Vi som gör äggdonation hösten/vintern 2013/2014

Sex veckor kvar till RUL... hoppas verkligen vi tar oss igenom det helskinnade.... Från v. 21 har jag ingen erfarenhet, så det skall bli spännande! Hoppas kunna fixa klart barnrummet denna gång och köpa lite grejor efter RUL. Synd att statistik och matte kanske inte är min grej. Hittade att det är risk på 1/50 att hitta oklarheter på RUL. Dessa behöver dock inte betyda något, men måste undersökas närmare. Vi som redan dragit den nitlotten och avvikelsen inte var ärftlig. Vad är oddsen för oss att drabbas igen? Alltså hur stor är sannolikheten att vi faktiskt går igenom RUL med glatt besked? (Försöker ju fokusera på det positiva såklart) De sk soft markers som är kopplade till kromosomavvikelser är sannolikheten 1/20 att hitta och det är här jag skall försöka få vården att hålla tyst. Om de hittar ett par vill jag inte veta. Det rör bara upp en massa oro förmodligen i onödan...

Vi har blivit lovade v. 18. Om det innebär 17+6 - 18+3 (måndag-fredag) eller 16+6 - 17+3 (måndag-fredag veckan innan) vet jag inte ännu. Förra gången fick vi göra 17+6, så jag hoppas verkligen inte det blir senare än så. Det var stressigt nog med kompletterande undersökningar på annat sjukhus och hinna med allt innan jag gick in i v. 22. Man få inte gå in i v. 22 om man skall avbryta. Då är det försent för det och man måste fullfölja. Förra gången var donatorn ännu yngre och inga kromosomfel, så vi hoppas på turen igen.

Om det vore enkelt att få tag på henne så kanske jag skulle prata mer med henne. Hos oss finns inga direktnummer utan man knappar sitt personnummer och blir uppringd av den som har telefonjouren den dagen... Bad om att bli sjukskriven för några veckor sedan. Ville ha 25 % sjukskrivning ett par veckor för att det är för tungt på jobbet. Den som svarade då sa att det var omöjligt och jag har ingen aning om hur MIN barnmorska ställer sig till det. Dessutom har en enda läkare hand om mödravården på 100 000 invånare, så det är minst sex veckor väntetid dit. Vården är sjuk, men det visste vi ju redan... Önskar att det fanns mer hjälp att få... Några extra ultraljud är bara att glömma. Så fall får jag åka 12 mil enkel resa och betala privat.

Fritt vårdval är ett politiskt beslut, verkställt från årsskiftet 2012. Detta innebär att patienter i Sverige har rätt att bli behandlad hos andra vårdgivare än i sitt eget landsting. Detta gäller dock enbart ifall den önskade vårdgivaren i eget län, eller annat län har avtal med landstinget (avtalet kan ligga hos något annat landsting, men det måste finnas ett avtal mellan privat vårdgivare och ett landsting för att säkerställa patientsäkerheten och kvaliteten). Jag tolkar ovanstående som att alla har fritt vårdval. Synd bara att det blir så långt att åka till angränsande landsting, men, men.

Känns verkligen som jag gnäller en massa... Du som ser mina lika inlägg i två trådar dessutom... Nej, ingen läkare på VC som är villig att hjälpa. VC hänvisar allt till mödravården. Ingen aning om vi har vårdval. Kan ju kolla upp det. Ibland undrar jag om det är jag som är på väg in i en depression eller om alla upplever det såhär jobbigt som jag... Men jag känner mig väldigt ensam och överkörd typ. En vecka kvar till mitt BM-besök och jag har mycket att ta upp. Framförallt det där med jobbet. Min värsta tanke är just nu att hon kanske är sjuk om en vecka  så det inte blir något besök. Är det en sjuklig tanke? Logiskt sett så förstår jag ju den själv. Har ju laddat i tre veckor nu och det vore förjäkligt att inte få prata med henne. Jag kanske kan be om att bli uppringd? Det borde de väl för sjutton kunna ordna!

TD imorgon. Men åker t werlab lab oå fredag, bara för att.

Tack Alla ni rara! Frk. Röd, tiden kommer bara svischa fram, ! Bra med förutsättningar utredda från början, slippa snubbla på start snöret liksom. Ja ni är många ändå som mina tankar går till, ni som har upplevt motgångar som gör att mitt "icke streck", lilla minus, hanteras med ödmjukhet. Men visst känns det... Jag tänker bara på tiden som rusar fram i förhållande till mitt leg. Och påfrestande för relationen, mitt humör kopplat till tröttheten som infinner sig vid ruvning är svårt att tygla. Är det värt? Ja, många är tankarna, har ej invigt allt för många ännu, men svärmor i svärfar tex säger inget ich det är ju inte något stöd det heller. Visst jag är van att gå mot strömmen... Men så tacksam för våra trådar här, känner en gemenskap samhörighet ich förståelse som jag värdesätter ich som får mig att orka dessa minus motgångar. Väntar på vårt plus!