Aspergersföräldrar som vill utbyta tankar och erfarenheter

Vi ska nog börja med ett schema, lät bra. Vi har oerhört svårt att få honom att bryta med datorn, fastän vi räknar ner, sätter larm etc. Det är med spelandet en stor del av utbrotten kommer också. 

Det är lite svårt känner jag just nu, vi är som i limbo. Jag vill ha utredningen klappad och klar och få hjälp med verktyg etc om om det nu är Aspergers (vilket det MÅSTE  vara när jag läser runt här).

Just nu är det mest hemmasnickarade lösningar och ofta en känsla av att man måste tassa på tå runt sonen vissa dagar så att det kommer ett utbrott.  

Hur köpte ni en time-timer? Vi hittar inte ett sätt att köpa till Sverige, men vi kanske är lite blinda idag...

En fråga till er, hur tar man upp det här med en utredning för eventuell Aspergers med barnet? 

Vår son är ju 8, och han har fått följa med till BUP en gång. Innan sa vi att vi skulle prata med folk som är expert på att få barn att inte få utbrott. Eftersom det är det som är påtagligt för min son - han vet om att han får utbrott till och från, men sina andra Aspergers-drag reflekterar han knappast över. 

Nu har vi fått en tid tid en psykolog på BUP som jag tolkar som steg ett i utredningen. Vi ska dit 1 april igen, men jag vet inte riktigt hur jag ska ta upp det med honom. 

Bara säga att vi ska träffa de som kan hjälpa honom att sluta känna att det är jobbigt och bråkigt? Eller säger man att vi ska börja kolla upp om han har Aspergers och med allt vad det innebär att förklara. kan ju också bli riktigt pannkaka om diagnosen inte stämmer exempelvis... 

Tacksam för tips eller tankar om detta! 

Tusen tack för alla tips ni kommit med! Ska nog gå bra det här!

Får jag hoppa in i den här tråden?

Jag är inte förälder, men "storasyster".
Jag har två yngre, ej biologiska syskon. Den äldre är en 15årig tjej, och hade från början misstänkt AS och ADHD. Nu är det inte helt klart med hennes utredningar än, men det lutar mer åt någon mildare utvecklingsstörning än AS.
Min lillebror är 12, och har definitivt AS, och ADHD.

Båda barnen är familjehemsplacerade hos mina föräldrar. Själv är jag 23 och har flyttat hemifrån, men besöker dem relativt ofta. Jag älskar mina småsyskon, och blir så glad varje gång det skett ett litet framsteg eller man får extra bra kontakt vid något tillfälle!
Det är verkligen speciellt med syskon som dels inte är "som alla andra" och dessutom har en bakgrund som inte alltid gör saker helt enkla. Jag är så lyckligt lottad som får vara en del av de här barnens liv!

Åh jag blir tokig. Nu ringde de från skolan - IGEN. Sonen flamsar och tramsar, beter sig illa, rimmar på ful ord etc etc etc. Idag hade han fått sitta utanför klassrummet och då hade han förstört sin mattebok. 

Läraren ringer alltid mig, sällan hans pappa, men nu är det pappavecka och nu får han ställa upp och sitta med i skolan imorgon. Enligt läraren fungerar mammaveckorna mycket bättre än pappaveckorna. Jag vet ju att pappan inte alltid är lika bra att hålla på regler etc. kanske vore bäst om han bodde två veckor i stöten hos vardera förälder istället för varannan vecka. 

Jag blir tokig av den här situationen. Hemma är han världens lugnaste och svävligaste om man kan ge honom Asperger-verktygen, och vill som sagt mest bara sitta och hålla på med Minecraft och ta det lugnt. 

Jag tycker det är hopplöst, jag kan inte sitta med i skolan varje dag och bevaka varje steg min son tar. Och jag vet ju att han kan sköta sig, så varför gör han det inte..?  

Minecraft och hans dator är hans belöning om han sköter sig, och vi ger honom inte den belöningen om han inte skött sig i skolan. Nu blir han utan ikväll igen hos sin pappa och kommer såklart gå i taket över det. 

Jag vet att allt är uttryck för att han inte mår bra/nåt inte stämmer etc. Men det är så oerhört frustrerande - jag vet inte vad jag ska göra. Tack och lov har vi den där psykologtiden hos BUP 1 april i alla fall.  

Usch, rörigt detta. 

Blev uppringd av läkaren idag, och efter att ha diskuterat med hjärtläkare var det klart att de vill ha in honom på bl a EKG-undersökning inom någon vecka.

Vi som "bara" skulle få den tidigare Asperger-bilden bekräftad. Det känns liksom både konstigt och jobbigt att fokus flyttades till hjärtat och tusen tankar snurrar i huvudet.

Hur brukar era barn göra i stressade/utsatta situationer? Är det utbrott, eller tvärtom, att de stänger av helt och "går in i sig själva"?

Min son kan börja låta och säga "bla bla bla jag lyssnar inte om och om igen", ibland slåss han, ibland bara låser han sig helt och det går inte att nå honom.