• Webbredaktör Annelie

    Vad är det obehagligaste ditt barn sagt?

    Barn säger ju så mycket saker, ibland är det inte bara roligt saker utan nästan lite obehagliga och kusliga. På en amerikansk familjesajt har de samlat ihop några saker som barn sagt som ger en lite kalla kårar.
    "Before I was born here, I had a sister right? Her and my other mom are so old now. They were ok when the car was on fire. But I sure wasn't!"

    Och en vän till mig, hennes son sa:
    - Mamma när du dör kan jag få lite av din aska då och ha i en burk?
    - Ehh, ja, men vad ska du med de till?
    - Jo men jag tänkte ha en burk med dig och en burk med pappa. Sen en burk där jag ska bland er.

    (Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är lite gulligt ändå eller det mest är kusligt)

    Har ditt barn eller något barn i din närhet sagt något som gett dig lite kalla kårar?

  • Svar på tråden Vad är det obehagligaste ditt barn sagt?
  • BrittLennart

    Min då 2,5-åriga son stannade vid ett par olika tillfällen upp i leken, blev helt tyst en stund och frågade sedan mig "vad säger flickan?". Vi var helt ensamma hemma i ett tyst hus :)

  • Corujinha
    AlexO skrev 2013-10-07 20:51:33 följande:
    För 10 år sedan började min systerson se saker under tre veckors tid, bara så där helt plötsligt. Pekade ofta och frågade: Vem är hon? Vem är det där? Varför gråter flickan där i hörnet? Vi såg aldrig nått, men han kunde beskriva hur de såg ut osv.
    I hans rum började också en rullgardin åka upp hela tiden, han vaknade och klagade på att det var ljus (var sommar), en kväll såg både jag och min syster den åka upp, vi hade ju trott det var fel på den här mekanismen som håller den nere, men den åkte upp jättesakta.

    Sen satt vi och åt frukost, han var som vanligt, han hade pratat mycket om döden ett tag för vi hade sett lejonkungen. Ni vet: När ska jag dö? När dör ni? osv osv.
    Men den här morgonen sa han helt plötsligt:
    "Mamma, du MÅSTE lova mig att du inte gråter och är ledsen när jag dör! Lova!"
    Vi förklarade att han inte alls skulle dö, "du kommer bli stor och få egen familj" osv 
    Men han envisades, tvingade alla han mötte att lova att inte bli ledsen, min syster var faktiskt orolig att filmen lejonkungen inte vart så bra för honom att se. 
    Dagen efter den frukosten drunknade han på badstranden, han blev bara 4 år och 9 månader gammal.
    Det var en olycka, ingens fel, det gick bara väldigt fort.

    Vet inte om det var just lejonkungen och drömmar osv som gjorde allt men det var svårt att smälta i efterhand.
    Fast en del av mig vill ju tro att det var nått fint, att nån var där för att hämta honom. Fast då tror jag egentligen inte på sånt alls men.. nånstans vill man ju tänka att han kom nånstans där det är tryggt och vackert och att de förberedde honom på det. Kanske låter hemskt.. Men jag tänker på det ofta än idag.
     
