Hej! Jag och min sambo har försökt bli gravida sedan mars 2012. Vi blev i somras oförklarligt barnlösa och måste vänta tills januari innan vi får kontakta gyn för att starta IVF. Någon som är i liknande situation?
Hej!
Tack för ditt svar, intressant att skriva med någon i liknande situation.
Vi har också precis uppfyllt tidsgränsen och var på läkarbesök idag. Det togs blodprover och när svaren kommit skickas en remiss till ivf. Är det den typen av läkarbesök ni ska på också eller ni har kommit längre?
Ja det är verkligen med blandade känslor man ger sig in i det här. För ett år sedan ville jag inte ens göra ivf.. För det mesta blir man tokig på all väntetid men samtidigt är det nog ganska nyttigt. Nu är jag 100% säker på att jag vill göra detta. Har du några funderingar på varför det inte tar sig för er trots att det inte hittats några "fel"?
Så skönt att ni fick bra hjälp! Jag och min sambo har faktiskt kommit varandra närmre tack vare allt vi gått igenom och har en väldigt bra relation nu men det har såklart funnits många tuffa perioder.
Hej Calqyl, Novabusen och Ylle99!
Det är verkligen skönt att veta att vi inte är ensamma när vi går igenom detta
Calqyl, vi ligger precis steget efter er. Vi har visserligen redan lämnat blodprov, igår, men annars väntar vi på att få träffa läkare och kurator och så blir det väl remiss antar jag.
Ylle99: Det där med insemination har vi frågat om men våra läkare sa att det inte var något de satsade på längre eftersom de ansåg att det inte gav så mycket större chans. De kallade det för "makeinsemination". Alltså att man sprutar in partnerns spermier direkt in i livmodern. Intressant att andra landsting gör andra bedömningar.
Calqyl: Vi har funderat ganska mycket på vad som kan vara orsaken till vår barnlöshet men samtidigt tar det mycket energi. För om inte läkarna vet, hur ska vi kunna veta? Vi har några teorier, vilka jag återger här utan någon som helst vetenskaplig grund. Jag vet ju att alla tänker sig blåa på detta och det kan vara skönt för er att höra att ni inte är ensamma om era tankar.
Kemikalier? Tänk vad mycket skit vi släpper ut i naturen varje dag! Säkert flera tusen ton p-hormoner varje dag! Inte så konstigt att det blir svårt att få barn.
Överaktivt immunförsvar? Jag är nästan aldrig sjuk. Jag har problem med exem ibland. Kan det vara immunförsvaret som är för starkt och dödar spermier och kastar ut befruktade ägg? Fast jag har ju inte fått några missfall....inte fått ett enda plus. Och att jag sällan är sjuk kanske beror kanske på att jag inte umgås med några barn.... jag har ju inga egna och undviker andras. Det känns så jobbigt att träffa barn.
För trång livmodertapp? När jag skulle göra HSS eller vad det heter i oktober så var livmodertappen så trång att läkaren var tvungen att vidga öppningen med ett redskap. Kan spermierna ha svårt att ta sig in? Fast samtidigt så kan ju mensblodet komma ut. Så en eller annan spermie borde ju kunna simma in. Nu är öppningen i alla fall vidgad så nu är det motorväg sedan några månader.
Glidmedel? Kan det vara spermiedödande? Vi försöker undvika glidmedel under ägglossningen numera. Men det blir ju så mycket bättre sex med glidmedel. I alla fall för oss! Bättre 10 samlag per månad än 5 brukar vi resonera.
Bastu? Min man badar bastu två gånger i veckan. Kan det vara dåligt för spermierna? Det finns så mycket myter så man vet ju inte vad man ska tro!
Jag försöker också fokusera på jobb, resa och bröllop (ska gifta mig i oktober) och för det mesta går det jättebra men ibland skulle jag lätt byta allt mot ett barn! Men då tänker jag att jag säkert varit olycklig för det, oroat mig för ekonomin, deppa för att vi inte har råd varken att resa eller att gifta oss.. Man vill ju ha allt! ;)
I höstas ville jag också bara ligga i soffan och tycka synd om mig själv men började på nytt jobb och var tvungen att hålla god min. Periodvis var det jättejobbigt men samtidigt bra att "tvingas" vara glad. Sen bestämde vi att vi skulle åka till Australien över jul och nyår och det hjälpte att ha något att se fram emot. Nu har jag varit hemma en vecka men lever väl fortfarande på minnena och därför jag är så lugn just nu ;)
Haha ja jag vet inte vad du gör ;)
Kanske att vi får träffa en kurator när vi kommer till kliniken i samband med första infomötet. Än så länge har vi bara varit hos privat gyn så kan vara därför.
Tänkte faktiskt inte på det, antar att jag är säker på att det är mig det är fel på då spermierna varit bra på testet men dom kanske inte kan se allt. Jaja som du säger, inget att gräva ner sig i.
Jag har alltid varit säker på att jag VILL ha barn, däremot har jag funderat på om man borde med tanke på allt skit som händer i världen. Därför har jag haft svårt att acceptera ivf då det känns som att gå emot naturen. Jorden är ju redan överbefolkad.. Hoppas ni förstår hur jag menar.
Nä det är verkligen inte lätt det här med jourhem och adoption. Vet inte om något av det kommer bli aktuellt för oss. Får se hur det känns efter ivf. Förstår hur du känner Orka, själv jobbar jag 20 mil hemifrån så måste veckopendla. Man tycker det borde räcka att man kämpar med barnlösheten men tydligen inte. Vad menar du Novabusen med att det kommer gå jätte långsamt efter ert möte? Vad jag förstått börjar de flesta direkt..
Usch va segt. Själv har jag fått dåliga nyheter och känner mig helt knäckt. Tydligen är jag inte immun mot röda hund så jag måste vaccinera mig och sen vänta 3 månader innan jag får påbörja ivf :( Dessutom ligger mitt sköldkörtelvärde för högt så det måste vi också få rätt på..