ju veta det på omvägar så jag visste inte riktigt hur jag skulle inleda ett samtal med henne om det. Vore skönt att ha en vän som man kan prata om barnlöshet med.
Häromdagen träffades vi och det visade sig att hon var gravid....så var det med det...

Återigen en fantastisk vacker helg! Sommaren är HÄÄÄR! Jippie!
Allt blir mycket lättare när väntan är över och det är dags igen för ett nytt försök.

Ylle99, vad är det som får dig att tvivla på att det fortfarande växer något i magen? Är det mest att du oroar dig, eller är det något som inte stämmer?

Jag vet inte om det finns några vetenskapliga bevis för överaktivt immunförsvar men jag har stött på det på några andra sidor också. Det kanske beror på att jag sökt på det. Jag är i allmänhet väldigt skeptisk till hokus pokus och alternativmediciner och liknande så jag har inte orkar gå till botten med det. Känns som att det finns stor risk för att det är någon som försöker tjäna pengar på kvacksalveri. Men man VET ju aldrig.... Suck.

Nu har vi en ny "klatt" på G. Vi kallar den klatten eftersom blastocysterna ser ut som små klattar på skärmen som visas på kliniken.

Den första klatten som tinades var tydligen inte i full form. Så man tinade upp en ny. Det finns ju en del att ta av. Nu är det sju kvar i frysen. Och en simmar runt i min livmoder.
Det är en väldigt envis klatt. Den ville inte följa med in första gången läkaren försökte föra in den. Den satt kvar i katetern. Nu får vi hoppas att den är lika envis med att stanna kvar på det stället där den ska vara.

Jag fick inget specifikt testdatum den här gången. "Cirka två veckor" sa läkaren. Jag borde nog bestämma ett testdatum för mig sjäv. Om inte mensen hinner före vill säga.

Den här gången slipper jag alla hormoner, eftersom det var ett ostimulerat FET. Så ingen lutinus. Bara kolla ägglossningen och vänta tills rätt dag, sen in med den. Skönt att slippa hormonerna.

Hej Ylle99. Det verkar vara det ena efter den andra nu för dig. Magsjuka tillråga på allt. INTE kul.
Jag lyckades mattförgifta mig själv för några veckor sen. Åt lite för gamla rester ur kylen och fick ont i magen. Jag lyckades ändå pressa mig igenom ett träningspass innan jag deckade i sängen. Ibland är man lite knäpp. 

Jag fattar det som att man måste ta vaginaltabletter efter återinförandet på grund av att kroppens egen produktion av könshormonet progesteron minskat i samband med alla mediciner man tar innan äggplocket. Så det skulle nog inte hjälpa mig att ta det nu. Skönt att slippa är det 

Nääääääääääe!
Fy fasen vad orättvist!
Jag vill springa och banka och sparka i väggarna för jag blev så himla arg.
(men det går inte för jag sitter på jobbet)

Vad ska det hela vara bra för! J-vla missfall och skit. Det är inte rättvist, det är det inte.
Kommer tänka på dig hela midsommar, Calqyl!

Ta hand om er!

Jag har haft en jättetrevlig midsommar med släkten. Inga avslöjanden om graviditeter från någon...puh. Jag VET, jag är knäpp, det är väl klart att man ska glädja sig med andra. Men det kan vara så svårt ibland.

Calqyl, jag förstår inte hur du klarar av detta?! Vara gravid, men samtidigt inte. Så sjukt jobbigt det måste vara. Och att dessutom veckopendla.... Det är en tuff situation. Men det finns ju en hel del tuffa brudar därute och du är kanske en av dem? Vi finns här på forumet för dig!

Det känns bra efter införandet. Eller tja, mensvärken har ju kommit som vanligt. Men Calqyl plussade ju trots PMS så det kanske inte betyder så mycket med lite värk. Tiden får utvisa...

Hejsan!

Nu är det 33 dagar (brukar ha 28-31) sedan senaste mens och 13 dagar sen ÄL. 8 dagar sen jag fick tillbaka blastocysten. Jag har haft en massa mensvärk och två pyttesmå blödningar. Jag brukar dock småblöda ganska mycket före den riktiga mensen så lite förhoppningar fick jag ju eftersom det varit så lite blödningar den här gången. 

Jag hade tänkt skjuta upp testet, men i morse orkade jag inte vänta. Tyvärr var det NEG. Bajs!