Kan allt besök efter förlossningen ha satt sina spår?

Det låter mer som du är besviken på dig själv att du inte kunde sätta gränser.... Jag skulle gissa att det är det som bekymrar dig och inte besöken egentligen?? Men det är ju bra att du säger nej till besök nu, om du känner att ni inte klarar av det!

Jag tror säkert att det kan vara så, det låter ju som en hemsk situation. Du och ni borde ju fått egen tid.

Jag är rädd att det blir likadant för min del. Inte med min egen familj, för de har jag inga problem att säga ifrån till, men med hans.

Jag vill inte ha några besök första tiden utan jag vill ha tid att landa efter allt som har varit. Min man vill säkert ha sin mamma ståendes på BB redan Det kommer skapa en stor konflikt mellan oss (vi har redan börjat så smått).

Tror att detta är ganska vanligt. Vad känner din man? Har ni kunnat prata?

Matildabt: Usch, det låter verkligen skitjobbigt! Jag förstår verkligen att du/ni blev helt slut av allt besök! Det låter som det kan vara bra att du pratar med din BVC-sköterska om hur du mår, det kan ju faktiskt vara en förlossningsdepression som ligger i bakgrunden också?

Tack för era svar! Grejjen är att det är JAG som inte orkar besök,en min sambo har inga problem alls då han vuxit upp med detta och allas hem i släkten är mer som ett öppet hus för varran. Jätte mysigt är det o jag gillar det, det liksom kryllar av kärlek. Men vad gäller denna biten klarar jag inte mer snart..jag känner mig så fruktansvärt osynlig ibland, numera jätteledsen att jag inte stått på mig från början..och jag ångrar att jag tog emot besök för jag tror jag idag hade mått mycket bättre. Sockerdockan- förlossningsdepression har jag länge funderat över och tror att det är det som spökar.. Jag har pratat med min sambo om det( världens bästa att prata med). jag vill prata med min bvc barnmorska men känner mig som en dålig mamma över att jag mår dåligt (löjlogt jag vet). usch jätte jobbigt detta! vet inte vad jag ska göra:(

svarar dig såhär ist så du ser att jag läst ditt svar :)

Det är inte min sambo som tycker besök är jobbigt, han är van vid sånt. Men inte jag, och därför har jag påverkats av det. Det värsta är att nu har vi inte besök mer än ca 2-3 ggr i veckan, men bara det tycker jag är tufft! Vill inte ha nån hemma överhuvudtaget lååångt framöver. Känns så hemskt att säga eller tycka så. Och som jag svarade till er alla i denna tråden så kan jag misstänka förlossningsdepp. Har mått riktigt dåligt i över en månad och inget som går över eller ens känns lite bättre, det bara hänger kvar. och jag känner mig dålig för det och därför tar det emot att prata med bvc barnmorskan. Är förlossningsdepp något du har erfarenhet av kanske?  

Jag tror det är lite bådeoch faktiskt. Men visst har du rätt att jag är besviken på mig själv. Och som sagt är det itne min sambo som tycker att detta med besök är ett problem, det är jag. Och jag tror att det har blivit ett problem idag just för att det var så mycket besök från dag 1..

Som jag sagt till de andra här så är det inte min sambo som ser det som ett problem, utan det är jag och jag tror det är pga att vi haft besök sedan dag 1. jag blir rädd så fort jag vet att det ska komma hem någon, jag vill inte.
Precis, jag förstår hur du menar, det är jätte svårt att säga ifrån till sin killes familj, det är känsligt detdär.. 
är det ditt första barn du väntar??
Jag tycker besöken på bb va fruktansvärt jobbigt, jag var sååååå mörbultad och ångestfylls att jag knappt kunde gå..men jag sa inget? så jävla dumt, blir faktiskt arg nu när jag tänker tillbaka. Allt som kretsar runt en förlossning, både före under och efter, har till stor del med kvinnan att göra, hur hon mår känner och tänker...viktigt att ha med sig det :( vi bestämmer för det är vi som föder liksom...
Han ser som sagt inte det som ett problem, han har gärna besök, och det sätter han i en svår sits att säga ifrån till sin sida av familjen för min skull, eller...? vi kan absolut prata om det.
Mitt problem är att jag är för snäll.      

jag tycker du ska frösöka stå på dig med besöken, om du mår dåligt är det viktigaste för er familj att du kommer på fötter. Jag hade en depression med första barnet och var konsant trött och ville avra ensam. 
Kan ni ananrs vara så att det kommer besök och du går undan med bebisen? Sp kan han få vara social en stund?

hoppas du får hjälp.  

Jag kan verkligen relatera till din upplevelse av att att inte orka med fler besök. Du är absolut inte en dålig mamma för det, men efter en förlossning kan man känna sig enormt hudlös och känslig och även om besöken är kärleksfulla och besökarna omtänksamma så kan det bli för intensivt. Om du inte orkar med besök alls under en period verkar det bästa att faktiskt inte ha några besök. Även om inte din sambo tycker att besöken är ansträngande så upplever du att du inte orkar och det låter som att du kanske behöver tid att få landa ifred. Utrymme att bara vara. Jag mådde själv riktigt dåligt efter min graviditet och förlossning och önskar så att jag hade fått hjälp på en gång.

Angående att prata med BVC-sköterskan så tror jag att det är en bra idé. Du mår uppenbarligen inte bra men det finns hjälp att få. Får du ett konstigt bemötande av BVC så kan du vända dig till din husläkare, för du förjtänar att må bättre än så här. 

Kram till dig TS och hoppas att du får hjälp!

postdbt.wordpress.com