Vilken är den bästa/sämsta skolan i Stockholms innerstad?

Det är väl inte helt lätt att byta skola, speciellt som de är knökfulla på de bästa/mest populära? I Vasastan fick 07:orna inte ens plats i de skolor sim finns så Matteus har lokaler långt ifrån själva skolan där bl a min dottet går med tre andra noll-klasser. Inte vad vi såg framför oss kan man säga.

Jag googlade men hittade inget, så du får gärna berätta!

Tyvärr finns det ingen bra skola i Stockholms innerstad. Min dotter går på en som räknas bland de 3 bästa, och jag lovar att nivån är otroligt låg.

Lösningen är hemskolning på kvällen. 

Svenska elever är däremot duktiga på att prata om känslor, på att förstå sig själva och sitt eget lärande, jämfört med många elever i länder där man drillar hårt. Svenska barn mår förhållandevis bra, de får vila, sova, äta bra, leka och skratta på dagarna. De är duktiga på att argumentera, arbeta i grupp, på att ta för sig och hitta lösningar på allehanda problem. De kan annat som inte har med skolarbete att göra - sjunga, spela tennis, åka skidor. De är duktiga på drama och de är duktiga entreprenörer. De mår ganska bra.

Men jag har förstått att sådant inte är så mycket värt i din värld.   

Jag skulle kunna pressa mina elever att lära sig mer om matematik, kemi och historia. Men då jag anser att magont, huvudvärk, sömnproblem och så vidare inte hör hemma i grundskolan så låter jag bli. Visst kan skolan bli bättre och det finns absolut utrymme för högre allmänbildning generellt. Men den ständiga jämförelsen med asiatiska länder börjar bli tröttsam. I det här landet har vi VALT att barn ska behandlas med respekt för hela sin person, vilket bland annat innebär att lyssna när de på allvar säger "nu är jag trött", på att också barn som genomgår kriser (och kanske inte jobbar i skolan) är välkomna in i skolgemenskapen istället för att få höra "nej tack, kom tillbaka om ett år", att barn ska lära sig KÄNNA IGEN sina känslor istället för att trycka ner dem (för att bl.a. förebygga stressrelaterad ohälsa i vuxen ålder), att barn ska stimuleras till lustfylld lek (för att kroppen ska må bra). Vi har VALT att barn ska få tid att vila, tid att sova, tid att leka (för att lära sig det sociala samspelet), tid att äta bra mat, tid att idrotta och sjunga efter eget intresse. Tid att träna på att göra helt egna val, tid att utforska omvärlden i både det stora (möjlighet att resa) och det lilla (kan vi sälja bullar på gatan och få pengar?)

Svenska barn kanske inte presterar på topp i alla akademiska ämnen. Eftersom vi i det här landet vill att barnen dessutom ska få utveckla sin empatiska förmåga, förmågan att ta hand om sig själv och andra, förmågan att vara en del av en grupp och inte minst för att ALLA barn har rätt till undervisning. Även barn med fysiska handikapp, med mentala handikapp, barn utan (tillräckligt) språk  och barn i sorg. Det är också en enormt viktig lärdom som svenska elever får med sig ut i livet, att medmänniskor med svårigheter inte "göms bort" eller särbehandlas på negativt sätt.

Svenska elever är däremot duktiga på att prata om känslor, på att förstå sig själva och sitt eget lärande, jämfört med många elever i länder där man drillar hårt. Svenska barn mår förhållandevis bra, de får vila, sova, äta bra, leka och skratta på dagarna. De är duktiga på att argumentera, arbeta i grupp, på att ta för sig och hitta lösningar på allehanda problem. De kan annat som inte har med skolarbete att göra - sjunga, spela tennis, åka skidor. De är duktiga på drama och de är duktiga entreprenörer. De mår ganska bra.

Men jag har förstått att sådant inte är så mycket värt i din värld.   

