Gravid med min älskare!

För mig är att ta pappaansvar på distans att sörja för barnet ekonomiskt, men inte så mycket mer.

Tycker du ska ta en helg på tu man hand. Andas tänka o fundera på vad hjärtat säger och vad huvudet säger. Att bli ensam mamma klarar du frågan är ju vad du vill :) Det är bara du som vet vägen ur detta. Kram

Det jag menar är att de flesta barn vill veta vem deras pappa är och många söker upp sin pappa om de inte haft någon kontakt tidigare. Frågan är då, kommer pappan att "ge sig till känna" från början med risk att krascha sitt egna förhållande eller inte göra det? Det kan ju se ut på lite olika sätt, men jag tycker att det kan vara viktigt att försöka sätta sig in i barnets situation också. Det är en sak att ha barn som växer upp med skilda föräldrar men som har delad vårdnad och en gång faktiskt har levt ihop. Det är en annan sak att ha en pappa som antingen inte "finns" tex. Jag menar inte att det behöver bli så, men det kan vara bra att tänka igenom.

Behåll barnet om du vill men var beredd på att du får ta hand om det själv, går du in med en annan inställning så tror jag att risken är stor att du blir besviken.

Tack, det är ett bra råd! Jag ska nog åka långt ut på landet, eller i skogen, och bara sätta mig på en stubbe och fundera på hur jag ska göra! 
Som det är nu kan jag knappt äta eller sova, det snurrar i mitt huvud, och jag kan inte tänka helt klart! Måste nog ringa en kurator och få hjälp också! 

Hej TS
Jag slits mellan hopp och förtvivlan jag också. Även män känner av en graviditet och vill göra det bästa för alla parter. För mig känns det att jag vill behålla barnet men det kommer att medföra krossade relationer och en hel del bråk och besvikelser.
Jag vet att du ska prata med mannen. Var beredd på att det kommer vara tufft några dagar innan hans känslor landar så ni kan inleda en dialog om vad som är bäst. Sedan är det ditt val, det är bara du som i slutändan kan bestämma om det blir en abort eller inte.

Tror i och för sig att kurator är bra. Jag behöver i alla fall en att prata och ventilera mina känslor med. 

Finns mycket värre saker i världen, så fortsätt älska...

Jag tänker att du behöver se på det här utifrån dig själv och inte utifrån dina känslor för pappan. 

Om fadern var okänd och du ställdes inför faktumet att du var gravid. Skulle du då känna att du vill behålla barnet och att det är något du klarar och funkar med dina barn du redan har?

Du vet att det är närmare 11 år sedan TS startade tråden va? Något säger mig att beslutet är fattat....

Tror jag med

Haha, den kom upp på senaste så antog det var idag. 

Du får nog ta ett snack med din älskare.
Vill han ha barn? Chansen är stor att han dumpar och kommer till dig.

Kör hårt och sno mannen som du vill ha 

Det här hände ju för över 10 år sedan och hon är över 50 år nu... det känns som att dina råd kommer lite väl sent!

Skulle vara intressant att veta hur hon valde! Jag hoppas att hon valde livet. I så fall har hon tre fina barn idag, som hon är stolt och glad över... så mycket bättre än att ha en abort på sitt samvete, om man inte har extrema skäl för att vilja göra det (som att barnet blivit till vid incest eller överfallsvåldtäkt, eller saknar både armar och ben).

Eller för att man inte vill ha fler kids.

Ytterst få människor ångrar dock sina barn när de väl är där. 

Har någon sagt det motsatta?