Rädd när min dotter rider....

Skaffa säkerhets stigbyglar, så istället för att ha järn grej runt hela foten så är utsidan ett gummi band, så OM man ramlar av lossnar gummibandet och man fastnar inte

Fast jag kan väl inte ta med egna stigbyglar till ridskolan?

Inte speciellt säkra. Järnet i kröken mattas och går till slut av, jag har sett det live. De bästa säkerhetsstigbyglarna är kwik out, soft up eller sprenger bow balance. Men alla de kostar ju runt 2000:-/paret så det kanske är lite väl.

En del ridskolor har föräldrakurser i hästhantering (nu har jag inte läst alla inlägg i tråden så nån kanske redan har tipsat om detta). Mitt tips är att du går en sån, lär du dig förstå hästarna och hur du ska hantera hästar kommer det garanterat att kännas bättre, sen är det ju inget måste att du fortsätter med det efter kursen. Rädsla är ofta irrationell och sitter ju oftast i det man inte förstår eller inte kan nåt om. Med lite kunskap så blir det oftast mycket bättre. Jag försöker inte förneka att en olycka kan hända men hästar är inte dumma eller elaka i grunden. Om inte ridskolan erbjuder det så fråga om de kan ordna en sån kurs. Det kanske sitter fler rädda föräldrar på läktaren, kan ni stötta varandra i så fall?

Visst händer det olyckor, det går inte att komma ifrån. Men med riktig säkerhetsutrustning kan man minimera skadorna. Aldrig tumma på säkerheten. 

Kunskap är livsvikigt. Gå en kurs i hästhantering om du ska hjälpa din dotter. Det är viktigt att du vet hur hästar fungerar och hur man ska agera och göra.

Håller med Dr Mupp, tänker man på säkerheten och lär sig ha respekt för sporten har man minimerat riskerna betydligt.
Med repekt menar jag inte att vara rädd, utan att förstå hur detta stora djur fungerar, då är det lättare att förutspå eventuella incidenter.
Sedan tycker jag det är jättabra att många ridskolor uppmanar till användande av säkerhetsväst. Den tillsammans med hjälmen skyddar väl. På vår ridskola uppmanas de mindre eleverna även bära västen vid hantering av hästen i stallet vid rykt, sadling och tränsning. Hjälm ska alltid bäras i spiltan av miniorer/korta juniorer.

Jag har råkat ut för två svåra olyckor i samband med hoppning i min ungdom, hade jag haft väst hade jag inte haft bestående men idag. Men, trots denna erfarenhet rider min älskade dotter på ridskola, och jag blev så tagen av atmosfären att jag, gamla tanten, började rida igen efter 17 års uppehåll.

Jag har även ägnat mig åt utförsåkning, golf, dans och dragracing. Jag anser nog fortfarande att ridning är den minst skadedrabbande sporten

Jag har ridit från och till i 20 år, ramlat av fler gånger än jag kan minnas, men gjort illa mig en gång. Och då blev jag mest rädd så det var bara gnäll :)
Ridning är fantastiskt skonsamt på så sätt att man inte belastar någon kroppsdel för hårt, och för mig som tidigt blev lång och smal var ridningen helt jäkla fantastisk då jag lärde mig koordination, styrka och balans på hästryggen. Dessutom hade jag ett fruktansvärt humör som jag var tvungen att kontrollera - för precis som hästen känner rädsla, känner de om man är spänd och irriterad och blir precis lika jobbiga tillbaka, och det funkar inge bra alls när man ska in på dressyrbanan ;)

Från dag ett på en ridskola får man lära sig säkerhetstänk, som sedan hänger med hela livet. Saker som "snurra inte grimskaftet runt handen", "gå inte bakom hästen", "ha hjälm på i boxen" m.m. sitter i ryggmärgen och väldigt fort tänker man inte ens på de här sakerna utan det bara är så - har alltid varit så. 
Mer konkret, så undviker man så mycket det går att riskera att man fastnar i en stigbygel vid avramling. Många (de flesta?) ridskolor har s.k. säkerhetsstigbyglar som är svängda på utsidan för att foten lättare ska glida ur. Man får inte rida i sko utan liten klack för att man inte ska kunna glida in med foten i stigbygeln. Det tjatas från ridlärarhåll om att man inte ska ha stigbygeln för långt in mot hålfoten utan stödja i den med främre trampdynan/tårna, samtidigt som man trampar ner hälen, för att man inte ska få in foten i stigbygeln. 

I övrigt så är allt man tränar under lektionerna förebyggande vid potentiella olyckor. Balans, kontroll och mental stabilitet är a och o med hästar. Att inte bli rädd om hästen gör ett glatt skutt efter ett hinder, utan sitta lugnt med god balans gör att en olycka undviks. Att ha ett lugn fram mot ett hinder och en tro på sig själv och hästen, gör att tvärnitar undviks. 