Jag skulle kunna pressa mina elever att lära sig mer om matematik, kemi och historia. Men då jag anser att magont, huvudvärk, sömnproblem och så vidare inte hör hemma i grundskolan så låter jag bli. Visst kan skolan bli bättre och det finns absolut utrymme för högre allmänbildning generellt. Men den ständiga jämförelsen med asiatiska länder börjar bli tröttsam. I det här landet har vi VALT att barn ska behandlas med respekt för hela sin person, vilket bland annat innebär att lyssna när de på allvar säger "nu är jag trött", på att också barn som genomgår kriser (och kanske inte jobbar i skolan) är välkomna in i skolgemenskapen istället för att få höra "nej tack, kom tillbaka om ett år", att barn ska lära sig KÄNNA IGEN sina känslor istället för att trycka ner dem (för att bl.a. förebygga stressrelaterad ohälsa i vuxen ålder), att barn ska stimuleras till lustfylld lek (för att kroppen ska må bra). Vi har VALT att barn ska få tid att vila, tid att sova, tid att leka (för att lära sig det sociala samspelet), tid att äta bra mat, tid att idrotta och sjunga efter eget intresse. Tid att träna på att göra helt egna val, tid att utforska omvärlden i både det stora (möjlighet att resa) och det lilla (kan vi sälja bullar på gatan och få pengar?)

Svenska barn kanske inte presterar på topp i alla akademiska ämnen. Eftersom vi i det här landet vill att barnen dessutom ska få utveckla sin empatiska förmåga, förmågan att ta hand om sig själv och andra, förmågan att vara en del av en grupp och inte minst för att ALLA barn har rätt till undervisning. Även barn med fysiska handikapp, med mentala handikapp, barn utan (tillräckligt) språk  och barn i sorg. Det är också en enormt viktig lärdom som svenska elever får med sig ut i livet, att medmänniskor med svårigheter inte "göms bort" eller särbehandlas på negativt sätt.

Caliningrad, jag hade för mig att hon var 7 år, fel av mig.

Svenska barn mår bra???

hahaha...

Nästan alla är antingen ADHD eller dyslektiker eller allergiker... 

Klokt svar, du verkar insatt. Har du tips på någon skola/skolform? Jag tänker hur du skulle rekommendera utifrån "vanlig" skola eller tex montesori/annan friskola "alternativ" skola, jag är inte insatt i vilka alternativ som finns. Jag själv värdesätter precis det du skrev i ditt inlägg, den empatiska utvecklingen och personliga utvecklingen. Det är Stockholmsområdet som gäller, inte bara innerstaden. Hoppas inte det blir för OT med den här frågan, ber om ursäkt isf. Tack!

Ja, svenska barn med svårigheter får i alla fall någon slags hjälp. Betydligt mer finns att önska, men de blir diagnostiserade och stämplas inte som "obegåvade" eller "klena".

Betydligt hellre ha diagnosen dyslexi än att ha exakt samma svårigheter men bara få höra att man är lat, kanske rent av dum och måste jobba ännu hårdare trots att det inte hjälper.

Ja, svenska barn med svårigheter får i alla fall någon slags hjälp. Betydligt mer finns att önska, men de blir diagnostiserade och stämplas inte som "obegåvade" eller "klena". 

Betydligt hellre ha diagnosen dyslexi än att ha exakt samma svårigheter men bara få höra att man är lat, kanske rent av dum och måste jobba ännu hårdare trots att det inte hjälper.

En tidigare hänvisade till Affärsvärldens sammanställning 2011. Jag klistrar in den ifall länken inte skulle fungera framgent.

Sveriges 10 bästa skolor

1. Fredrikhovs slotts skola, Stockholm

2. Enskilda gymnasiet, Stockholm

3. Franska skolan/Ecole française, Stockholm

4. Musikskolan Lilla Akademien, Stockholm

5. Carlssons skola, Stockholm

6. Sollentuna musikklasser, Sollentuna

7. Vittra, Lidingö

8. Europaskolan på Södermalm, Stockholm

9. Europaportens grundskola, Malmö

10. Engelska Skolan i Eskilstuna, Eskilstuna

(Källa: Aftonbladet/Skolverket)

Jag vet inte vilka skolor som är bäst idag, men jag tror att både Carlssons eller Fredrikshovs slotts skola är populära. Har några bekanta som gärna vill få in sina barn där, om kötiden inte räcker till ska de ?prata med skolan för de har kontakter? (jag vet inte om det stämmer för då hade de nog inte sagt det till mig ? känns ju lite desperat att ens säga det).

Jag gick på FHSS. Den är bra om man är "av rätt sort".