Hur ska jag få min dotter att lära sig cykla?

Min dotter fyllde fem igår, och hon är inte särskilt intresserad....
Vi gjorde tappra försök med balansstång i somras, men för henne var det viktigare att väja för småkrypen på vägen än att fokusera och försöka hålla balansen....
 Vi har lagt cyklingen lite på is nu. Tar upp det til våren igen. Tror att det kommer av sig själv när de är redo.

Jag tror också på att låta det vara när det gäller cyklingen. Prata med henne igen när sommaren närmar sig och andra barn tar fram sina cyklar och börjar cykla omrking. 
Ni kanske ska prova med en tvåhjulig sparkcykel till henne (alltså en kickbike inte en balanscykel). Att köra med en sådan tränar upp balansen bra. Det kan ju hjälpa henne att känna sig lite säkrare balansmässigt när hon ska lära sig cykla sedan.
Alla mina tre tjejer har kört med sådan innan de lärde sig cykla utan stödhjul och de lärde sig snabbt att cykla för att balansen fanns redan. 

Min ena dotter ville inte heller lära sig, men sen när hon var runt fem så satte hon sig på cykeln och cyklade. Man fick inte hålla.

Oki jag känner ju också att jag liksom inte kan tvinga henne, då fungerar det ju inte, det måste ju komma från egen vilja liksom. Men jag förstår fortfarande inte varför hon är så feg för allting. Jag är rädd för att hon inte hade velat använda klickbiken heller om jag hade skaffat en sån eftersom hon är så rädd för att prova saker som innebär risk att ramla eller när hon känner osäkerheten för balansen, då känner hon direkt att hon inte kan och vill då inte. Hon säger bara "nej, jag kan inte, jag kommer ramla" och då är det omöjligt även om man försöker puscha på ett positivt sett. Antar att det är en övergående tid och som ni säger ska väntas ut. Min sambo säger dock att det är i denna åldern som man ska lära dem och att många barn här i närheten kan cykla i samma ålder och att han själv var 3-4 när han cyklade utan. Men jag känner att jag ändå inte kan tvinga henne, jag vill ju att cykling ska vara en positiv upplevelse för henne.. :(

Barn är ju olika . Min äldsta är lite lika din dotter vad gäller "farligheter". Han lärde sig dock cykla när han var 4 eftersom han cyklat balanscykel året innan (efter att ha gått runt och tittat och klappat på balanscykeln i ett år innan han vågade sig på den ), så steget var inte så långt. Han cyklade mycket hela förra våren och hösten, men när vi plockade fram den efter vintern nu i våras så var han lite ringrostig och kände sig osäker, tappade balansen någon gång, inte så att han ramlade, och sedan dess har han inte velat cykla. Han har inte cyklat på hela sommaren. Kanske är han sugen nästa vår. Han har sprungit bredvid sin cykelfantom till lillebror istället. Han lärde sig cykla samtidigt som storebror när han precis fyllt 3. Han är mer av kamikazetypen. Samma föräldrar, olika barn . 

Vad gäller "feghet" så försöker vi med positiv uppmuntran utan tvång. Han tycker väldigt mycket om att röra sig så han går på gymnastik och idrottsskola. Gymnastiken har varit suverän - klättra på plintar, hänga i ringar, gå balansgång. Allt under ordnade former med duktiga tränare och upprepning, upprepning, upprepning. När han inte vågat något så har han hoppat över det, tittat på, testat nästa gånge....eller nästa år . Andra året han går på gymnastik och vi märker jätteskillnad. Lillebror går på samma gymnastik fast i annan grupp. Han är inte alls rädd för övningarna, men har jättejobbigt med att vara med i stor grupp med massa andra barn som är nära . Förra året satt lillebror mest och tittade på (vilket han ville, älskar gymnastiken), han vågade vara med på vissa saker om jag höll i handen. I år är han med utan problem. 

Nyligen började vi skridskoskola. Märkligt nog är äldsta helt orädd vad gäller detta. Ramlar var tionde sekund i genomsnitt skulle jag tro....och träningen pågår i 50 minuter . 

Man får ha tålamod och helt enkelt låta dem vara dem de är och uppmuntra positivt .

Båda mina stora barn (nu 8 och 5) har varit som dina TS. Vi ställde undan cykeln och köpte en spark (precis som strojes skriver om) som sedan användes flitigt i 2-3 månader. Sen när vi tog fram cykeln igen räckte det att hålla någon minut i pakethållaren innan man kunde släppa. Så jag tycker verkligen ni ska testa!

Barn är olika. Jag ser cykling och liknande som att erbjuda möjligheten. Sen mognar de olika, och att vara 5 år och inte kunna cykla är defintivt inte sent.  Dessutom tror jag generellt att barn lär sig cykla lite senare numera, för att det är mer trafik och mindre "ute och leka själv" miljöeer.

Sen så låter det lite optimistiskt att tro att barnet ska lära sig saker vid åldern där den tidigaste föräldern lärde sig förmågan. Barn är olika individer, men ska man utgå från något borde det väl vara medelvärdet av era åldrar.    

Om det är viktigt att kunna cykla, dvs om skolan gör cykelutflykter och liknande kan det vara viktigt. Annars är det ju egentligen inte viktigt, om du förstår. 

Om hon säger att hon kommer att ramla så kanske det inte handlar om "feghet" utan att hon känner sin balans såpass bra att hon är medveten om att hon inte är där ännu: Hon kanske vill ha full kontroll över sin balans innan hon börjar försöka cykla obehindrat. 
En vän till dottern känner väl vilka begränsningar hon har och är dessutom lite blyg och vill inte "göra bort sig" inför andra. Hon är sex, snart sju år, och använder fortfarande mest sparkcykel (cyklar ej på tvåhjuling ännu). 

Jag tog bort tramporna ett tag tills mitt barn hade riktig balans, hen har alltid varit försiktig av sig gällande klättring , vägrade cykelträning i flera år, men plötsligt lossnade det.

Min ena son blir jättefrustrerad när han inte klarar någt drekt, så han var lika dan,.

Vi gjorde en deal, att vi cyklade till och från dagis (= tre dagar i veckan för honom)
Det gick rätt snabbt.
Effektivaste sättet tycker jag är att anända den minsta cykeln, tror det är 12tum, så kan de lätt sätta ner benen själva när de behöver och man behöver int själv hålla dem.