Jag vill inte att någon ska undvika ridning p.g.a. rädsla för vad som kan hända, då det är den mest givande aktiviteten jag vet! Ansvar, envishet, koordination, frisk luft, mysiga djur som är som är speglar av en själv, fristad för tjejer (som tonåring går man skitig och osminkad utan någon som tittar snett på en), förmågan att lösa problem - allt sådant är otroligt starkt inom hästvärlden!
När jag var 15 så var det en häst som blev rädd och bröt sig ut ur hagen. 5 tjejer var vi som spikade tillbaka slanor, letade upp ny eltråd som vi skarvade, och lyckades laga 4 meter hagstaket som gått sönder. När jag var 17 och skulle på dressyrtävling såg jag och en kompis att det var punktering på transporten - vi bytte däck innan pappa kom och skulle köra mig någon timme senare. Vilka andra unga tjejer någon sådant? Och vem vill INTE ha en sådan dotter? :)

Tack för era svar

Jag har gjort som så att jag kommer väldigt sent till ridskolan nu för tiden. (jag måste åka direkt från jobbet, hinner inte hem och hämta henne utan hon åker med en annan mamma) Så sett så är jag inte med i spiltan, där jag faktiskt är mest orolig. Är nojig över att hon ska bli sparkad när hon gör rent hovarna....eller biten när hon tränsar. Eller sparkad ändå när hon är där inne. Så nu kommer jag när hon är på väg in till ridhuset. Så det går mycket bättre.

Dock så ramlade tjejen av för ca 4 veckor sen. Hon slog sig inte alls, men ändå så blev hon jätterädd. Från att ha varit så säker och duktig i sadeln så sitter hon där rädd och vågar inte galoppera längre. Jättesynd, hoppas det släpper.

Tyvärr har inte våran ridskola såna stigbyglar som minskar risken att fastna, skulle gärna vilja att dom hade det.

Hoppas Tindra kommer över att hon ramlat av.

Ridskolehästarna är så himla tåliga, och de som visar tendenser att bitas eller sparkas brukar inte få vara
kvar, då det är för stor risk för ridskolan att ha dem där. Vissa hästar passar på ridskolor och gillar uppmärksamhet och barn, med konstant spetsade öron. Vissa är lite finurliga och lägger öronen bakåt för att se om det blir någon reaktion, ger man då hästen ett par klappar på halsen och säger ett lugnt "nähä du, nu är det bra" så är det 9 gånger av 10 över. Den 10:e hästen passar inte som ridskolehäst och får därmed flytta.

Att ramla av är sällan kul, men jag har under mina år aldrig träffat någon som blivit så rädd att de inte vågar rida igen. Om hon tycker att det är roligt, och har en stöttande ridlärare som inte gör någon stor grej av det, så går det över snart :)

Ett tips till dig, som hjälpte min mamma mina första år, är att läsa på om hästars beteende. Lära dig vad deras signaler för missnöje/trivsel är - både i ridning och hantering. Jag tror att ju mer DU förstår om hur hästen beter sig, desto mindre orolig blir du. Det är alltid läskigt med saker man inte förstår. Jag, till exempel, har stenkoll på hundar och hästar men fruktansvärt dålig koll på katter, och tycker därmed att de är lite obehagliga (även om jag inser hur löjligt det är).

Min mamma gick från okunnig till att vara världens bästa "ridskolemamma" som hjälpte mig med kratsning, sadling, tränsning, borstning och lastning. Däremot var hon okunnig i ridningen, förutom att hon kunde se om hästen och jag såg nöjda ut eller inte. Och DET, kan jag säga, var ett perfekt utgångsläge då hon kunde hjälpa mig, men aldrig la sig i min ridning (jag tävlade en del i tonåren). Så du behöver absolut inte bli någon superponnymamma, men i långa loppet är jag alldeles säker på att du kommer vinna på att försöka lära dig lite mer! Bläddra i någon bok, se någon youtube-video. Stå utanför boxen/spiltan när din dotter gör i ordning ponnyn och fråga vad hon gör och varför. Tänk hur stolt hon kommer bli, när hon får lära sin mamma vad hon kan! :)

Ofta pratar man i generella termer - om det är farligt eller inte att rida - i största allmänhet.

Jag anser att det i första hand beror på vilken häst man hanterar - om det är farligt eller inte.

På många ridskolor finns snälla ponnyer och bra säkerhetsregler och då är det inte farligare att rida än att cykla, spela ishockey, åka skateboard eller annat, tycker jag. Olyckor kan hända i alla sammanhang, men man kan inte sluta göra saker bara för det. Viktigt att se upp så att man inte projicerar egen hästrädsla på sitt barn, för då kan osäkerheten i sig bidra till att skapa onödiga olyckor.