Vi som gör äggdonation hösten/vintern 2013/2014

Villsågärna: Ibland händer det mirakeln. Och det är helt möjlgt att bli gravid i 42-års ålder med dina egna ägg. Kanske blir det sällan men det kan vara också alla dina mediciner som har hjälpt - vem vet! Jag hoppas på att ni ser något i ultraljud.

Får jag hoppa in i tråden lite och gratulera!!  Det är absolut möjligt att bli gravid vid 42 med egna ägg, jag känner flera som varit det - och ännu äldre - som fött friska barn. Det kan ju också vara graviditet från ditt FET, när det stod gravid 3+ veckor.

Stort grattis villsågärna38. Så fantastiskt!! Plötsligt händer det :)

Guuud jag dör! Vad häftigt! Jättegrattis! Håller med alla andra: Det är klart att det går att få friska barn på egna ägg vid 42 år! Det kan ju vara ditt livs guldägg som släppte precis just nu vid en ålder av 42! Sug på den! Passa på att njuta, för just nu är du gravid!

När jag skulle sova igår tänkte jag på vilken timing ni måste haft! Få till sex överhuvudtaget med småbarn i rätt tid dessutom   

Det får vi hoppas! Det där med guldägg är intressant. Jag har i tanken också dömt ut mina ägg, men drömde för något år sedan om att jag hade två barn. En pojke via ÄD och en flicka på naturlig väg efteråt och då är ju jag minst 40 år... Inte för att jag blev gravid perioden nu mellan förlossningen och nya ÄD, men min kropp kändes bättre och fungerade bättre. Mensen var som en klocka på 28 dagar, så vissa kanske blir bättre med åren

Villsågärna : det är ju så härligt att höra din glädje chock förvåning upprymdhet- allt är möjligt!!!! Ser fram att höra vad VUL säger! Gott att höra sådan positiva berättelser! Kram

Underbart villsågärna och jenkis!!! Jenkis, vilken klinik har du gått hos för ÄD? Vi velar mellan Finland och Lettland så alla tips och erfarenheter mottages tacksamt:)

Har inte ringt någon om VUL, inskrivning o.s.v. Jag är så j...la trött på vården, så jag skulle helst vilja ta RUL som första besök. Eller egentligen inte, för jag vill ju veta såklart tidigare att det ser ok ut. Men jag får ångest och blir nedstämd bara av tanken att ringa och försöka få tid till VUL. De är ju hemska där jag bor och till Uppsala har jag inte lust att åka... Kanske få be sambon att ta de där samtalet? Kanske smart? Eller om jag kan få den BM jag skall gå hos att ta i med hårdhandskarna? (Men då måste jag ta tag i det med och ha ett namn på någon som är bra att skriva in mig hos...) Om jag ringer och gråter? För så känns det faktiskt. Gråtfärdig för att mitt sjukhus är så dåligt och att det är långt till bra vård och jag inte känner för att åka. Kan jag inte bara få bara ifred och allt skall bara funka!