    herregud, bara ryser i hela kroppen, beklagar sorgen :(
  • Kaupa Jaur
    lailadiana skrev 2013-10-08 08:50:13 följande:
    Min äldsta dotter var ca 2,5 år och väldigt vältalig när hon satt och lekte vid köksbordet och jag satt mitt emot henne. Rätt vad det var så börja hon upprepa: thailand,thailand,thailand. (11 månader innan hon föddes hände tsunamin 2004, och tsunamin hade inte pratats om hemma hos oss).Jag sa : Varför säger du så? Dit vill man inte åka, det hände nåt hemskt där förut, en tsunami. Då försvann min flicka bort i blicken, och såg tårögd ut och sa: Jag VET, jag var där. Jag gick på vägen när jag såg den komma , jag försökte hjälpa några, men jag dog själv.
    Vid det laget börja jag tycka att det kändes väldigt obehagligt men skrattade lite nervöst och sa: vilka dumheter , det har du ju inte.
    Då slog min dotter näven i bordet och luta sig fram medan hon spände ögonen på mig och sa: Tror du mig inte? Det finns bilder på mig från då, jag var en stor tjej då!!
    Då var de så creepy så jag var tvungen att lämna rummet en stund, kändes som att min lilla flicka var nån vuxen där i köket för en stund. När jag gick tillbaka fråga jag om thailand, och det hon sagt och då skratta hon och sa bara: de ha ja inte sagt, du e tokig mamma.....
    Men att din flicka var så liten vid tillfället och ändå kunde uttrycka sig sådär tycker jag är ett bevis på att det faktiskt hände nåt övernaturligt Jag tror sällan på sådant men tycker att det nog är extremt ovanligt med 2,5åringar som frivilligt pratar sådär "avancerat". Måste ha varit nån annan!
  • Josephine96

    Hörde det aldrig själv, men enligt min mamma så frågade min då typ 4-åriga kusin om min pappa (som hade avlidit några veckor innan) skulle köra sin kista på sin moppe typ...uch Obestämd

  • Vitrysk hockeyhjälte

    Min son sa "Heja Djurgården" en gång efter att uppenbarligen ha umgåtts lite för mycket med sin morbror.


    Hur stor invandring bedömer du att ett land behöver ha för att det ska kunna skaffa sig pizza?
  • Gevieve
    Vitrysk hockeyhjälte skrev 2013-10-08 09:47:26 följande:
    Min son sa "Heja Djurgården" en gång efter att uppenbarligen ha umgåtts lite för mycket med sin morbror.
  • UmmAminah

    inga av mina eller min systers barn har sagt några sånna där morbida saker men dom har sett endel spöken
    Min 5åring sa senast i sommras eller det va en fråga, hon kommer in och frågar varför min moster va där.
    Hon hade sett henne gå förbi utanför.

    spännande tråd det här.


  • Fanny b
    lailadiana skrev 2013-10-08 08:50:13 följande:
    Min äldsta dotter var ca 2,5 år och väldigt vältalig när hon satt och lekte vid köksbordet och jag satt mitt emot henne. Rätt vad det var så börja hon upprepa: thailand,thailand,thailand. (11 månader innan hon föddes hände tsunamin 2004, och tsunamin hade inte pratats om hemma hos oss).Jag sa : Varför säger du så? Dit vill man inte åka, det hände nåt hemskt där förut, en tsunami. Då försvann min flicka bort i blicken, och såg tårögd ut och sa: Jag VET, jag var där. Jag gick på vägen när jag såg den komma , jag försökte hjälpa några, men jag dog själv.
    Vid det laget börja jag tycka att det kändes väldigt obehagligt men skrattade lite nervöst och sa: vilka dumheter , det har du ju inte.
    Då slog min dotter näven i bordet och luta sig fram medan hon spände ögonen på mig och sa: Tror du mig inte? Det finns bilder på mig från då, jag var en stor tjej då!!
    Då var de så creepy så jag var tvungen att lämna rummet en stund, kändes som att min lilla flicka var nån vuxen där i köket för en stund. När jag gick tillbaka fråga jag om thailand, och det hon sagt och då skratta hon och sa bara: de ha ja inte sagt, du e tokig mamma.....

    Med tanke på att din dotter nämnde saker som hände efter Tsunamin, att folk dog samt att ni inte ens pratat om den hemma så tror jag din dotter kan ha upplevt tsunamin i ett tidigare liv. Hennes sista kommentar tyder på att hon inte riktigt var medveten om vad hon hade sagt. För med tanke på att du skrev det kändes som hon var vuxen när hon sa det, hennes argument på din kommentar: vilka dumheter, det har du ju inte, tycker jag också tyder på hon då talade sanning.
Svar på tråden Vad är det obehagligaste ditt barn sagt?